Varje år ingås i Sverige ca 36 000 äktenskap, samtidigt som ca 20 000 upplöses. Det innebär att ca 25 000 barn under 18 år upplever att deras hem splittras. Faktum är att majoriteten av alla svenska barn under 16 år inte bor tillsammans med sina båda biologiska föräldrar. Detta innebär ofta att barnen, men även föräldrarna, far mycket illa. Ca 40 000 vuxna genomgår separationskriser. Man räknar med att utläkningstiden för en sådan kris är ca 2 år, en tid som alltför ofta består av ensamhet, frustration och inte sällan ett begynnande alkoholmissbruk.
För att möta denna stora problematik finns i hela landet 45 rådgivningsbyråer. 33 av dessa drivs av landsting, 12 av primärkommuner. Dessutom finns ca 60 filialmottagningar. Totalt finns i landet ca 130 familjerådgivartjänster.
F.n. är det oklart vem som kommer att vara huvudman för familjerådgivningen. Socialstyrelsen föreslog i en rapport 1989 att socialtjänstlagen ändras så att kommunerna åläggs att bedriva familjerådgivningsverksamhet. Sedan dess har inget beslut fattats. Under tiden dras resurser för familjerådgivning in av flera landsting med hänvisning till kärv ekonomi och oviss framtid.
Detta innebär att en verksamhet som egentligen borde fördubblas på grund av det stora behovet och de långa köerna, istället skärs ned! Det är djupt olyckligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskap för familjerådgivningsverksamheten samt om förstärkning av denna.
Stockholm den 24 januari 1992 Tuve Skånberg (kds)