Nickelallergi förvärvas via kontakt mellan hud och olika
nickelhaltiga föremål i miljön. Den vanligaste kontakten
torde vara i samband med håltagning i öronen i de fall då
öronringar med nickel används. Ca 10% av den kvinnliga
befolkningen är nickelallergiker. Allergin ökar i frekvens
och är ett typexempel på hur samhället trots vissa åtgärder
inte lyckats bemästra situationen.
Så länge nickelallergiska individer har eksem enbart på
en örsnibb är de knappast handikappade. Men 40--50% av
dem som blivit nickelallergiska i samband med
öronhåltagning drabbas emellertid förr eller senare av
handeksem. Detta är ett mycket svårt problem att komma
till rätta med och därför är det viktigt att initiativ tas för att
minska nickelallergins spridning.
Initiativen kan vara av skiftande karaktär och med olika
tyngd. Först och främst måste kunskap om riskerna med
nickelhaltiga smycken ytterligare spridas till målgrupper i
riskzonen, främst unga tonårsflickor. Märkning av
produkter innehållande nickel bör uppmuntras och
eventuellt göras obligatorisk. Danmark har ett förbud mot
användning av nickel i ett antal produkter, såsom smycken,
knappar och glasögonbågar. De danska erfarenheterna bör
studeras och det bör övervägas huruvida även vi bör införa
ett motsvarande förbud för att minska uppkomsten av
nickelallergi.
Det planerade folkhälsoinstitutet kommer att få det
övergripande ansvaret för att följa och driva det
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet. Det
vore därför naturligt att folkhälsoinstitutet gavs i uppdrag
att ge förslag till initiativ för att förhindra nickelallergins
spridning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder mot nickelallergins
spridning.
Stockholm den 10 januari 1992
Margitta Edgren (fp)