Underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk undersökning
En 20 månader gammal pojke dör en natt i sitt hem.
Fadern är vid tillfället ensam med barnet. Pojken förs till
ortens lasarett, där man konstaterade att han var död.
Fadern förklarar för läkaren att barnet inte får röras förrän
modern tagit avsked av detta. Läkaren underrättar
polismyndigheten om dödsfallet och anmälan sker i vanlig
ordning. Fadern ger sig av för att hämta modern till
lasarettet.
Då de båda föräldrarna återkommer till lasarettet får de
till sin förfäran besked om att barnets kropp förts iväg för
obducering, s.k. fullständig dödsorsaksundersökning.
Detta medför att modern inte kan ta avsked av barnet på
det sätt hon önskat. Föräldrarna ifrågasätter om
polismyndigheten förfarit riktigt, då man beslutat om
rättsmedicinsk undersökning utan att ha undersökt om
modern varit underrättad och givits tillfälle att ta avsked av
barnet. Föräldrarna anmäler polismyndigheten till JO,
vilken bl.a. uttalar följande:
Polisens uppgift att utreda dödsfall är inte begränsad till
fall då brott kan misstänkas. Även utan sådan misstanke
åligger det polismyndighet i de fall då dödsbevis inte kunnat
anskaffas på annat sätt, att enligt 14
§ begravningskungörelsen (1963:540) se till att
dödsorsaken blir utredd och att dödsbevis lämnas till
pastorsämbetet. Föreskrifter för sådan undersökning som
dödsbevis skall grundas på finns intagna i socialstyrelsens
föreskrifter om dödsbevis m.m. (SOSFS 1989:34).
De rättsmedicinska undersökningsformer
polismyndigheten vid utredning av dödsfall har att välja
mellan är rättsmedicinsk obduktion, fullständig
dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning. För rättsmedicinska obduktioner
finns särskilda bestämmelser i kungörelsen (1973:710) om
rättsmedicinsk obduktion. Dessa kompletterades av
socialstyrelsens cirkulär med föreskrifter om förfarandet vid
rättsmedicinsk obduktion m.m. (MF1975:12).
Föreskrifterna är i princip tillämpliga även vid fullständig
och enkel dödsorsaksundersökning i den mån inte enklare
förfaranden är särskilt medgivna i dessa fall. Någon
skyldighet att underrätta anhörig till avliden person innan
någon av ifrågavarande rättsmedicinska
undersökningsformer vidtas föreligger inte.
JO har i ett tidigare beslut (JO:s ämbetsberättelse
1979/80 s. 140 f) ifrågasatt om inte en
underrättelseskyldighet motsvarande den som gäller enligt
4 § obduktionslagen (1975:191) bör införas även
beträffande de nu ifrågavarande undersökningsformerna.
Att så sker är enligt min mening mycket angeläget.
Ett barns plötsliga död är alltid en fruktansvärd och
chockartad upplevelse för föräldrarna. När sedan berörda
myndigheter, helt inom lagens ramar, uppträder omänskligt
måste lagen ändras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om underrättelseskyldighet vid
rättsmedicinsk obduktion, fullständig
dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning, motsvarande den skyldighet som
gäller enligt 4 § obduktionslagen.