med anledning av förs. 1990/91:17 Riksdagens revisorers förslag angående den svenska hälso- och sjukvården
Vi biträder revisionens förslag i stora drag. Dock har vi
några centrala invändningar, som sammanfaller med den
reservation som ledamöterna i revisionen Anders G
Högmark och Margit Gennser, båda (m), skrivit.
Förslag
Revisorerna föreslår ett system med köp/sälj-
förhållande med renodlade beställar/producentkontroller
varvid det sägs ligga nära till hands att primärvården
tilldelas rollen som beställare. Vi anser att patienten skall
tilldelas denna roll. Detta kan ske genom en allmän,
obligatorisk sjukvårdsförsäkring som ersätter
landstingsskatten och tas ut på samma sätt som denna, efter
inkomst. Sjukvårdsfösäkringen betalar sedan till
landstingens institutioner eller privata, kooperativa eller
ideella vårdgivare för den vård de presterar. Regeringen bör
utreda förutsättningarna för införandet av ett nytt
finansieringssystem av den svenska hälso- och sjukvården
utformat efter dessa principer.
Revisorerna föreslår att primärvårdens och långvårdens
behov av läkarresurser skall tillgodoses genom att det
statliga stödet till sjukvårdshuvudmännen ges en
utformning som leder till att dessa tvingas omplacera viss
personal. Vi anser att en sjukvårdsorganisation som styrs av
patienternas fria val på ett bättre sätt leder till en effektiv
personalallokering. Därmed avvisar vi även revisorernas
tanke att primärvården skall disponera hela hälso- och
sjukvårdsbudgeten.
Revisorerna föreslår att primärvården personellt
koncentreras på distriktsläkare och distriktssköterskor. Vi
anser att patienternas fria val även skall omfatta
möjligheterna att vända sig till exempelvis företagsläkare
och sjukhusspecialister. Detta skall kunna ske utan
prohibitiva patientavgifter.
Revisorerna anser att det närmare bör undersökas om
allmänna läkarinstruktionen och eventuellt andra
författningar på hälso- och sjukvårdsområdet lägger hinder
i vägen för tillämpningen av en helhetssyn på patienten. I
socialstyrelsens yttrande anförs däremot bl.a. att
bestämmelsen i 3
§
1 allmänna läkarinstruktionen, att vården skall meddelas
i överensstämmelse med vetenskap och beprövad
erfarenhet, utgör grundvalen för den civiliserade världens
utövande av läkekonsten samt att det inte råder något
motsatsförhållande mellan vetenskap och beprövad
erfarenhet å ena sidan och helhetssyn å andra sidan på det
sätt revisorerna har hävdat. Svenska läkaresällskapet har
motsvarande invändningar mot revisorernas resonemang.
Vi anser med hänvisning till avgivna remissyttranden att
den föreslagna utredningen är både överflödig och icke
önskvärd.
Revisorernas redogörelse innehåller viktiga påpekanden
angående exempelvis den bristande tillgången på
distriktsläkare och allmänläkare i det svenska
sjukvårdssystemet. Redogörelsen har dock inte tillräckligt
beaktat de delvis mycket kritiska remissyttrandena. Så
noterar exempelvis Landstingsförbundet att revisorerna
med utgångspunkt i de exempel på praktiska lösningar som
redovisas i rapporten lägger fram mycket långtgående
förslag som avser huvudmannaskap, statlig styrning och
omfördelning av resurser och uppgifter från sluten till
öppen vård på grundval av material som inte på ett seriöst
sätt beskriver de problem som finns inom vården i dag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjer angående den svenska
hälso- och sjukvården i förhållande till revisionens förslag.
Stockholm den 4 oktober 1991
Sten Svensson (m)
Gullan Lindblad (m)
Hans Dau (m)
Karin Falkmer (m)
Margit Gennser (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Bertil Persson (m)
Per Stenmarck (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Göran Åstrand (m)