Det europeiska integrationsarbetet har nu för Sveriges
del gått in i en mera konkret fas. Detta gäller inte minst
frågorna kring de nordiska ländernas samarbetsformer med
EG.
Integrationsprocessen berör de flesta samhällsområden,
också de sociala frågorna. På det sociala området tilldrar sig
alkoholpolitiken en allt större uppmärksamhet i de flesta
länderna. I Sverige präglas debatten närmast av ett
ödesbestämt uppgivande av den svenska politiken. Läget
utnyttjas givetvis av de krafter som enbart ser alkohol som
en kommersiell möjlighet.
Hittills synes frågorna om alkoholpolitiken inte i någon
nämnvärd utsträckning ha varit föremål för formella
förhandlingar mellan EFTA och EG. Detta kan delvis
förklaras med att EG inte har någon enhetlig politik på
alkoholområdet och att diskussioner pågår att hitta sådana
regler, åtminstone när det gäller de indirekta skatterna.
Om inte de alkoholpolitiska frågorna förs upp på
dagordningen på ett tidigt stadium, kan framgång i
förhandlingarna komma att försvåras; det visar
erfarenheter från Danmark. Det är viktigt att
integrationsarbetet förs på ett sådant sätt att en effektiv
svensk alkoholpolitik inte äventyras. Därför får man inte
avvakta med att klargöra den svenska hållningen. Ett annat
skäl att aktualisera de alkoholpolitiska frågorna i ett tidigt
skede i förhandlingarna är att de svenska signalerna kanske
kan påverka diskussionerna i EG på detta område. Flera
EG-länder intresserar sig nu för den nordiska synen på
alkoholpolitiken, bl.a. har Frankrike infört en mera
restriktiv syn på reklamen fr.o.m. den 1 januari 1992.
Det är främst tre områden som framstår som särskilt
viktiga, nämligen punktskatternas storlek, reglerna för
gränshandeln i fråga om alkoholdrycker och processens
inverkan på de svenska alkoholmonopolen.
Punktskatterna
Enligt de direktiv som för närvarande diskuteras inom
EG är inriktningen att uppnå en överenskommelse om
minimiskattesatser när det gäller alkoholdrycker. Avsikten
var att dessa skattesatser skulle träda i kraft den 1 januari
1993. Överenskommelse har inte skett utan vissa
minimiskatter har enbart rekommenderats.
Från hälsopolitiska utgångspunkter är det bra att
lågskatteländerna får en höjning av priset på alkohol. Detta
borde bidra till en dämpning av konsumtionen och därmed
minskning av de alkoholrelaterade skadorna i dessa länder.
Kostnaderna för dessa skador utgör en väsentligt större
andel av samhällsekonomin i alla EG-länder än i de
nordiska länderna. Det är viktigt att man från svensk sida
klargör att våra skattesatser fastställts från social- och
hälsopolitiska utgångspunkter och att integrationsarbetet
inte får förhindra att man även framdeles får beakta dessa
hänsyn vid fastställandet av skatterna på alkohol.
Innebörden av den rekommenderade skattenivån får inte
bli att länder, som ligger över denna, skulle vara
förhindrade att göra höjningar om hälsosträvandena kräver
det.
Gränshandel
Integrationsarbetet går ut på att gränskontrollerna får
mindre betydelse. På alkoholpolitikens område kan detta
komma att innebära problem, i synnerhet om angränsande
länder har stora prisskillnader på alkoholdrycker.
Gränskontrollernas minskade betydelse kan bli ett allvarligt
hot mot ländernas möjlighet att föra en ansvarsfull
alkoholpolitik. Marknadskrafternas inverkan kan helt
försvåra eller rent av omöjliggöra vidmakthållandet av
hälsomässigt motiverade skatter på alkohol.
Gränskontrollfrågan måste därför ägnas särskild
uppmärksamhet i detta sammanhang. Den illegala
knarkhandeln kräver också den en stärkt gränskontroll.
Monopolet
Den tredje frågan som framstår som viktig är
monopolsystemet för hantering av alkoholdrycker. Här har
krav rests på att mjuka upp det svenska monopolsystemet i
anslutning till EG-förhandlingarna. Detta måste med kraft
avvisas. Monopolsystemet är nämligen en hörnsten i den
svenska alkoholpolitiken och en garanti för att
konkurrensen och de privata vinstintressena hålls tillbaka.
Och detta är en viktig förutsättning för att vi skall kunna
pressa ner konsumtionen, vilket ju är en av riksdagen
fastställd målsättning.
I detta sammanhang måste också framhållas att de
svenska monopolen har ett stort ansvar när det gäller
alkoholpolitiken. Deras agerande måste stämma överens
med av riksdagen angivna mål. Vin & Sprit ABs
marknadsföring under senare tid visar knappast någon
ansvarskänsla för hälsopolitiska aspekter utan tycks
betingat av enbart kommersiella intressen. Agerandet
strider mot den av riksdagen fastställda alkoholpolitiken
och undergräver förtroende för den, inte minst i Europa.
Vid regeringsskiftet överfördes ansvaret för
Systembolaget till socialdepartementet. Motivet är
hälsopolitiskt väl motiverat. För att få en enhetlig syn på det
svenska monopolet är det väsentligt att monopolfrågorna
finns i ett bolag. Det finns inga tekniska hinder för en sådan
hantering. Det skulle dessutom renodla Vin & Sprit som ett
produktionsbolag, där misstanken om nationell
protektionism undanröjes.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om punktskatterna och
gränshandeln,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om monopolet.
Stockholm den 27 januari 1992
Gunnar Thollander (s)
Maj-Lis Lööw (s)
Göran Magnusson (s)