Centern har varit pådrivande och initiativtagare till
sociala reformer för att ge social och ekonomisk
grundtrygghet. På den vägen väljer vi att arbeta. Alla
människor måste tillförsäkras en grundläggande social och
ekonomisk trygghet samt ha likvärdiga möjligheter att
utvecklas som individer. Stat och kommun har ansvaret för
att denna grundtrygghet och likvärdighet tillgodoses i hela
landet.
I regeringsarbetet har våra krav på en utbyggnad av
valfriheten inom barnomsorgen och en inriktning på en
grundtrygghetsreform inom pensionssystemet vunnit bifall.
Önskemål och behov skiftar mellan individerna.
Utrymmet för individens egna beslut måste därför enligt vår
uppfattning vara stort. Mångfald och valfrihet skall
eftersträvas oavsett skiftande ekonomiska eller andra
förutsättningar.
För att människorna skall hysa tilltro till
välfärdspolitiken måste den offentliga sektorns effektivitet
och produktivitet vara hög. Människorna måste kunna
känna sig säkra på att deras skattepengar används effektivt
och till produktiva insatser.
Samhällets insatser ska verka utjämnande mellan
individer, befolkningsgrupper och regioner. Detta kan ske i
offentlig eller privat regi. Centern avvisar svepande generell
kritik mot offentlig verksamhet och anställda. Personalen är
en avgörande resurs för att uppnå resultat. Personalen
måste aktivt engageras i förändringsarbetet.
Välfärd och valfrihet för den enskilde
Inkomstbortfallsprincipen. Välfärden i Sverige
har byggts upp i generella system och i stor utsträckning
enligt den s.k. inkomstbortfallsprincipen. Det har givit
medborgarna en närmast heltäckande trygghet för
inkomsten, exempelvis vid sjukdom, ålderdom och i en rad
andra situationer. Det har säkerligen bidragit till en hög
förvärvsfrekvens i Sverige, men också till att de som av olika
skäl står utanför arbetslivet i de flesta fall har ett svagt
försäkringsskydd.
Ett annat problem med inkomstbortfallsprincipen är att
den medverkar till ett högt skattetryck och en hög offentlig
utgiftsandel i förhållande till den totala ekonomin. I många
fall är dessutom förmånerna indexerade till inflationen, dvs.
de offentliga utgifterna stiger automatiskt, vilket också
håller uppe skattetryck och utgiftsandel samtidigt som det
medför sämre förutsättningar att nedbringa inflationen. I
och med ett högt offentligt sparande minskar också
utrymmet för det enskilda hushållssparandet, och därmed
möjligheterna för medborgarna att skaffa sig en ekonomisk
buffert.
Satsa på grundtrygghetsprincipen inom ramen för
socialförsäkringarna. Grundtrygghetsprincipen bör i
ökad utsträckning användas inom
socialförsäkringssystemet. Basnivåerna höjs,
maximibeloppen hålls tillbaka. Utöver grundtryggheten
skall goda förhållanden för individuellt försäkringsskydd
finnas. När de aviserade förändringarna i
sjukförsäkringssystemet genomförs är det nödvändigt att
tillse att ett högkostnadsskydd införs som skyddar de oftast
sjuka. Det är även viktigt att utvecklingen noga följs så att
människor inte slås ut av de ökade påfrestningarna.
Klyftorna i samhället som vi sett öka de senaste åren måste
hejdas. Socialbidragsnormen borde även i dessa
sammanhang kunna gälla som en grundtrygghetsnorm. Det
viktigaste är naturligtvis att ha ett arbete som gör det
möjligt att bygga upp ett personligt sparande som en buffert
att användas vid tillfälliga sjukdomar. Att förkorta de långa
sjukskrivningarna innebär den bästa besparingen såväl för
den enskilde som för samhället.
Garantibeloppet i sjukförsäkringen har under lång tid
varit oförändrat 60 kronor. Detta medför att skillnaderna
mellan dem som erhåller högsta och lägsta ersättning hela
tiden växer. Vi föreslår att en översyn sker av
garantibeloppets storlek i samband med att stödet till
barnfamiljer utreds.
I budgetpropositionen anförs att förslaget till höjd
grundpension skall prövas i särskild ordning.
Grundpensionen är nödvändig för att skydda de sämst
ställda pensionärerna. I den gruppen återfinns en mycket
stor andel kvinnor. I det framtida pensionssystemet måste
kvinnornas pensionssituation beaktas. Genom en
grundpension med en sammanslagning av folkpensionen,
den lägsta ATP:n, pensionstillskottet, delar av eller hela
kommunala bostadstillägget samt förändrade skatteregler
erhålls den grundtrygghet som vi eftersträvar.
Ge valfrihet i barnomsorgen. Statsbidraget till
barnomsorg bör fördelas direkt till föräldrarna i form av en
vårdnadsersättning lika till alla barn. Föräldrarna använder
vårdnadsersättningen på den typ av barnomsorg de själva
önskar, kommunalt daghem eller familjedaghem, privat
eller kooperativ omsorg eller att själv på hel- eller deltid
vårda sina barn i hemmet. Det är därför med krav från
centern som regeringen nu i budgetförslaget föreslår att
man under mandatperioden skall ta ett första steg mot
vårdnadsersättning lika för alla barn.
God kvalitet skall i princip vara det enda kriteriet för om
offentligt stöd skall utgå till olika typer av barnomsorg. Nu
blir detta möjligt genom centerpartiets medverkan i
regeringsförslaget. På det sättet ökar valfriheten för
familjerna. Ett ökat utbud ger högre konkurrens och lägre
kostnader både för föräldrar och samhälle. Barnens
situation påverkas positivt när familjerna finner en
barnomsorg som passar familjens behov. Barnen måste
även i fortsättningen sättas i centrum när det gäller omsorg
och tillsyn.
Ge valfrihet i vården. Inslagen av
decentralisering, konkurrens och flexibilitet inom och
mellan olika delar av vården måste öka. Detta har
centerpartiet under många år krävt. Styrmodeller bör
prövas där primärvården ges ett samlat ansvar. Sådana
modeller byggs nu upp i olika regioner i vårt land. I årets
budgetförslag ges möjligheter för denna utveckling helt
enligt centerns inriktning.
Genom de ökade anslagen för att komma tillrätta med
köerna i sjukvården samt vårdgarantin kommer vissa
grupper av vårdsökande att erhålla en vård utan lång
väntan. I det sammanhanget får de vårdbehov som finns
inom exempelvis psykiatrin och reumatologin inte glömmas
bort. De mera vårdkrävande patienterna med sjukdomar
med ett långvarit och försämrande förlopp måste
tillförsäkras goda vårdresurser och valfrihet i vårdutbudet.
I ett ökat köp--säljsystem måste man ta hänsyn till dessa
vårdsökandes speciella behov. Välfärden måste nå alla
medborgare oavsett var i landet de bor eller vilka andra
förutsättningar som finns.
Möjliggör egen läkare till alla. Primärvården bör
eftersträva att vård kan ges i hemmet om patienterna så
önskar och att de patienter som så vill får träffa samma
läkare vid alla kontakter med vården. För att uppnå detta
kan primärvården med fördel organiseras och arbeta på
samma sätt som vissa vårdcentraler i glesbygden och som nu
också återfinns i exempelvis Stockholm.
Principen är att arbetet organiseras i små vårdteam som
har ett samlat ansvar för alla boende inom ett eget
upptagningsområde inom primärvårdsområdet. Orsaken
till deras framgångar är en omorganisation där antalet
specialistläkare och kringpersonal skurits ned till förmån för
ett ökat antal allmänläkare. Den tidigare långtgående
specialiseringen av arbetsuppgifter är inte längre för
handen. Vårdteamen sköter allt själva. Vården ges på
vårdcentralen eller vid hembesök för alla som så önskar.
Patienterna träffar genom detta system med få undantag
samma personal vid alla vårdtillfällen. På detta sätt kan
distriktssköterskans roll förstärkas.
Centerpartiet har länge krävt åtgärder för att fördela
läkarresurser över hela landet. Med en utvecklad
familjeläkarmodell kan intresset öka för läkare att etablera
sig på olika ställen i landet.
I den förändringsprocess som nu förekommer inom
sjukvården är det viktigt att övrig sjukvårdspersonals
kompetens tas tillvara. Det gäller inte minst att det
förebyggande arbetet utvecklas. Det gäller barnmorskor,
distriktssköterskor och skolsköterskor/skolläkare.
Ge valfrihet för handikappade. Det ekonomiska
stödet till handikappade bör riktas mer till individen enligt
ett behovsorienterat ersättningssystem. Den enskilde bör
ges rätt att själv välja omsorgsform och anställa egen
vårdare. Centerpartiet stöder handikapputredningens
förslag som kommer att genomföras under
mandatperioden.
Ge valfrihet i äldreomsorgen. Ekonomiska
resurser för äldreomsorgen bör även inom detta område i
ökad utsträckning knutas direkt till individen i syfte att öka
valfriheten och mångfalden i utbudet. Genom
äldrereformen har ansvaret för äldreomsorgen tagits över
av kommunerna. I ett par kommuner påbörjas nu försök
där primärvården helt överförs till kommunerna.
Inriktningen måste vara att ansvaret för de äldres vård
och omsorg inte hamnar mellan två stolar. Genom centerns
agerande har ålderdomshemmen numera statsbidrag både
till byggandet och vården. Detta flexiblare system med ökad
möjlighet för kommunerna att styra sina resurser dit där
behoven finns, ökar också möjligheterna att kommunerna
bygger ut de vårdformer som bäst passar behoven. Ofta är
också de alternativen de ekonomiskt mest fördelaktiga och
uppfyller de krav som de äldre ställer.
Öka samordning och samverkan. Den inbördes
samordningen och samverkan mellan statliga och
kommunala myndigheter måste öka. Effektiviteten kan öka
genom sambruk av resurser. Överföring av finansiella
resurser mellan olika delar av den offentliga sektorn bör få
förekomma när det ligger i linje med de övergripande
målen. Ett exempel på en sådan överföring kan vara att
försäkringskassorna för över pengar från sjukförsäkringen
till vården i syfte att nedbringa köer. Detta centerkrav
utreds för närvarande och förslag väntas under våren.
Satsa på personalen. Personalen måste ges stort
eget ansvar och goda möjligheter att utifrån givna mål och
förutsättningar självständigt forma verksamheten. Goda
insatser måste premieras bättre. Offentligt anställda som så
önskar bör få hjälp att starta eget. Ta vara på, och utveckla,
det som är bra i den offentliga organisationskulturen.
Satsningar bör göras på ökad personalutbildning. Personlig
utveckling och interna karriärmöjligheter bör förbättras.
Riktlinjer för utveckling och förnyelse
Skapa mindre enheter. Verksamheten bör
organiseras i mindre resultatenheter med eget
budgetansvar. De som utför den offentliga verksamheten
skall i större utsträckning ges möjlighet att själva överta och
driva sin verksamhet utifrån de riktlinjer som kommuner
och landsting fastställer. Det kan t.ex. gälla inom vården
eller barnomsorgen.
Styr bättre. Mål- och resultatstyrning bör ersätta
regelstyrning. Tjänsteproduktionen bör kundanpassas
bättre, bl.a. genom att de anställda ges mer individuellt
ansvar och genom att antalet centralt fastlagda regler
minskas. Personalen skall tillförsäkras ett verkligt
inflytande över sin arbetssituation. Idéer och kreativa
lösningar på problem måste uppmuntras. Det måste därför
vara tillåtet att pröva nytt. Flexiblare modeller för att leda
och organisera arbetet måste eftersträvas.
Engagera och informera medborgarna. Ge
konsumenterna av det offentligas tjänster större
möjligheter att påverka verksamheten. Ökat
brukarinflytande måste främjas i den kommunala
verksamheten. Allmänhetens förtroende för den offentliga
sektorn kan öka om attityden från det offentliga blir
medvetet öppnare. Mer utåtriktad information om den
offentliga verksamheten bör tillhandahållas. Problem och
brister skall inte gömmas undan, utan tvärtom redovisas så
utförligt som möjligt.
Mät mera och bättre. Samma resursinsats kan ge
olika resultat. Olika resursinsatser kan ge samma resultat.
Effektiviteten kan öka genom att fokusera på resultatet.
Mer uppföljning och utvärdering av uppnådda resultat bör
genomföras. Kvantitet är lättare att mäta än kvalitet. Ett
mått på resultatet kvalitetsmässigt kan man dock få genom
ökad användning av opinionsundersökningar. Så kallade
''mänskliga nyckeltal'' kan användas för att visa
utvecklingen av personalinvesteringar.
Omfördela och omprioritera. Delar av den
offentliga sektorn behöver förstärkta resurser. Det kan inte
lösas genom en vidgad totalram för den offentliga sektorn.
Istället bör resurser tillskapas genom omfördelning inom
den befintliga ramen samt genom ett målmedvetet
effektivitets- och produktivitetshöjande arbete.
Stöd alternativen. Människors eget initiativ måste
stödjas, stimuleras och kanaliseras istället för att det
offentliga presenterar färdiga lösningar, vilket i alltför hög
grad varit fallet. Samhället måste uppmuntra mångfald i
fråga om produktionen av välfärdstjänsterna. Kooperativ,
folkrörelser och ideella föreningar, kyrkorna och de
enskilda alternativen måste ges likvärdiga ekonomiska
villkor som den offentligt bedrivna verksamheten. På det
här sättet kan de enskildas skiftande behov och önskemål
bättre tillgodoses. Detta är av betydelse inte minst för olika
samhällsminoriteter.
Öka kontroll och tillsyn. När vård och omsorg
liksom socialservice kommer att bedrivas i allt flera privata
verksamhetsformer finns ett ökat behov av att säkerställa
kvaliteten och säkerheten. Lex Maria, dvs. lagen rörande
felaktig behandling i sjukvården, skall numera även gälla
sjukvårdspersonal i privat vård. På socialtjänstens område
bör även tillsynsverksamheten ses över. Allmänhetens
möjligheter att anmäla felbehandlingar och myndigheternas
ansvar för behandling och vård måste tillgodose krav som
omöjliggör för icke seriösa att utnyttja människors behov av
dessa tjänster. En proposition med förslag till utvidgning av
patientjournallagen att även gälla privata läkare är aviserad
under våren.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om målen för utvecklings- och
förnyelsearbetet i välfärdspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktlinjerna för att erhålla ett
grundtrygghetssystem inom socialförsäkringssystemet.1
Stockholm den 27 januari 1992
Karin Israelsson (c)
Rune Backlund (c)
Marianne Jönsson (c)
Rosa Östh (c)
Ulla Tillander (c)
Roland Larsson (c)