I Sverige finns idag ett antal svenska kvinnor som fått
sina barn bortrövade av barnens utländska pappor och
andra kvinnor lever under starkt hot om att kidnappning
ska ske. Trots att svenska domstolar tilldömt kvinnan
vårdnaden förekommer det att fäderna vid utövande av sin
umgängesrätt kidnappar barn.
Kvinnorna har mycket små chanser att återfå vårdnaden
om barnen. Många har inte ens möjlighet att träffa barnen.
Ett vanligt mönster tycks vara att männen lämnar barnen i
sina hemländer till släktingar eller andra och sedan själva
återvänder till Sverige.
Dessa fall är mycket tragiska. Barnen glömmer snart
svenska och får allt svårare att kommunicera med sina
mödrar, om de ens får tillfälle till det. Naturligtvis är det
svårt för svenska myndigheter att få andra länder att lämna
tillbaka barnen. Men Sverige måste göra allt vi kan för att
lindra dessa familjetragedier.
Det finns en rad åtgärder som svenska myndigheter kan
vidta för att i första hand förhindra att dessa kidnappningar
sker. Andra åtgärder måste också till för att hjälpa
kvinnorna när kidnappning skett. Idag finns stora brister i
hur domstolar och myndigheter handlägger dessa ärenden.
Under förra året bildades en förening, Bortrövade barns
förening, av mammor som förlorat sina barn eller lever
under hot om att det ska ske.
När männen olovligen för ut sina barn till ett annat land,
kan de dömas här. Men brottet anses inte tillräckligt grovt
för att utvisning ska ske. Vi anser att dessa brott är så
allvarliga att utvisning borde följa på ett sådant brott. Det
har också förekommit att svenskt medborgarskap beviljats
män som först dömts för egenmäktighet med barn. Vi anser
inte att medborgarskap ska accepteras efter sådana brott.
Utländska män som vistats i Sverige under kort tid och
samtidigt blivit fäder här, anses i praxis ha ''rätt'' att få
fortsatt uppehållstillstånd här. Det är naturligtvis självklart
i de flesta fall, även där mannen och kvinnan inte lever
tillsammans. Ett barn har rätt till kontakt med båda sina
föräldrar. Men samtidigt kan det starkt ifrågasättas om
männen ska få fortsatt uppehållstillstånd här, om modern
och barnet på grund av allvarliga hot tvingas gömma sig för
mannen. Varför ska Sverige ge uppehållstillstånd till fäder,
som samtidigt modern och barnet måste gömma sig för?
Flera sådana fall har varit aktuella under det senaste året.
Vid separation mellan föräldrar i Sverige uppmuntras
s.k. samarbetsavtal. Det är en positiv reform för de allra
flesta. Men i de fall vi här refererar till fungerar inte
traditionella samarbetsavtal, eftersom de kulturella
krockarna tillsammans med individuella särarter, gör det
omöjligt att hitta svenska kompromisslösningar. Här
behövs mycket mer av kunskap kring de olika kulturernas
familjesyn och hur man ska möta konflikter av det här
slaget. Eftersom dessa ärenden inte i antal är så många att
varje kommun kan bygga upp någon sakkunskap, så krävs
att det stöd som behövs kan ges exempelvis genom att
samordna befintlig kompetens eller via
frivilligorganisationerna.
Våra domstolar måste också mer än tidigare få kunskap
om de villkor som råder i dessa familjer. Trots att fäderna
hotat att ta barnen till sina hemländer, så tilldöms oftast
fäderna umgängesrätt. Det har också förekommit fall där
umgängesrätten endast får utövas tillsammans med
kontaktperson, ändå har tragedier skett. Domstolarna
måste få större kunskap om dessa frågor, annars
''medverkar'' ju dessa i att göra kidnappning möjlig.
När kidnappning skett behöver kvinnorna både psykiskt
och ibland ekonomiskt stöd, för att i de fall det går, kunna
hälsa på sina barn. Kunskapen kring dessa pronlem har
hitintills varit mycket ringa hos våra sociala myndigheter.
Det måste också vara möjligt att få ekonomiskt skadestånd
när man utsätts för dessa brott.
Svenska kvinnor måste få mer kunskap om de lagar som
gäller i andra länder, när det gäller männens rätt till sina
barn vid t.ex. giftermål och skilsmässa.
Sverige måste också aktivt verka för internationella
konventioner. Utrikesdepartementet och de svenska
beskickningarna utomlands måste också göra allt de kan för
att stödja de svenska medborgare som olovligen blivit av
med sina barn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett nationellt
samarbete mellan berörda instanser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att information och utbildning
måste ges till sociala myndigheter och domstolar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förfarandet vid utvisning och
beviljande av svenskt medborgarskap ses över,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett aktivt stöd ges till de
drabbade kvinnorna.2
Stockholm den 24 januari 1992
Marianne Jönsson (c)
Elisabeth Fleetwood (m)
Birgit Henriksson (m)
Margitta Edgren (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Chatrine Pålsson (kds)
Lena Öhrsvik (s)
Eva Zetterberg (v)
1 Yrkande 3 hänvisat till SfU
2 Yrkande 4 hänvisat till UU