Med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller lagen med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
omhändertas ca 12 000 barn och unga varje år. Ca 10 000 av
dessa placeras i familjehem (fosterhem) och de övriga
huvudsakligen på offentliga eller privata institutioner, s.k
hem för vård eller boende (HVB).
I samband med diskussionerna om omedelbart
omhändertagande av ungdomar som utför kriminella
handlingar har det aktualiserats ett större behov av
kvalificerade familjehem. -- Behovet av kompetenta
familjehem har alltid funnits. Det är värdefullt att
familjehemmens situation lyfts fram för att förbättra för
både familjerna och de barn som placeras där.
Rekryteringen
Det är idag allt svårare att rekrytera familjehem. De
flesta hushåll är så beroende av bådas inkomster att båda
arbetar utanför hemmet och har därmed inte möjlighet att
ta ytterligare engagemang. Ytterligare ett skäl är att
familjernas sammhållning ändras snabbare. Vid ny
familjebildning är det svårare att genast ta in ett
utomstående barn i familjegemenskapen. Idag sker
rekryteringen till stor del på mycket godtycklig bas.
Anställningsförhållandena kan skifta mycket från
kommun till kommun. Introduktion och inskolning är
mycket ovanligt. Familjerna förväntas klara uppdraget
genom ''sunt förnuft'', trots att barn sällan placeras annat än
när det finns stora problem. Många familjer tvekar att ställa
upp inför dessa godtyckliga anställningsförhållanden, trots
att både intresse och kompetens finns.
De vanliga familjehemmen kommer dock att kunna
utgöra en utmärkt rekryteringsbas för kvalificerade
uppdrag, under förutsättning att handledning och
utbildning erbjuds dem redan i samband med det första
uppdraget.
Utbildning
Den utbildning som idag erbjuds är huvudsakligen
anordnad av familjehemmens intresseorganisationer, FR
(Familjehemmens Riksförbund) och FACO
(Familjevårdens Centralorganisation). De utför ett
utomordentligt värdefullt utbildningsarbete som
kommunerna ofta är tacksamma över. Men
intresseorganisationer har inte rätt att få tillgång till
familjehemmens adresser. Den lagstiftning vi har idag
sekretessbelägger dem som har uppdrag som familjehem.
Detta är prövat i regeringsrätten.
Hinder
Att det är sekretess på vilka barn som är placerade i
familjehemmet är självklart, däremot är det inte lika
självklart att sekretessbelägga vilka som är familjehem. Det
skulle tvärtom vara till stor nytta för de placerade barnen
om familjehemmens intresseföreningar fick ut adresser till
familjehemmen från landets socialförvaltningar. Detta
därför att den utbildning och den metodutveckling som
finns för de barn som är omhändertagna av samhället måste
komma alla till del.
Snabba förbättringar
För att snabbt höja kompetensen hos och kvaliteten på
familjehemmen vilket verkligen kommer barnen till nytta,
så anser jag att sekretessen på vilka som är familjehem bör
hävas. Familjehemmens intresseorganisationer är beredda
att ta ansvar för en utökad utbildningsverksamhet om de ges
resurserna. Det skulle vara önskvärt att innan någon får ta
emot störda barn i sitt hem ska man ha fått genomgå
förberedelser för detta. Det är likaså angeläget att
familjehemmen får stöd från socialtjänsten och att
kontakten präglas av kontinuitet.
Dessutom bör den kritik beaktas som riksdagens
revisorer riktar mot såväl socialstyrelsen som
socialdepartementet för en alltför passiv hållning i fråga om
utveckling av familjehemsvården. Rapporten om
familjehemsvård för barn och ungdom, 1991/92:4, bör i sin
helhet föranleda åtgärder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad familjehemsvård.
Stockholm den 27 januari 1992
Liisa Rulander (kds)
Eva Zetterberg (v)
Ingela Mårtensson (fp)
Rosa Östh (c)