Utöver förstärkningar av den medicinska delen av
epilepsivården bör ökad uppmärksamhet riktas mot den
sociala sidan.
Svårighetsgraden av sjukdomen varierar hos olika
individer, men mer allmänna problem är skador vid anfall,
social isolering, problem med transporter och eget boende.
Ca 2 000
allvarliga skador drabbar personer med epilepsi
varje år. Det kan gälla brännskador, benbrott, tandskador
och drunkningstillbud. De allra flesta skadorna uppstår i
hemmet. Säkerhets- och anpassningsåtgärder är eftersatta
trots att en miljö utan aggressiva miljödetaljer skulle
minska skaderiskerna. I många fall är det dessutom fråga
om mycket enkla åtgärder.
För att undvika social isolering är det av vikt att man
själv kan välja sin bostad och känna sig trygg där. Detta
kräver anpassningsåtgärder och tekniska hjälpmedel t.ex. i
form av olika larmsystem. Det kräver också att man kan
omfattas av samhällets olika stödformer när det gäller
transporter eftersom personer med grav epilepsi inte kan
erhålla körkort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för ökad
säkerhet och trygghet för personer med epilepsi.
Stockholm den 17 januari 1992
Lena Öhrsvik (s)
Bo Nilsson (s)