''Det vi skall förebygga är oönskade graviditeter, inte i
första hand aborter. Det viktiga är barns rätt att vara
välkomna. I första hand bör det ske med preventivmedel.
Men om man misslyckas, då väljer man hellre abort än ett
oönskat barn'', säger Kajsa Sundström-Feigenberg. En
målsättning som funnits alltsedan 1973.
Abortfrågan rör praktiskt taget alla kvinnor och män
mellan 15 och 45 år. Att göra abort är antagligen ett av de
svåraste besluten en kvinna kan fatta. Det är i regel en
traumatisk upplevelse för den som berörs och är därför en
dålig preventivmedelsmetod. 5--10 %
av dem som genomgår abort får olika fysiska
komplikationer och många fler reagerar psykiskt.
Antalet aborter har pendlat mellan 30 000 och 38 000
1975--1989, till 21,5 per 1 000
fertila kvinnor. Under 1990 har antalet minskat
något från 21,5 till 21,2 per 1 000
kvinnor i åldrarna 15 till 44 år. Den tydligaste
minskningen av aborterna kan ses i åldersgruppen 20--24 år
medan antalet tonårsaborter förblivit i stort sett
oförändrat.
Det finns stora regionala variationer. Nedgång av
aborter kan noteras i flera län medan aborterna inom
storstadsregionerna fortfarande ligger kvar på en hög nivå.
Tonårsaborterna fortsätter att öka i storstäderna. I Malmö
noterades för 1990 landets högsta ökningstakt, 40 av 1 000
tonårsflickor gjorde abort det året. I Stockholms län
och Malmö och Göteborgs kommuner utförs knappt 40 %
av alla aborter i riket.
Aborterna i Malmö har kartlagts i en
intervjuundersökning. Denna undersökning ger stöd för att
kvinnors ekonomiska möjligheter att köpa preventivmedel
som skydd mot oönskad graviditet har betydelse. Över 10 %
av tonåringarna i undersökningen svarade att de inte
hade råd med p-piller. Motsvarande siffra för kvinnor i
åldrarna 20--25 år var 12 %.
Alltså relativt många som angav ekonomiska skäl till
att de saknade p-medel.
1984 ändrades rabatteringen av läkemedel bl.a. för p-
piller, vilket innebar att p-piller blev fyra gånger dyrare.
Tidigare kunde ett års förbrukning inköpas vid ett tillfälle.
Fler kommuner och landsting har startat försök med att
subventionera eller ge gratis preventivmedel men den kärva
ekonomiska situation, med bl.a. minskade statsbidrag till
kommunerna, innebär att dessa försök inte permanentas
och att införa nya subventioner blir otänkbart.
En åtgärd för att minska antalet oönskade graviditer är
att återinföra de statliga subventionerna av p-piller. Ett
enhetligt system i hela landet.
Olika larmrapporter om preventivmedlens biverkningar
har orsakat rädsla och osäkerhet och därigenom behövs en
bättre information och grundligare rådgivning.
Resursbristen är framför allt tydlig i storstadsområdena,
där det behövs också ökade resurser för att minska
väntetider och öka tillgängligheten.
Upplysningsverksamheten kring sexualitet och
samlevnad måste också på ett mera genomgripande sätt
integreras i den ordinarie verksamheten i primärvård,
förskola, skola och fritidsverksamhet. Särskilda
informationsinsatser med en särskild riktad information till
ungdomar.
Kostnaderna för aborter beräknades till 194 Mkr år
1989. Den genomsnittliga sjukvårdskostnaden per abort var
år 1989 cirka 5 100
kronor.
En bred satsning på förebyggande åtgärder såsom
subventionering av preventivmedel, en utökad
preventivmedelsrådgivning och ökad informations- och
upplysningsverksamhet skulle ge besparingar på sikt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om återinförande av statliga
subventioner gällande preventivmedel,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser till
upplysningsverksamhet och preventivmedelsrådgivning.
Stockholm den 17 januari 1992
Birthe Sörestedt (s)
Anita Jönsson (s)
Marianne Carlström (s)