För att servera alkoholdrycker fordras tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd kan gälla olika slag av alkoholdrycker och kan gälla servering till allmänheten eller till slutna sällskap. Remiss av ansökan om serveringstillstånd sker regelmässigt till polismyndighet och kommunen. Det som vid tillståndsgivningen beaktas är behovet av serveringen, sökandes lämplighet, serveringsställets tjänlighet, att serveringen av mat skall utgöra en betydande del av rörelsen och att rörelsen inte i huvudsak vänder sig till ungdomlig publik.
Särskilda regler finns för öppethållande, ansvarig personal, lokalens beskaffenhet, prissättning och inköpsregler o.s.v. Skälen för regelsystemen är att en restriktiv tillståndspolitik ger en bättre folkhälsa och mindre alkoholskador.
Utvecklingen inom restaurangbranschen med allt fler konkurser, ekonomiska problem och täta ägarbyten innebär att restauranger inriktar sig på den allt mer lönsamma dryckesförsäljningen. Många restauranger görs om från matserveringar till dryckesinriktade ställen. Starkölskonsumtionen ökar.
Under de senaste fem åren har starkölsförsäljningen på restauranger i Stockholm ökat med 100%. Starköl har därmed fått en dominerande roll i krogvärlden. Starköl har också blivit en utpräglad ungdomsdryck. Att starkölsförsäljningen har flyttat fråm systembolaget till bryggerierna har förändrat och ökat marknadsföringen och profileringen. Även om det finns reklamförbud gällande alkohol i tidningar och etermedia, finns andra reklamdetaljer som sprids till ungdomar, som dekaler, sejdlar, T-shirt o s v. För att undvika ytterligare ökning av starkölet som ungdomsdryck, är det därför angeläget att starkölsförsäljningen återförs till systembolaget.
Många restauranger förändrar sitt verksamhetsinnehåll och profil. Kommunerna har idag inga möjligheter att ompröva serveringstillståndet, även om en restaurang bestämmer sig för att t.ex. bli ett ungdomsställe.
Det är därför av stor vikt att kommunerna får ta över tillståndsgivningen. Vid en förändring av lagen om handel med drycker (LHD) bör kommunernas uppgift bli att behandla ansökningar om nya tillstånd, utökade tillstånd och tillfälliga tillstånd. Beslut om tillstånd bör tas i politisk nämnd eller delegation.
Länsstyrelsens funktion bör huvudsakligen vara att se till att lagen tillämpas korrekt och genom att utöva tillsyn och att vara första överklagningsinstans.
Länsstyrelsens beslut ska i sin tur kunna överklagas till kammarrätten och i vissa principiella fall även kunna prövas av regeringsrätten.
Den hårda konkurrensen gör att en del restauranger inte följer reglerna i LHD. Kommunerna har idag ingen möjlighet att dra in sprittillstånd och länsstyrelsen har oftast för små resurser för att bedriva en effektiv tillsyn. Konkurrensen mellan restaurangerna blir orättvis och de skötsamma får allt svårare att klara sig. Antalet krogar med störningsproblem och våld ökar. Om möjlighet finns att ta ut en avgift för tillståndsgivningen, kunde en bättre och effektivare kontroll bedrivas.
Restauranger som vid upprepade tillfällen har misskött sig, t.ex. genom att servera minderåriga, och därför fått sina tillstånd indragna, överklagar oftast till kammarrätten. I några uppmärksammade fall har de fått sina tillstånd tillbaka, trots uppenbara missförhållanden. Därför bör en lag stiftas som ger kommunerna möjlighet att för viss tid återkalla ett tillstånd. Detta skulle framförallt få en preventiv verkan.
Utskänkning till slutna sällskap innehåller både ''oskyldig'' festvåningsverksamhet och ''medlemsklubbar'' som serverar i lokaler som aldrig skulle godkännas för utskänkning till allmänheten. I en ny lag bör möjligheten skrivas in att kommunen kan ompröva serveringstillstånd till slutna sällskap med jämna tidsintervall.
Ekonomisk brottslighet är mycket vanlig i restaurangbranschen. Svart arbetskraft förekommer. Om inte detta hålls efter, kan inte seriösa krögare konkurrera på samma villkor. Därför bör restauranger med serveringstillstånd lämna kvitton till gästerna. Idag är det bara god revisionssed. Grunderna i 1977 års alkoholpolitiska riksdagsbeslut bör ligga fast, men själva lagtexten i LHD skrivas om i enlighet med det ovan anförda.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av lagen om handel med drycker.
Stockholm den 23 januari 1992 Torgny Larsson (s)