Vi biträder revisionens förslag i stora drag. Dock har vi några centrala invändningar, som sammanfaller med den reservation som ledamöterna i revisionen Anders G Högmark och Margit Gennser, båda (m), skrivit.
Förslag
Revisorerna föreslår ett system med köp/sälj- förhållande med renodlade beställar/producentkontroller varvid det sägs ligga nära till hands att primärvården tilldelas rollen som beställare. Vi anser att patienten skall tilldelas denna roll. Detta kan ske genom en allmän, obligatorisk sjukvårdsförsäkring som ersätter landstingsskatten och tas ut på samma sätt som denna, efter inkomst. Sjukvårdsfösäkringen betalar sedan till landstingens institutioner eller privata, kooperativa eller ideella vårdgivare för den vård de presterar. Regeringen bör utreda förutsättningarna för införandet av ett nytt finansieringssystem av den svenska hälso- och sjukvården utformat efter dessa principer.
Revisorerna föreslår att primärvårdens och långvårdens behov av läkarresurser skall tillgodoses genom att det statliga stödet till sjukvårdshuvudmännen ges en utformning som leder till att dessa tvingas omplacera viss personal. Vi anser att en sjukvårdsorganisation som styrs av patienternas fria val på ett bättre sätt leder till en effektiv personalallokering. Därmed avvisar vi även revisorernas tanke att primärvården skall disponera hela hälso- och sjukvårdsbudgeten.
Revisorerna föreslår att primärvården personellt koncentreras på distriktsläkare och distriktssköterskor. Vi anser att patienternas fria val även skall omfatta möjligheterna att vända sig till exempelvis företagsläkare och sjukhusspecialister. Detta skall kunna ske utan prohibitiva patientavgifter.
Revisorerna anser att det närmare bör undersökas om allmänna läkarinstruktionen och eventuellt andra författningar på hälso- och sjukvårdsområdet lägger hinder i vägen för tillämpningen av en helhetssyn på patienten. I socialstyrelsens yttrande anförs däremot bl.a. att bestämmelsen i 3
§
1 allmänna läkarinstruktionen, att vården skall meddelas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, utgör grundvalen för den civiliserade världens utövande av läkekonsten samt att det inte råder något motsatsförhållande mellan vetenskap och beprövad erfarenhet å ena sidan och helhetssyn å andra sidan på det sätt revisorerna har hävdat. Svenska läkaresällskapet har motsvarande invändningar mot revisorernas resonemang. Vi anser med hänvisning till avgivna remissyttranden att den föreslagna utredningen är både överflödig och icke önskvärd.
Revisorernas redogörelse innehåller viktiga påpekanden angående exempelvis den bristande tillgången på distriktsläkare och allmänläkare i det svenska sjukvårdssystemet. Redogörelsen har dock inte tillräckligt beaktat de delvis mycket kritiska remissyttrandena. Så noterar exempelvis Landstingsförbundet att revisorerna med utgångspunkt i de exempel på praktiska lösningar som redovisas i rapporten lägger fram mycket långtgående förslag som avser huvudmannaskap, statlig styrning och omfördelning av resurser och uppgifter från sluten till öppen vård på grundval av material som inte på ett seriöst sätt beskriver de problem som finns inom vården i dag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer angående den svenska hälso- och sjukvården i förhållande till revisionens förslag.
Stockholm den 4 oktober 1991 Sten Svensson (m) Gullan Lindblad (m) Hans Dau (m) Karin Falkmer (m) Margit Gennser (m) Ingrid Hemmingsson (m) Bertil Persson (m) Per Stenmarck (m) Karl-Gösta Svenson (m) Göran Åstrand (m)