''Idag finns i Sverige ca 84 000 pensionärer som är födda
utomlands. Räknar vi med fortsatt invandring i samma
omfattning som vi haft de senaste åren så kan antalet ha
stigit till ca 180 000 om tjugo år. Politiker och planerare
inom äldreomsorgen har inte riktigt räknat med denna
snabbt växande grupp. Ingen vet i dag riktigt hur de äldre
invandrarna har det eller vad de behöver hjälp med.'' Detta
fanns att läsa i Ny i Sverige nr 5/91 som var ett utmärkt
temanummer om Äldreomsorg för invandrare.
Statens invandrarverk och socialstyrelsen hade ett år
tidigare fått riksdagens och regeringens uppdrag att
kartlägga och beskriva de äldre invandrarnas situation i
Sverige. I regeringens proposition 1987/88:176 om
Äldreomsorgen inför 90-talet behandlades gruppen äldre
invandrare särskilt. Det blev uppenbart att ökningen av
antalet äldre invandrare kommer att ställa nya och
annorlunda krav på samhällets äldreomsorg.
Riksdagsbeslutet innebar att kommuner och landsting
måste ta hänsyn till olika invandrargruppers etniska,
språkliga och kulturella särdrag, så att de socialpolitiska
målen kan uppnås även för äldre invandrare. I
propositionen betonades att det finns anledning att ägna
särskild uppmärksamhet åt hur service och vård skall
tillhandahållas och utformas för olika invandrargrupper.
Statens invandrarverk och socialstyrelsen har i augusti
1992 redovisat sitt kartläggningsuppdrag som ger en god
överblick av situationen i äldreomsorgen för invandrare.
De i särklass största grupperna av landets äldre
invandrare kommer från Finland, övriga Norden och
Tyskland. Åldersstrukturen skiljer sig mellan olika
invandrargrupper. Andelen ester över 85 år är nära tre
gånger så hög som i hela befolkningen. Bland invandrare
från USA (svenskamerikaner) är andelen något högre och
beträffande invandrare från Tyskland lika hög som i hela
befolkningen.
Antalet äldre kommer att öka märkbart under de
närmaste årtiondena. Samtidigt anger fördelningen mellan
grupperna att ökningen i huvudsak kommer att vara
koncentrerad till några få språkgrupper medan en tillväxt i
större skala blir aktuell först senare för övriga grupper.
Geografisk spridning
Invandrarna från ''övriga Norden'' och de
västeuropeiska länderna inklusive flyktingar från andra
världskriget återfinns framför allt på större orter i Syd- och
Mellansverige, där merparten av industrin fanns vid
tidpunkten för deras invandring.
Det torde innebära att det framför allt är de kommuner
som har arbetskraftsinvandrare samt storstäderna som det
närmaste decenniet har de största kraven på att ordna
äldreomsorg. Det är inte fråga om några särskilda
privilegier. Servicen och vården för denna grupp måste
utformas så att de socialpolitiska målen kan uppnås.
Att åldras i olika kulturer
Åldrandet kan te sig mycket olika bl.a. beroende på hur
den egna gruppen ser på det men även på var och i vilket
samhälle man åldras samt hur detta samhälle ser på
åldrandet.
Språk, kön, klass och graden av samhällsförändring är
viktiga faktorer som påverkar de äldre invandrarnas
situation i Sverige. Dessa faktorer kan i vissa fall bli
viktigare än själva åldern.
Bland arbetskraftsinvandrarna från 50-, 60- och 70-
talen, bl.a. finländare, jugoslaver och turkar, har många
aldrig lärt sig svenska. Forskning om andra språket på
ålderdomen visar att tillbakagång av det senare inlärda
språket kan förekomma hos äldre invandrare, särskilt vid
demenssjukdom, hjärnblödning eller dylikt.
Gamla kvinnors och mäns olika förutsättningar att
upprätta sina roller och sin status i detta nya samhälle
liksom klasstillhörighetens inverkan på deras hälsotillstånd
som äldre är viktigt att känna till.
Hur ter sig livet i Sverige?
Vår kunskap om äldre invandrares levnadsförhållanden
och behov av service, omsorg och vård är mycket bristfällig.
Genom att studera invandrares levnadsförhållanden i
allmänhet torde vissa slutsatser kunna dras om de äldres
situation och behov. Ett stort problem med befintlig
statistik och utredningar som görs är att de oftast avser
utländska medborgare och endast undantagsvis utrikes
födda. Uppgifterna rör därmed i huvudsak relativt
nyanlända invandrare.
Invandrargruppen är så heterogent sammansatt att det
är nästan omöjligt att göra några uttalanden som är giltiga
för hela invandrargruppen. Studerar man de olika
invandrargrupperna visar det sig att skillnaderna mellan
olika gruppers levnadsförhållanden är mycket stora i de
flesta avseenden.
Vad som också skulle behöva belysas för att ge en bild av
äldre invandrare är hur deras levnadsförhållanden och hälsa
förändras över tid. En enda utredning med en sådan ansats
har gjorts i Sverige, nämligen 1984 års invandrarutredning i
Stockholms län.
Hur tillgodoses behoven idag?
Underlaget för en bedömning av kommuners och
landstingens insatser och vårdresurser för äldre invandrare
utgörs bl.a. av:kommunernas äldreomsorgsplaner
socialstyrelsens rättssäkerhetsprojekt
resultatsammanställning av enkäter till kommuner,
vårdcentraler/primärvårdsområden och landsting
kommun- och studiebesök
Kartläggningen har gett resultat 1)
Endast nio kommuner i landet (3 %) har behandlat
äldre invandrares förhållanden i sina äldreomsorgsplaner. I
cirka hälften av dessa endast med några rader. Mer
omfattande beskrivningar respektive ställningstaganden för
hur omsorgen bör utformas finns i planerna från endast fem
kommuner. Med några få undantag läggs inte heller i dessa
några konkreta förslag till särskilda insatser för de äldre
invandrarna.
2) Inom ramen för socialstyrelsens projekt om Ökad
rättssäkerhet inom äldre- och handikappomsorgen
insamlades hösten 1990 kommunernas skriftliga
information till äldre och handikappade om socialtjänsten.
Kommunerna tillfrågades om sådan information översatts
till olika språk. 265 av landets 284 kommuner svarade (93
%). Endast 16 av dessa (5 %) hade översatt någon
information, tio av dem endast till finska och tre till finska
plus ytterligare ett språk.
Det material som är översatt innehåller i de flesta fall
endast information om den sociala service som kommunen
kan ge, inte om socialtjänstlagen eller om rättigheter som t
ex rätten till bistånd eller rätten att överklaga. Likaså
saknas upplysning om myndighets skyldighet att anlita tolk.
3) Varken kommun eller landsting tar reda på de olika
behov som äldre med invandrarbakgrund kan ha på grund
av språktillhörighet, religionstillhörighet eller etnisk
bakgrund. Relativt många kommuner och
primärvårdsområden anställer anhöriga som vårdare inom
hemtjänst och hemsjukvård men dessa får sällan utbildning
och stöd.
Vissa kommuner, landsting och vårdcentraler har
inventerat den två- eller flerspråkiga personalen men oftast
har denna inventering gjorts en gång, hålls inte aktuell och
används inte. Flerspråkighet räknas i regel inte som merit
vid anställning.
Äldre med invandrarbakgrund erbjuds inte att bo i
närheten av landsmän i servicehus, på ålderdomshem, i
gruppboende eller på sjukhem. Inte heller förekommer
dagverksamhet.
Relativt många kommuner har dock börjat inse behovet
att utbilda sin personal så att den bättre ska kunna förstå
och möta de äldre invandrarnas behov. Omfattningen är
dock begränsad och innehåll liksom kvalitet varierar.
Sammanfattningsvis visar kartläggningen att ytterst
litet har gjorts för äldre invandrare.
Under tiden ökar antalet äldre bland invandrare -- ett
förhållande som kräver en genomtänkt och insiktsfull
planering, anpassad till gruppers och individers behov och
lokala förutsättningar och resurser.
Staten har det övergripande ansvaret för integrering av
invandrarfrågorna i det löpande arbetet och i olika projekt,
för forsknings- och utvecklingsarbetet, tillsynen, för
utvärdering och uppföljning samt stora delar av
utbildningen. Ansträngningarna måste fortsätta och
intensifieras så att äldreomsorgen för invandrare blir en god
och från början väl integrerad del av äldreomsorgen (redan)
på 90-talet!
Regeringen bör ge huvudmännen och de berörda
myndigheterna uppdrag att regelbundet redovisa
utvecklingen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om intensifiering av arbetet med
äldreomsorg för invandrare.
Stockholm den 24 januari 1992
Lahja Exner (s)
Lena Boström (s)
Sinikka Bohlin (s)
Eva Johansson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Berndt Ekholm (s)
Per-Olof Håkansson (s)
Hans Göran Franck (s)
Bruno Poromaa (s)