Ett sätt för samhället att markera att en viss typ av
narkotika har så allvarliga skadeverkningar att den ej skall
tillåtas i något sammanhang, ej ens inom sjukvården, är att
uppföra medlet på narkotikaförteckning I. Så har skett även
i fråga om medel som vid beslutstidpunkten hade sina
förespråkare för fortsatt tillåten medicinsk användning.
Heroin, som i vårt land regleras på förteckning I, används
alltjämt som smärtstillande medel i Storbritannien, Ecstasy
(MDMA) nyttjades vid mitten av 1980-talet i psykiatrisk
praxis i USA. LSD brukades under 1960-talet i viss
psykoterapi.
När det gäller att införa en sträng narkotikaklassning av
nya ämnen har Sverige i många avseenden varit ett
föregångsland. Här skall endast erinras om att den svenska
narkotikaklassningen 1958 av centralstimulerande medel
var först i världen. Svenska strävanden att få denna drogtyp
reglerad som internationell narkotika bidrog verksamt till
införandet av 1971 års psykotropkonvention.
I dag är fencyklidin (phencyclidinum INN) alltjämt
upptaget på narkotikaförteckning II trots att det sedan
länge utmönstrats ur varje medicinsk praxis. Tidigare
användes det som narkosmedel. Medlet är starkt
hallucinogent och ger allvarliga skador, bl.a. depressioner,
personlighetsförändringar och psykoser. Lyckligtvis har
medlet varit sällsynt i vårt land, men redan i slutet av 1970-
talet rapporterades två svenska fall av fencyklidinpsykos.
Att fencyklidin alltjämt finns kvar på narkotikaförteckning
II kan endast förklaras med administrativ ofärdighet. Som
inga initiativ synes vara på gång att överföra fencyklidin till
narkotikaförteckning I bör riksdagen snarast besluta
härom.
Även kokain finns på narkotikaförteckning II. Den
allvarliga utvecklingen av kokainmissbruk i Nordamerika
och Västeuropa under 1980-talet har givit underlag för en
fyllig dokumentation om farligheten hos detta medel.
Psykoser och dödsfall har rapporterats i många
undersökningar. Än allvarligare är att både
laboratorieförsök och kliniska iakttagelser visat att kokain
är en av de få narkotika som både djur och människor vid
riklig tillgång fortsätter att tillföra sig till döds. Från USA
rapporterades att tio procent av kvinnorna på
förlossningsklinikerna i en del städer har spår av kokain i
sina kroppsvätskor. Barn som under fostertiden utsatts för
kokain löper stora risker att drabbas av missbildningar och
utvecklingsstörningar.
Svensk rättspraxis i fråga om narkotikamål innebär att
kokain bedöms som mer farligt än centralstimulantia men
mindre farligt än heroin. Den omfattande dokumentationen
som tillkommit sedan praxis lades fast 1983 talar för att
kokain nu bör jämställas fullt ut med heroin i
farlighetshänseende. Enklaste sättet att markera en sådan
skärpning är att uppföra kokainet på narkotikaförteckning
I. Riksåklagaren skulle därmed ha en stark formell grund
för att föra upp ett nytt kokainmål till Högsta Domstolen
för att få en ny praxis fastställd.
Den mycket begränsade medicinska användning vid
lokalbedövningar som kokainet alltjämt har måste anses
föråldrad. Idag kan syntetiska ersättningsmedel utan
beroenderisk, exempelvis Xylocaine, ersätta kokainet i
denna praxis.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kokain (cocainum INN) och
fencyklidin (phencyclidinum INN) skall överföras till
narkotikaförteckning I.
Stockholm den 27 januari 1992
Karin Israelsson (c)