Den 24 oktober 1989 antog Europarådets
ministerkommitté rekommendationer om behandling av
hivpositiva (14/1989). Där fastslogs att all hivtestning ska
vara frivillig och att denna ska kunna utföras under
garanterad sekretess. Det ställdes även stränga krav på när
systematisk hivtestning ska få förekomma. Europarådet
menade även att kontaktspårning måste ske på frivillig
grund för att vara effektiv och i rekommendationerna tar
det avstånd från hivrelaterade frihetsberövanden.
Den svenska regeringen reserverade sig mot
Europarådets rekommendationer och som skäl angav man
att vissa hivsmittade personer ''inte kan förmås till
samarbete''. Sverige ville därför ha kvar den möjlighet till
isolering som smittskyddslagen innebär. Vänsterpartiet
anser att Europarådets hållning i denna sak är riktig och vill
att regeringen återtar sin reservation.
Om smittskyddslagen
Sverige är nu det enda land i Västeuropa där man under
smittskyddslagstiftningen räknar in hivinfekterade. Genom
att inordna dessa i denna lagstiftning vill man skydda
samhället från en dödlig sjukdom. Med lagens hjälp kan
tvångsisolering tillgripas mot smittbärare som vägrar att
följa de förhållningsregler som ålagts dem.
Smittskyddsläkaren förvandlas till åklagare i länsrätten där
den smittade kan dömas till tvångsisolering som i mycket
liknar ett fängelsestraff.
Det är inte heller fråga om tvångsvård eftersom hiv är ett
oåterkalleligt tillstånd och därför återstår bara
tvångsisolering.
Den smittade döms för de brott som han kan misstänkas
begå i framtiden. Domen blir också i praktiken utan
tidsbegränsning eftersom länsrätten genom en summarisk
process kan förnya isoleringsbeslutet var sjätte månad och
utan någon begränsning i antal. I vissa fall har hivsmittade
isolerats i flera år.
Om alternativen
Det går inte att bestrida att vissa hivsmittade inte vill
underkasta sig självklara restriktioner för att begränsa
smittspridningen. Denna oansvarighet beror inte på
hivinfektionen utan på psykisk sjukdom eller drogmissbruk.
Vänsterpartiet anser att dessa personer bör tas om hand av
psykiatrin respektive missbruksvården. På båda dessa
områden finns lagliga möjligheter att ingripa för att ge
lämplig tvångsvård.
Föreligger det någon brottslig handling, dvs om någon
har utsatt en annan person för risk att bli hivsmittad så ska
brottsbalken tillämpas. Han ska alltså dömas för ett
begånget brott och inte för ett tänkbart framtida brott.
Om individens ansvar
Vänsterpartiet anser att hivinfektioner skall tas bort från
smittskyddslagen. Vi tror att vår aidslagstiftning kommit till
på fel premisser i ett försök att ge intryck av att vara
kraftfull och effektiv. Budskapet är nu att samhället ingriper
med hårda tag mot farliga individer som sprider hivsmitta.
Vi tror att ett sådant budskap enbart försvårar den
grundläggande och nödvändiga processen att förändra
människors sexuella beteende.
En tro på att staten har förmåga att undanhålla
hivpositiva från kontakt med samhället underlättar inte
arbetet med att få ungdomar att använda kondom vid alla
sexuella kontakter. Risken är i stället att vi hamnar i en
kubansk situation med många tvångsisolerade människor.
När vi i stället borde komma tillrätta med dem som tror att,
med eller utan smittskyddslag, detta inte drabbar mig utan
att hiv alltid drabbar andra.
Om anonymitet vid test
Det finns många som skulle vilja genomgå en hivtest
men som avstår av rädsla för de åtgärder som
myndigheterna kan tillgripa om testen visar sig vara positiv.
Vänsterpartiet anser att det ligger i samhällets intresse att
undanröja sådana farhågor. Vi föreslår därför en ändring i
patientjournallagen (1985:562) så att hivtest kan göras med
garanterad anonymitet.
Om kontaktspårning
Kontaktspårning sker nu med stöd av smittskyddslagen.
Där regleras när och på vilket sätt kontaktspårning skall
genomföras.
Vänsterpartiet anser att kontaktspårning endast kan
göras i ett förtroendefullt samarbete mellan patient och
läkare. Det blir inget framgångsrikt arbete gjort med
tvingande regler. Tvärtom anser vi att tvångsmöjligheterna
allvarligt inverkar på kontakten mellan patient och läkare
och försvårar att spåra ytterligare smittade. Vi anser därför
att regeringen bör uppdra åt socialstyrelsen att utarbeta
anvisningar om hur kontaktspårning kan utföras på frivillig
grund.
Hemställan
Med hänvisning till den anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Europarådets
rekommendationer om behandling av hivpositiva,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i smittskyddslagen att hivinfekterade inte omfattas
av denna lag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
patientjournallagen så att hivtest kan göras med garanterad
anonymitet,
4. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
utarbetar råd och anvisningar för hur hivspårning kan
utföras på frivillig grund.
Stockholm den 20 januari 1992
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Elisabeth Persson (v)
Eva Zetterberg (v)