Alkoholpolitiken och narkotikapolitiken måste vara
motiverad utifrån solidaritet och omtanke om
medmänniskor. En framgångsrik politik ska vara inriktad
på att stärka individens självkänsla. En trygg och harmonisk
uppväxt, ett meningsfullt arbete, stimulerande social och
kulturell gemenskap är den bästa hjälpen och det säkraste
stödet i kampen mot alkoholism och narkomani.
Tillgängligheten av alkohol spelar onekligen också en
väsentlig roll i sammanhanget.
Medicinskt problem
Enbart alkoholen kan antas vara en starkt bidragande
orsak till 5 000--6 000 för tidiga dödsfall årligen.
Alkoholskadorna utgör således ett av våra stora
folkhälsoproblem och medför också omfattande sociala
problem. Undersökningar visar, att hos de som uppsöker en
vårdcentral utgör alkoholen en viktig bakgrundsfaktor till
hälsoproblemen hos mer än var tionde man. Vid sjukhusens
akutmottagningar ligger siffran på upp emot 25%. Närmare
500 000 svenskar är idag beroende av alkohol. Dödligheten
bland missbrukare är mycket hög, ca 15-20 per dag, och
gruppen alkoholberoende tenderar att öka. Konsumtion av
alkohol bland gravida kvinnor leder årligen till bestående
skador på något hundratal födda barn.
Utslagning
Det finns ett klart samband mellan alkohol- och
narkotikaproblem, utslagning på arbetsmarknaden och
andra sociala förhållanden. Långvarig arbetslöshet ökar
risken för missbruk, och missbruk försämrar möjligheterna
att få ett nytt jobb. Å andra sidan visar erfarenheter i alla
industriländer från efterkrigstiden, att en ökad materiell
levnadsstandard också gett utrymme för en ökad
alkoholkonsumtion. Generellt sett har inte perioden av
ökad arbetslöshet följts av ökade alkoholskador, snarare
verkar motsatsen vara fallet. Sambandet är så komplicerat
att det är svårt att hävda att det ena orsakar det andra.
Drogproblem, utslagning på arbetsmarknaden och
andra sociala problem är självständiga samhällsföreteelser,
som står i växelverkan med varandra. Drogproblemen löses
t. ex. inte automatiskt bara arbetslösheten avskaffas.
Alkoholproblemen kräver riktade, kraftfulla åtgärder. Alla
i omgivningen måste ta sitt ansvar så att den drogskadade
inte förlorar sitt sociala kontaktnät. När
långtidssjukskrivning och förtidspensionering blir de enda
åtgärderna, kan det förvärra problemen. Här måste
arbetskamrater, anhöriga, fackliga och ideella
organisationer ta sitt ansvar för medmänniskor i behov av
hjälp. Vårdformer som utnyttjas måste betona också den
drogskadades människovärde och integritet.
Alkoholism och sjukdomsbegreppet
Det är missvisande att tillämpa ett enkelt
sjukdomsbegrepp på alkoholismen. Flera alkoholforskare
talar istället om alkoholberoende. Alkoholberoende är
givetvis något, som varierar efter en glidande skala. När
missbrukaren nått en viss fas uppstår dock ett tillstånd som
kan diagnosticeras som en sjukdom.
Det finns en risk för att, om alkoholism betraktas som
ett avgränsat sjukdomstillstånd, det kan bli ett alibi för s k
måttlighetskonsumenter att distansera sig från missbrukare
och storkonsumenter. Med stöd av sjukdomsbegreppet kan
måttlighetsförbrukaren i lugn och ro fortsätta sitt
drickande. Många alkoholforskare menar, att det inte finns
någon klar gräns mellan sk måttlighetskonsumtion och
missbruk, bara en glidande skala där man rör sig i båda
riktningarna. Samma resonemang kan tillämpas när det
gäller narkotika. I ''knarkliberala'' länder anses somliga
droger vara ofarliga för de flesta individer. Men
erfarenheterna visar också här att efter bruk av lättare
narkotika följer ofta en upptrappning mot allt kraftigare
droger och allt större beroende.
Ofarlig konsumtion
Det finns ett ofrånkomligt samband mellan den totala
alkoholkonsumtionen och alkoholskadorna. Höjs
totalkonsumtionen utsätts fler människor för en riskabel
alkoholdos. I början av 1980-talet drack 250 000 svenskar 70
gram alkohol ( 20 cl starksprit) per dag eller mer, en dos som
med all sannolikhet ger både medicinska och sociala skador.
Under motbokstiden var motsvarande antal under 100 000.
Våldet
Cirka 80% av alla våldsbrott begås under
alkoholpåverkan. I en stor del av fallen är även våldsoffret
berusat. Det är uppenbart för alla att det finns ett tydligt
samband mellan alkoholkonsumtionen och gatuvåldet.
Sambandet mellan utskänkningspolitik och gatuvåldet kan
inte negligeras. Därför bör det utarbetas konsekventa
riktlinjer för serveringstillstånd i kommunerna, och
kommunerna måste aktivt ge stöd till alkoholfria
nöjesutbud.
Av alla alkoholmissbrukets svåra konsekvenser är de
familjesociala de ojämförligt mest brutala. Läkare,
socialarbetare och poliser har i många sammanhang
omvittnat, att välfärden är mycket låg för missbrukarna och
för deras anhöriga, sammanlagt 1 miljon människor i
Sverige. Särskilt barnens mycket utsatta situation måste tas
på djupaste allvar i välfärdssamhället.
Alternativa behandlingsformer
Det går inte att avhjälpa alkoholproblemet med
traditionella vårdåtgärder. Även om resurserna skulle
användas effektivt når vård- och behandlingsåtgärderna
bara en liten del av storkonsumenterna. Hittills har
alternativa behandlingsformer som LP-stiftelsen, RIA-
byråerna och de behandlingshem som arbetar efter den sk
Minnesotamodellen varit mest framgångsrika. Mer av
samhällets resurser bör styras över till sådana vårdformer.
Samhället får inte springa ifrån sitt ansvar för de människor
som drabbats av skador. Det är också viktigt att främja den
trygghet och trivsel och de miljöer som motverkar
alkoholism. Information och upplysning är nödvändig för
att skapa förståelse för restriktioner.
Miljardbelopp
Forskare har under de senaste åren sökt uppskatta de
totala samhällskostnaderna för alkoholen och narkotikan.
Enbart alkoholen beräknas kosta samhälle och enskilda ca
100 miljarder kronor per år i dagens penningvärde. Det
mänskliga lidande och de tragedier som den drogskadade
och dennes omgivning drabbas av är dock det viktigaste
motivet för en ansvarsfull alkoholpolitik.
Folkhälsan
Alkoholfrågan finns med bland de frågor som måste
finnas med i ett ökat folkhälsomedvetande. Forskningen
kring sambandet mellan totalkonsumtionen av alkohol och
alkoholskadornas omfattning är väldokumenterade bl a av
Världshälsoorganisationen (WHO). En genomsnittligt
sänkt alkoholkonsumtion i befolkningen resulterar i
minskade alkoholskador. Därför ställde sig Sverige 1984
bakom WHO:s hälsostrategi med målsättningen att fram till
år 2000 sänka alkoholkonsumtionen i landet med 25% i
förhållande till 1980 års nivå.
Många myndigheter och organisationer är på olika sätt
engagerade i arbetet för att motverka alkoholskadorna.
Staten har det grundläggande alkoholpolitiska ansvaret.
Regering och riksdag stiftar lagar, fastställer målen. För
primärkommunerna utgör alkoholproblematiken en stor
del av socialtjänstens arbete inom individ- och
familjeomsorg. Landstingen har genom hälso- och
sjukvårdslagen ett speciellt ansvar för att främja
människors hälsa och förebygga sjukdomar, skador och för
tidig död. Alkoholbruk utgör en av de riskfaktorer, som i
det förebyggande arbetet måste anses vara mest angeläget
att angripa. Alkoholpreventiva insatser bör därför lyftas in
som en naturlig del i hälsovårdsarbetet.
Det förebyggande hälsoarbetet inom alkoholområdet
handlar också om selektiva årgärder för att på ett tidigt
stadium nå de sk högriskgrupperna. På detta område finns
viss erfarenhet från olika projekt inom vården, t.ex. ALP-
projektet i Älvsborgs län. Vårdcentralerna och den
personal som arbetar där spelar en viktig roll vilket bl a
professor Gösta Tibblin visat i de projekt som innefattat ett
antal vårdcentraler i Mellansverige. För att nå
målsättningen om 25 %
minskning av totalkonsumtionen är det viktigt att
alkoholpreventiva åtgärder sätts in bl.a. inom
primärvården.
EG och alkoholen
Alkoholskatten varierar mycket mellan EG:s
medlemsländer. EG-kommissionens förslag om
harmonisering väckte stort motstånd i framförallt
Danmark, Irland och England, som har de högsta
punktskatterna på alkohol, eftersom förslaget skulle leda
till minskade statsinkomster och även ge negativa
konsekvenser för folkhälsan. Ett nytt förslag, som innebär
miniminivåer för dryckesskatterna, har därför presenterats.
Det innebär t ex att Danmark får behålla den nuvarande
alkoholskatten, men inte höja den i samma takt som
inflationen, vilket alltså betyder att harmoniseringen
genomförs långsammare än man tidigare tänkt. Ännu har
inga beslut fattats när det gäller harmonisering av
alkoholskatterna.
Affärsdrivande statliga monopol behandlas i
Romfördragets paragraf 37. Där stadgas att monopol inte
får diskriminera producenter från andra medlemsländer.
Detta betyder inte att monopolen måste avvecklas om de
är konkurrensneutrala. Systembolaget kan således få finnas
kvar om Sverige får ett EES-avtal eller blir fullvärdig
medlem i EG. När gränserna i framtiden öppnas mer och
mer och en fullständigt fri rörlighet för personer och
tjänster genomförts, kommer sannolikt gränshandeln även
med alkoholdrycker att öka.
Den hälsopolitiska dimensionen på svensk
alkoholpolitik motiverar att nuvarande distributionssystem
och prispolitik behålls både inom EES-avtalet och vid ett
framtida medlemskap. Inom flertalet EG-länder har nya
och mer restriktiva attityder till alkoholbruket börjat
utvecklas. Redan har signifikanta attitydförändringar och
nya konsumtionsmönster kunnat registreras bl.a. i
Frankrike. Ökade insatser på attitydskapande åtgärder och
personligt ansvarstagande måste även prägla det framtida
svenska nykterhetspolitiska arbetet.
Kds vill verka för att en aktiv alkoholpolitik bedrivs
inom EG så att WHO:s målsättning om en 25-procentig
minskning av alkoholkonsumtionen fram till år 2000 kan
förverkligas.
De alkoholpolitiska skillnaderna mellan EES-avtalet
och ett fullvärdigt svenskt medlemskap i EG är små. Redan
genom EES-avtalet deltar Sverige och övriga EFTA-länder
i den inre marknaden med fullständig rörlighet för personer,
varor, tjänster och kapital. Skillnaden vid medlemskap är
huvudsakligen att det innebär en möjlighet att delta i
beslutsfattandet som inte lär följa med EES-avtalet. Denna
fördel bör Sverige ta till vara och använda aktivt när det
gäller alkohol- och narkotikapolitik.
I regeringsförklaringen har regeringen deklarerat
alkoholpolitikens framtida inriktning: ''Alkoholmissbruket
är vårt största sociala problem. Regeringen avser att föra en
aktiv alkoholpolitik, som syftar till minskad konsumtion
och minskade alkoholskador''.
Förslag till alkoholpolitiska åtgärder som bör beaktas för
att nå WHO:s mål
I alkoholkommissionens direktiv ingår att göra en
kartläggning av de familjesociala konsekvenserna av
missbruk. En vetenskaplig undersökning bör göras av
situationen för barnen i familjer där alkoholmissbruk
föreligger. Resultat av den undersökningen skulle för
många på ett tydligt sätt klargöra vilka problem alkoholen
kan medföra och bidra till en mera mogen och balanserad
attityd till bruket av alkohol.
Denna insikt och attitydförändring kan leda till ökad
förståelse för ett treårigt försök med inköpsbegränsning
enligt den modell som föreslagits av bl a alkoholläkare och
andra socialt verksamma yrkesgrupper. Ett sådant
tidsbegränsat vetenskapligt utvärderat försök kan vara av
stort värde som grund för den framtida inriktningen av
alkoholpolitiken.
Prevention i primärvården: det finns mycket som talar
för att primärvården har de bästa förutsättningarna att på
ett tidigt stadium nå de s.k. högriskgrupperna.
Pris- och skatteinstrumentet bör även i framtiden
användas för att minska alkoholkonsumtionen. Pris- och
skattehöjningar bör i möjligaste mån ''automatiseras''.
Trafik- och arbetsmiljöer skall vara alkoholfria. Alkohol
är en påtaglig orsak till många trafikolyckor och
arbetsskador.
Information och fostran som påverkar attityderna är en
förutsättning för att det alkoholpolitiska arbetet ska få
genomslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alkoholpolitikens inriktning i
syfte att uppnå WHO:s mål.
Stockholm den 27 januari 1992
Fanny Rizell (kds)
Ingrid Näslund (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Ulf Björklund (kds)
Pontus Wiklund (kds)
Roland Lében (kds)