Under de senaste åren har antalet restauranger ökat till
en för folkhälsan alltför stor omfattning, och många
restauranger har riktat sin verksamhet mot ungdom och
huvudsakligen satsat på alkoholservering. Många poliser
och socialarbetare har tröttnat på att utreda och rapportera
överträdelser mot given lagstiftning då bristerna sällan leder
till åtgärd i form av indragning av tillstånd.
Om folkhälsomålet om en minskning av
alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 skall
uppnås krävs en sanering av mindre seriösa restauranger
och att antalet tillstånd på sikt minskas. Om detta skall bli
möjligt krävs en översyn av bestämmelserna för indragning
av tillstånd.
Tveklöst är det så att överetablering uppstått. Antalet
konkurser har ökat som en logiskt följd därav, inte på grund
av momsnivåer eller serveringsregler. I många
restaurangkonkurser är den enda reala tillgången
serveringstillståndet. I den flesta fall tycks det därför gå att
komma igång med en nya rörelse igen. Seriösa restauratörer
är viktiga för en framgångsrik alkoholpolitik.
Därför bör formerna för tillståndsgivning ses över med
inriktning på att näringspolitiska aspekter inte ska beaktas,
att avgift införs för tillståndet och att detta automatiskt
förfaller i samband med konkurs. Även formerna för
indragning bör ses över.
Regeringen bör i tilläggsdirektiv uppdra åt
alkoholkommissionen att skyndsamt se över
bestämmelserna i dessa avseenden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av översyn av
regelverket för tillstånd för alkoholservering.
Stockholm den 27 januari 1992
Maj-Lis Lööw (s)
Göran Magnusson (s)
Gunnar Thollander (s)