I Sverige har vi som enda land i världen lagfäst barns rätt
till kroppslig integritet. Tyvärr har vi fortfarande lång väg
att gå innan barnens psykiska integritet, d.v.s. rätten till en
''god'' och utvecklande barndom, blir skyddad av
lagstiftningen.
Vi har nu tillräckliga kunskaper för att veta vad som
behövs, vi har också kunskaper om de alternativa kostnader
i form av social utslagning, missbruk, våld och kriminalitet
som följer på psykisk misshandel och misär i barndomen.
Några exempel på åtgärder som vi utifrån våra
mänskliga och yrkesmässiga erfarenheter anser vara
nödvändiga snarast är följande:
Uppmuntra pappaledighet
Män behöver barn för sin känslomässiga utveckling.
Barn behöver pappor.
Vänsterpartiet anser att pappaledighet bör uppmuntras
och föreslår i motionen om familjepolitik att regeringen får
i uppdrag att tillsätta en utredning som ska lämna förslag om
hur pappor kan stimuleras att utnyttja föräldraledighet.
''Antivåld'' i skolan på alla stadier
Våldet i samhället är ett problem. Genom ökad kunskap
om alternativa konfliktlösningsmodeller, konsekvenser av
våld osv. kan den totala våldsfrekvensen nedbringas.
Vänsterpartiet föreslår att riksdagen beslutar att ''anti-
våld'' ska vara en av utgångspunkterna för den pågående
översynen av läroplanen.
Inrätta en barnombudsman
Alla andra grupper i samhället som anses
underprivilegierade och vilkas rättigheter behöver skyddas
har myndigheter till sitt förfogande med juridisk kompetens
t.ex. JämO, Diskrimineringsombudsmannen etc. Barn
behöver en särskild myndighet som tillvaratar deras
intressen.
Vänsterpartiet har i en motion om familjepolitik till
detta riksmöte föreslagit att riksdagen hos regeringen begär
att det snarast inrättas en tjänst som BarnOmbudsman.
Ungdomars villkor
Vänsterpartiet är skeptiskt till en särskild
ungdomspolitik på samma sätt som vi är skeptiska till en
särskild medelålderspolitik. Men vissa delar av samhället
och politiken är särskilt viktig för ungdomar. Några av dessa
områden vill vi lyfta fram i denna motion.
Rätt till arbete
Sverige lider fortfarande av sviterna efter den förra
perioden av hög arbetslöshet under den förra
lågkonjunkturen. Många av de människor som i dag
återfinns som klienter på våra socialkontor är de som gick
ut i arbetslöshet då. Framför allt är det de som var unga då
och som aldrig fick en chans till arbete.
Arbetslöshet är förödande för människors självkänsla.
Vårt samhällsliv är uppbyggt kring arbetslivet. Är man
utanför arbetslivet så riskerar man också att hamna utanför
samhällslivet. Därför får inte arbetslöshetsfrågan
nonchaleras.
Det handlar om människor, ofta unga, av kött och blod
som riskerar att slås ut. Missbruk och kriminalitet följer i
arbetslöshetens spår. Det ser vi bevis för ute i Europa, där
arbetslösheten, än så länge, är betydligt högre och
långvarigare än här. Arbetslösheten och vilka åtgärder man
är beredd att ta till är en fråga om vilket slags samhälle man
vill skapa.
Den lägre siffran för den yngre åldersgruppen visar att
inskolningsplatserna skjuter problemen uppåt i
åldersgrupperna.
Ungdomsgaranti för alla under 25 år
Den öppna arbetslösheten var i november 1991 uppe i
åtta procent för åldersgruppen 20--24 år och fem procent för
16--19-åringarna.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen under
vårriksdagen lägger förslag om en utvidgning av
ungdomsgarantin till att omfatta även 20--24-åringarna och
att särskilda praktikplatser tillskapas såväl på den privata
som inom den offentliga sektorn för dem som har en
yrkesutbildning. Reglerna för dessa ska vara desamma som
för beredskapsarbeten.
Det arbetskraftstillskott som kommunerna får genom
detta ska främst användas till att höja servicen på en mängd
områden; vård, omsorg, skola, miljövård, stöd till
handikappade och föreningslivet. Områden som i dag är
hårt drabbade av bristande resurser.
Det är viktigt att man även ser till innehållet i dessa
arbeten och de får absolut inte uppfattas som någon form av
''terapiuppgifter'', vilkas enda syfte är att hålla ungdomar
sysselsatta. Dessa projekt ska inte centralstyras utan
kommunerna ska tillsammans med ungdomarna se över
vilka arbeten som ska göras och hur. Vi talar om
kvalificerade och meningsfulla arbeten som ger en god
arbetslivserfarenhet.
Ungdomar ska ha samma möjligheter och samma
regelverk som andra grupper. I dag har KAS (Kontant
arbetsmarknadsstöd) en åldersgräns på 20 år. Denna gräns
är orimlig och bör sammanfalla med den ålder då
föräldrarnas försörjningsplikt upphör, det vill säga
myndighetsåldern, 18 år.
Att förhindra utslagning är lönsamt. Kostnaden för
samhället blir låg om man ser det samhällsekonomiskt. En
aktiv arbetsmarknadspolitik är en samhällsekonomisk
besparing. Det är en politik som bygger på både respekt och
förståelse för ungdomar. Det är en politik som utgår från att
ungdomar behövs!
...med en lön att leva på
En ''lösning'' som diskuteras är införande av s k
ungdomslöner, det vill säga lönesänkningar för en viss
åldersgrupp. Vänsterpartiet avvisar med kraft detta förslag.
Att sänka lönerna för ungdomar är lika logiskt som att
sänka lönen för åldersgruppen 40--50 år. Förslaget
motiveras med att detta skulle ge ungdomar en fördel i
konkurrensen om jobben. Detta resonemang håller inte då
det redan i dag är så att ungdomar har betydligt lägre lön än
vuxna. Ungdomarnas löner motsvarar endast 80 procent av
genomsnittslönerna.
Hyra, mat och andra kostnader är inte lägre, bara för att
man är ung, snarare tvärtom. Då ska inte heller lönen vara
lägre. Lika lön -- för lika arbete-principen är vi alltså inte
beredda att avskriva.
En av SCB:s undersökningar visar att ungdomar är 1980-
talets förlorare. Att ytterligare försämra för denna grupp
genom ungdomslöner innebär att ge sig på en grupp som
redan lever under klart sämre villkor än andra. Det vore en
mycket orättvis och olycklig fördelningspolitik.
För en vettig studieekonomi
De studerande är 1991 års skattereformsförlorare.
Eftersom de studerande endast betalar inkomstskatt på den
lilla inkomst de får genom eventuellt kvälls-, helg- och
feriearbete blir skattesänkningen omärkbar. Däremot har
ungdomarna fått vara med att betala höjda hyror, priser och
resor.
Vänsterpartiet kan aldrig acceptera en utveckling där de
studerande blir beroende av föräldrarnas ekonomi. Detta
skulle leda till att den sociala snedrekryteringen till högre
studier ytterligare förvärrades.
För de gymnasie- och folkhögskolestuderande som är
myndiga men ännu inte fyllt 20 år råder en speciell situation.
Vi anser att myndiga ungdomar ska ha möjlighet att flytta
hemifrån och ha en egen ekonomi utan att vara beroende av
sina föräldrar.
Med nuvarande regler blir gruppen
''omyndigförklarad''. Det särskilda vuxenstudiestödet kan
inte tillämpas för dessa ungdomar eftersom de som regel
inte har arbetat någon längre tid. Dessa ungdomars
studiefinansieringsproblem måste lösas utan att de tvingas
skuldsätta sig för att få gymnasiekompetens.
Även nivån i reglerna för inackorderingstillägg och extra
tillägg behöver ses över för att på ett bättre sätt än i dag göra
studier på gymnasienivå tillgängliga för alla ungdomar. I
budgeten föreslås vidare att inackorderingstillägget också
skall räknas upp. Den uppräkningen är lika låg som för
studiebidraget. Det finns flera skäl att åter reformera
studiefinansieringssystemet för gymnasie- och
folkhögskoleelever.
Vänsterpartiet föreslår att en utredning snarast tillsätts
med uppgift att föreslå förbättringar när det gäller
folkhögskole- och gymnasiestuderande ungdomars
ekonomiska villkor.
Unga tjejer
I vårt mansdominerade samhälle är kvinnor liksom
flickor hänvisade till en underordnad roll. Detta tar sig
många olika uttryck. Det är därför viktigt att ha ett
könsperspektiv även när det gäller ungdomars situation.
På senare år har flickornas fritidssituation
uppmärksammats i allt högre utsträckning. En
oproportionerligt stor del av de kommunala
fritidssatsningarna görs på pojkdominerade områden. Även
på fritidsgårdarna visar det sig att pojkarna dominerar och
i allmänhet tar mest utrymme och resurser.
I dag måste många tjejer som vill vara aktiva inom
områdena dans, gymnastik (gymping) och andra idrotter
välja ur det privata utbudet när de vill sysselsätta sig med en
nyttig fritidssysselsättning med mycket höga kostnader som
följd.
Vi tycker att det är helt riktigt och mycket värdefullt att
kommunerna ansvarar för olika fritids- och
idrottsanläggningar. Men det finns ingen rim och reson i att
en typisk flickidrott, som ridning, jämförelsevis är så dåligt
subventionerad.
Ridning är ingen lyx- eller överklassport. Ridningen
ligger på en ohotad andraplats, efter fotbollen, med 800 000
aktivitetstimmar/sammankomster. Mer än 100.000 barn och
ungdomar, de allra flesta flickor, är intresserade av hästar
och ägnar sig åt ridning. Av Ridfrämjandets medlemmar är
70 procent under 25 år och 33 procent under 12 år.
Ridsporten har genomgått en explosionsartad utveckling
under de senaste 20 åren.
Ridningen är en av de mycket få sporter som till allra
största delen är fri från konkurrens och tävlingstänkande.
Det stora flertalet barn och ungdomar som ägnar sig åt
ridning gör det utan att tävla. Intresset för ridning är
knappast kopplat till något tävlingsintresse. Ofta fungerar
stallet som en fritidsgård för flickor.
Vi menar att kommunerna bör ta ett långt större ansvar
för flickornas fritidsverksamhet än idag. Flickorna ska inte
behöva byta till en annan fritidsaktivitet eller idrott för att
komma i åtnjutande av samhällets stöd. Frågan om ett ökat
samhälleligt stöd och ansvar för ridhusen och ridningen är i
första hand en kommunal uppgift.
För att uppmuntra kommunerna att satsa även på den
starkt flick-dominerade fritidsverksamhet som bedrivs i
ridhusen föreslår vi ett speciellt stimulansbidrag.
Vi föreslår att kommunerna ges möjlighet att ansöka om
statsbidrag som täcker 50 procent av de kostnader som
kommunerna påtar sig för att stödja bl.a. den breda
ridverksamheten. Riksdagen bör för detta ändamål anslå 25
miljoner kr. för budgetåret 1992/93.
På lika villkor
Ungdomar med handikapp av något slag skall självklart
ha rätt till levnadsförhållanden som är likvärdiga med andra
människors. Även om Sverige i en internationell jämförelse
har gjort mycket på handikappområdet så kvarstår stora
ojämlikheter. Vänsterpartiet har i andra motioner till årets
riksmöte föreslagit åtgärder för att skapa förbättrade villkor
för handikappade.
Vi vill i denna motion ta upp möjligheterna för
synskadade ungdomar att bedriva språkstudier. En av de
största bristerna på punktskriftsområdet är avsaknaden av
aktuella språklexikon.
Utgivningen på punktskrift av de vanligaste skolspråken
visar att av de få lexikon som finns är många mycket gamla.
Dessa kan dessutom inte förvärvas för eget bruk.
Situationen är oacceptabel. Det är orimligt att blinda
skolelever och högskolestuderande inte ska kunna följa
undervisningen på grund av att språklexikonen är
omoderna. Det måste också vara möjligt för
punktskriftsläsare att kunna köpa ett lexikon, precis som för
alla andra.
I vår internationella värld där behovet av satsningar på
språkutbildning betonas i många sammanhang är det
orimligt att i praktiken ställa en grupp vid sidan om denna
utveckling.
Vi yrkar därför att 1 000 000 kronor avsätts för att inleda
utgivning av språklexikon på punktskrift under budgetåret
1992/93.
Stoppa rasismen
Ungdomars allt sämre villkor kan vara en grogrund för
rasism om inget görs. Arbets- och bostadsbrist utnyttjas av
rasistiska organisationer som argument mot en generös
flyktingpolitik. Det finns i dag tydliga tendenser till en ökad
främlingsfientlighet bland ungdomar men det är samtidigt
ungdomar som går i främsta ledet i den antirasistiska
kampen.
Det är viktigt att inte etablissemanget möter problemet
utifrån något slags strävan att ''lära de dumma ungarna'' att
inte vara rasister. I stället bör man ta tillvara ungdomars
egen förmåga och de antirasistiska strömningar som finns.
Ett viktigt sätt är att ha en öppen debatt utan pekpinnar och
på ungdomars eget språk och villkor.
Ett bra sätt är att stödja de ungdomsorganisationer (de
politiska ungdomsförbunden m fl) som nu är aktiva mot
rasismen och hjälpa dessa att få komma ut på skolor och
andra platser där ungdomar finns, inte bara ekonomiskt
utan även genom att uppmana skolorna att öppna sina
dörrar för antirasistiska organisationer, vilket de i dag
tyvärr alltför ofta är ovilliga till.
Det handlar framför allt om att genom politiska beslut
se till att inte grogrunden för rasism ökar genom ytterligare
försämringar av ungdomars villkor.
Vänsterpartiet föreslår att regeringen beviljar de
antirasistiska organisationerna anslag ur
reservationsfonden för information mot
främlingsfientlighet och rasism.
Invandrar- och flyktingungdomar
Det framtida Sverige är ett mångkulturellt land. Våra
invandrare och flyktingar, och i än större utsträckning deras
barn, är i det perspektivet en stor tillgång. Tvåspråkighet
och kulturell kompetens kommer att efterfrågas både i
näringslivet och i samhället i övrigt. Inom många yrken är
tvåspråkighet en viktig merit och än viktigare blir det i
framtiden. En fungerande hemspråksundervisning är en
framtidsinvestering.
Hemspråksundervisningen gäller inte bara möjligheten
att skapa det mångkulturella Sverige, det gäller framför allt
tiotusentals barns och ungdomars vardag. Det gäller deras
möjligheter att samtala med sina föräldrar och släktingar,
att utveckla en stabil identitet och förstå den kultur som är
en del av deras ursprung. Dessutom har kunskaperna i
hemspråket en viktig roll när det gäller att lära sig svenska.
Om hemspråksundervisningen kraftigt försämras eller
avvecklas leder det inte till bättre kunskaper i det svenska
språket, det riskerar istället att leda till en generation utan
språk.
Värna förmågan att älska
Att vara heterosexuell är att ha förmågan att älska och
attraheras av en människa av motsatt kön. Att vara
homosexuell är att ha förmågan att älska och attraheras av
en människa av sitt eget kön. Den ena förmågan
applåderas, medan den andra förtrycks och osynliggörs.
I vårt samhälle råder ett heterosexuellt kärleksmonopol.
Både samhället och de flesta människor förväntar sig,
kanske utan att reflektera över det, att alla andra är
heterosexuella. Homosexualitet osynliggörs. Vi får nästan
aldrig se, höra eller läsa om homosexuell kärlek och om
parförhållanden mellan två tjejer eller två killar.
Men osynliggörandet betyder inte att den homosexuella
kärleken inte finns; 5--10 procent av befolkningen beräknas
vara homosexuell!
Många unga homosexuella tvingas växa upp helt utan
positiva förebilder, eller som de ibland själva uttrycker det:
''vi finns ju inte ens''. Alldeles särskilt gäller detta lesbiska
tjejer. I skolan förutsätts som regel att alla elever är
heterosexuella. När det någon gång talas om homosexuella
och homosexualitet i skolan förmedlas bilden av ett
främmande fenomen som eleverna kan komma att stöta på
hos andra människor, utanför skolan.
Skolans undervisning i sex och samlevnad är mycket
viktig. Ett av flera skäl är de homosexuella ungdomarnas
möjlighet till en positiv identitetsutveckling. Det är därför
naturligt att denna målsättning för undervisningen klart
formuleras i samband med omarbetningen av läroplanerna.
I detta sammanhang bör även lärarnas handledning för
undervisning i sex och samlevnad moderniseras.
Vänsterpartiet har i annan motion till detta riksmöte
föreslagit att möjligheten för homosexuella par att ingå s k
registrerat partnerskap snarast skall införas.
Ungdomsmottagningar
Att vara tonåring på väg in i vuxenvärlden är en jobbig
period, fylld av motstridiga känslor och upplevelser.
Fysiskt, psykiskt och socialt sker en mindre revolution. Det
är en av de mest omvälvande perioderna i en människas liv.
Under puberteten sker stora biologiska förändringar.
Psykologiskt handlar det om att hitta en egen identitet. Av
omgivningen blir den unga människan betraktad både som
barn och vuxen, vilket lätt skapar konflikter.
År 1970 startade den första ungdomsmottagningen av en
barnläkare som såg att den ordinarie sjukvården hade svårt
att tillgodose ungdomarnas behov. Erfarenheterna sedan
dess har visat att ungdomsmottagningar tidigt kommer i
kontakt med flickor i den s.k. riskzonen. De söker sig dit
för gynekologiska undersökningar, ofta med diffusa besvär
som anledning till besöket och för att samtala om
preventivmedel. Inte sällan är dessa flickor smittade av
någon sexuellt överförd infektion.
Flera sexuellt överförda infektioner utgör ett hot mot
kvinnornas möjlighet att få barn. Det beräknas att ungefär
1 500 flickor/kvinnor blir sterila varje år i Sverige. Främsta
anledningen är klamydia som orsakar 60 procent av alla
äggledarinflammationer, vilka i sin tur ofta leder till
sterilitet.
Under de senaste åren har det skett en utbyggnad av
ungdomsmottagningarna i landet. Beteckningen
ungdomsmottagning är inget enhetligt begrepp. Olika
huvudmän, öppettider och yrkesgrupper gör att
förutsättningarna för verksamheten varierar.
Mottagningarnas verksamhet kan delas upp i tre delar:
personlig rådgivning, utåtriktad verksamhet samt
opinionsbildning.
Samarbete med andra institutioner i samhället är en
viktig del av mottagningens arbete men får inte ske på ett
sådant sätt att mottagningens integritet och tydlighet går
förlorad. Att visa respekt för den unge och ta dennes
problem på allvar är grunden för mottagningens existens,
annars skulle ungdomarna inte komma. För att göra det
lättare för ungdomar att söka hjälp bör
ungdomsmottagningen ligga på ''neutral mark'', dvs utanför
skola, socialtjänst eller vårdcentral.
Ungdomsmottagningarna betyder mycket för framför
allt flickorna, ca 90 procent av besöken görs av flickor. Men
på många orter och i många kommuner finns det ännu inte
någon ungdomsmottagning.
Vänsterpartiet anser att ungdomsmottagningarnas
verksamhet bör byggas ut så att ungdomar överallt i landet
kan få tillgång till en mottagning. Verksamheten där är
mycket betydelsefull, framför allt för flickorna. Dessutom
finns det ett stort utrymme för utveckling av
mottagningarnas innehåll och metoder, t.ex. när det gäller
att nå även pojkarna.
Gratis preventivmedel
Det höga priset på preventivmedel är ett hinder för
många unga, framför allt skolungdomar. Detta leder till
oönskade graviditeter och risk för att bli smittad av sexuellt
överförbara sjukdomar. Vänsterpartiet anser därför att t ex
skolorna genom skolsköterskorna eller någon annan på
skolorna ska dela ut gratis kondomer. Dessutom bör P-
piller (pessar och spiral) vara gratis för unga kvinnor och
dessa bör kunna förmedlas av ungdomsmottagningarna som
därigenom utvecklar sin verksamhet.
Vi föreslår att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar
30 miljoner kr till stimulansbidrag för utbyggnad och
utveckling av ungdomsmottagningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ''anti-våld'' i samband med
översynen av läroplanen,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utvidgning av
ungdomsgarantin till att även omfatta 20--24-
åringar,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt åldersgräns för
berättigande till kontant arbetsmarknadsstöd,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning snarast bör
tillsättas för att föreslå förbättringar när det gäller
folkhögskole- och gymnasiestuderande ungdomars
ekonomiska villkor,3
5. att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 25 milj.kr.
till ett stimulansbidrag för att uppmuntra kommunerna att
stödja ridverksamheten för barn och ungdom i enlighet med
vad som anförts i motionen,4
6. att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 1 milj.kr.
för utarbetande av språklexikon på punktskrift,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslag till de antirasistiska
organisationerna,3
8. att riksdagen för budgetåret 1992/93 anvisar 30 milj.kr.
till stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av
ungdomsmottagningar.
Stockholm den 23 januari 1992
Lars Werner (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Annika Åhnberg (v)
1 Yrkande 1 hänvisat till UbU
2 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till AU
3 Yrkandena 4 och 7 hänvisade till SfU
4 Yrkande 5 hänvisat till KrU