I Sverige finns omkring två tusen personer som är bärare av anlaget för den ärftliga sjukdomen porfyri. Det är en förrädisk sjukdom som kan förlöpa symtomfritt men plötsligt bryta ut i svåra smärttillstånd, förlamningar och psykiska symtom. Utlösande faktor kan vara intag av alkohol, fasta eller försök till bantning, arbete med lösningsmedel, intag av vissa läkemedel inkl p-piller, lokalbedövning, narkos eller en period av psykisk påfrestning.
Trots att kunskaperna om porfyrisjukdomen blivit bättre i Sverige blir patienter med akut porfyri missbedömda i sjukvården och felbehandlade på ett sätt som kan få mycket allvarliga konsekvenser. Dödsfall finns rapporterade där orsaken varit att människor inte vetat att de haft porfyri och fortsatt utsätta sig för faktorer som är farliga. Det är därför viktigt att patienten får veta om sitt porfyrianlag innan han eller hon hinner utsättas för någon av de många yttre faktorer som utlöser symtomen. Tidig diagnos och rådgivning är således av vital betydelse för den som fötts med ett sådant anlag.
Det finns i dag endast ett speciallaboratorium för porfyridiagnostik i landet -- porfyrilaboratoriet vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Förberedande laboratorieundersökningar görs på andra laboratorier i landet men alla avancerade undersökningar remitteras till S:t Görans sjukhus. Man gör utredningar av alla typer av sjukdomen genom ett 30-tal olika metoder, däribland gendiagnostik. Under förra året gjordes ca 1 000 analyser. Kostnaden för en utredning beräknas i dag till ca 3 100 kr. Hittills har verksamheten kunnat subventioneras av andra utredningar och kostnaderna har kunnat stanna vid 600 kr. Speciallaboratoriet fungerar också som ett högspecialiserat kunskapscentrum för porfyrisjukdomar och står för kunskapsspridning om sjukdomen ut i landet.
Från och med 1992 skall all verksamhet inom Stockholms läns landsting bära sig själv. De olika enheterna ska konkurrera sinsemellan, och köpa och sälja tjänster till varandra. För porfyrilaboratoriet innebär det att man måste debitera alla, också andra landsting, den verkliga kostnaden för porfyriutredningarna.
Landstingen har sparbeting i dag och erfarenheten visar redan att läkare av kostnadsskäl hindras från att remittera patienter till utredning. I stället görs analyserna på de egna landstingens laboratorier, vilka inte har de resurser och den kompetens som krävs för säker porfyridiagnostik. Det här är kortsiktiga besparingar. Om diagnosen missas löper man risken att porfyrikerna i stället dyker upp, svårt sjuka, på akutmottagningarna, på intensivvården och på rehabiliteringen. Det kan nämnas att ett dygns intensivvård kostar lika mycket som en hel porfyriutredning.
Av såväl mänskliga som hälsoekonomiska skäl är det således viktigt att man av kostnadsskäl inte avstår från att utföra porfyridiagnostik på ett professionellt riktigt sätt. De köpa-säljsystem som nu införs i vården får inte medföra att patienterna erbjuds en diagnostik, vård och behandling som är sämre än tidigare med risk för allvarliga konsekvenser för patienten.
Eftersom porfyridiagnostiken är en verksamhet som med de metoder som finns idag bör bedrivas vid en riksklinik anser jag att regeringen i samband med kommande förhandlingar med landstingstingsförbundet bör försäkra sig om att landstingen av kostnadsskäl inte avstår från att utföra adekvata porfyriutredningar av patienter som kan misstänkas vara bärare av porfyrianlaget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om porfyridiagnostiken.
Stockholm den 20 januari 1992 Barbro Westerholm (fp)