Homosexuella har under långa tider varit en förföljd och
förtryckt grupp. Även staten/lagstiftaren betraktade till
långt in på 1900-talet homosexualitet som något avvikande
och homosexuella män och kvinnor betraktades som
potentiella säkerhetsrisker. Ända fram till slutet av 1970-
talet betraktades homosexualitet som en sjukdom av
Socialstyrelsen.
Det förtryck som staten tidigare utövade mot
homosexuella har dock minskat rejält. Riksdagen uttalade
för 19 år sedan att homosexuell samlevnad ur samhällets
synpunkt var likvärdig med heterosexuell sådan. En stor
utredning om homosexuellas situation i samhället
genomfördes under 1980-talet. En speciell sambo-lag för
homosexuella har införts. Just nu pågår ett
utredningsarbete som syftar till att ge homosexuella rätt att
registrera sitt partnerskap.
Även om det officiella förtrycket och diskrimineringen
av homosexuella har minskat återstår på en rad områden
lagregler och andra regler som diskriminerar homosexuella
och deras möjligheter att på samma villkor som
heterosexuella leva sina liv.
Homosexuella par har i dag ingen möjlighet att reglera
sin samlevnad. I stället tvingas homosexuella att
avtalsvägen lösa frågor om arv, försäkringar etc. Det är
tidsödande, krångligt och dyrt. Dessutom går det med
nuvarande regler inte att avtalsvägen lösa alla de frågor som
ett civilrättsligt äktenskap/ partnerskap skulle kunna lösa.
Denna uppenbara diskriminering av homosexuella kan
endast lösas genom att homosexuella ges laglig möjlighet att
registrera sin samlevnad.
På en rad områden har homosexuella sammanboende
sämre förmåner och skydd än vad heterosexuella
sammanboende har.
Homosexuella sammanboende som har barn kan inte få
del av tillfällig föräldrapenning.
De övergångsregler som gäller för efterlevandeskydd i
lagen om allmän försäkring gäller inte heller för
homosexuella sammanboende.
Lagen om bostadsbidrag bortser från att människor kan
tänkas ha valt att leva samman med en person av samma
kön. Homosexuella sambor kan inte få bostadsbidrag.
En person som har ett sambo-förhållande med en person
av samma kön och som kallats in att göra värnplikt har inte
samma rättigheter som en heterosexuell vad gäller
familjebidrag. Riksförsäkringsverkets allmänna råd till
familjebidragslagen och till familjebidragsförordningen
bortser från möjligheten att en värnpliktig kan tänkas leva i
ett homosexuellt förhållande.
Förordningarna om grupplivförsäkringar för AMU-
elever, doktorander och värnpliktiga diskriminerar också
homosexuella.
En homosexuell som vill göra sin partner till
förmånstagare av livförsäkring har i dag uppenbara
svårigheter att få försäkringsbolagen att acceptera detta. De
flesta försäkringsbolag tillåter idag inte att en homosexuell
sambo sätts in som förmånstagare.
Lesbiska kvinnor som vill skaffa sig barn genom
insemination förhindras i dag att göra detta genom lagen om
insemination. I stället tvingas man att åka till exempelvis
Danmark för insemination. Alternativt får man ''ragga'' upp
någon okänd man för att lösa ''inseminationen''.
Om en av parterna i ett homosexuellt förhållande skulle
vilja adoptera den andra partens barn går detta inte i dag.
Lagstiftaren tillåter inte heller att homosexuella par får göra
s.k. närståendeadoption, trots att det homosexuella paret i
förhållande till andra möjliga adoptionsföräldrar kan anses
vara den bästa lösningen för barnet.
För utsatta och förföljda folkgrupper exempelvis
invandrare finns i dag ett visst lagstöd som syftar till att
stoppa hets mot folkgrupp. Homosexuella omfattas inte av
dessa. Brottsbalken bör förändras så hets mot folkgruppen
homosexuella betraktas som ett kriminellt beteende. För att
förhindra sådan hets mot folkgrupp som kan ske via tryckta
skrifter och etermedia bör tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen kompletteras med regler som
stärker folkgruppen homosexuellas ställning.
Ovan nämnda lagar och förordningar bör omgående ses
över och förändras så den uppenbara diskrimineringen av
homosexuella upphör.
För att i framtiden förhindra lagstiftning som
diskriminerar homosexuella bör ett tillägg göras i
Regeringsformen. Det var också något som föreslogs av den
s.k. homosexutredningen (SOU 1984:63).
Homosexuellas rättigheter i omvärlden
Även på ett internationellt plan föreligger
diskriminerande regler mot homosexuella. Flyktingar som
på grund av sin homosexualitet söker en fristad i ett annat
land har betydligt sämre möjligheter till asyl än de som
uppger politisk förföljelse. Detta trots att man på sannolika
grunder kan anses ha samma behov av skydd. Den svenska
utlänningslagens flyktingdefinition bör därför ändras.
Sverige bör också verka för att 1951 års Genèvekonventions
flyktingdefinition ändras så att flyktingar som uppger
förföljelse på grund av homosexualitet får samma status
som exempelvis politiska flyktingar vid ansökan om asyl.
De homosexuellas ställning behöver stärkas i en rad
internationella konventioner. Det tilläggsprotokoll till
Europakonventionen om mänskliga rättigheter som just nu
behandlas i Europarådets Parlamentariska Församling bör
stödjas av Sverige. Genom ett antagande av detta
tilläggsprotokoll skulle konventionen komma att omfatta
även homosexuella.
Även i FN bör Sverige agera för att frågor om
homosexuellas mänskliga rättigheter tas upp. Det är något
som Nordiska Rådet dessutom krävt i en av sina
rekommendationer. Ett agerande i FN är av utomordentlig
vikt med tanke på de mycket besvärliga förhållanden
homosexuella lever under i många av världens länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av lagstiftning och
andra regler som diskriminerar homosexuella och deras
samlevnad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Sveriges agerande i
internationella sammanhang för att tillförsäkra
homosexuella deras mänskliga rättigheter.1
Stockholm den 27 januari 1991
Kent Carlsson (s)
Ulrica Messing (s)