Motion till riksdagen
1991/92:So257
av Tuve Skånberg (kds)

Familjerådgivningen


Varje år ingås i Sverige ca 36 000 äktenskap, samtidigt
som ca 20 000 upplöses. Det innebär att ca 25 000 barn
under 18 år upplever att deras hem splittras. Faktum är att
majoriteten av alla svenska barn under 16 år inte bor
tillsammans med sina båda biologiska föräldrar. Detta
innebär ofta att barnen, men även föräldrarna, far mycket
illa. Ca 40 000 vuxna genomgår separationskriser. Man
räknar med att utläkningstiden för en sådan kris är ca 2 år,
en tid som alltför ofta består av ensamhet, frustration och
inte sällan ett begynnande alkoholmissbruk.
För att möta denna stora problematik finns i hela landet
45 rådgivningsbyråer. 33 av dessa drivs av landsting, 12 av
primärkommuner. Dessutom finns ca 60 filialmottagningar.
Totalt finns i landet ca 130 familjerådgivartjänster.
F.n. är det oklart vem som kommer att vara huvudman
för familjerådgivningen. Socialstyrelsen föreslog i en
rapport 1989 att socialtjänstlagen ändras så att
kommunerna åläggs att bedriva
familjerådgivningsverksamhet. Sedan dess har inget beslut
fattats. Under tiden dras resurser för familjerådgivning in
av flera landsting med hänvisning till kärv ekonomi och
oviss framtid.
Detta innebär att en verksamhet som egentligen borde
fördubblas på grund av det stora behovet och de långa
köerna, istället skärs ned! Det är djupt olyckligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudmannaskap för
familjerådgivningsverksamheten samt om förstärkning av
denna.

Stockholm den 24 januari 1992

Tuve Skånberg (kds)