Den 1 oktober 1988 infördes nya och förbättrade möjligheter för handikappade att få bilstöd. Det var en efterlängtad reform som Folkpartiet liberalerna motionerat om under flera år.
De nya reglerna innebär att den grundförutsättning som tidigare fanns -- att den handikappade behövde bil för att kunna arbeta eller genomgå utbildning eller rehabilitering -- är borta. Dock har försäkringskassans tolkning av ''väsentliga förflyttningssvårigheter'' medfört att vissa grupper fått svårt att få bilstöd, bl.a. de som har andra funktionshinder än gångsvårigheter.
Att ha tillgång till bil innebär att en handikappads rörelsefrihet ökar högst väsentligt. Men trots att bilstödet finns kan en funktionshindrad av någon anledning ej vilja eller kunna köpa en bil på grund av svårighet att få fram medel till kontantinsatsen. Han kan också bli nekad bilstöd därför att funktionshindret av försäkringskassan ej bedöms som väsentlig förflyttningssvårighet. För många handikappade blir då färdtjänst enda alternativet till egen bil. Den kommunala färdtjänsten har under senare år förbättrats, och i vissa kommuner kan handikappade i dag anlita färdtjänst vid arbetsresor till samma kostnad som för ett månadskort.
Detta har dock visat sig kunna få mycket stora ekonomiska konsekvenser för kommunen. Det skulle t.o.m. kunna bli billigare för en kommun att köpa en bil till den handikappade i stället för att betala färdtjänstkostnaden varje månad.
I det läget skulle leasing av handikapputrustad bil kunna vara ett bättre och billigare alternativ för såväl den handikappade som kommunen. Den handikappade får större rörelsefrihet och kommunen skulle endast behöva betala kostnaden för bilresor.
En annan lösning är att inte kommunen står för själva kontraktet utan låter bilföretaget leasa ut bilen direkt till den handikappade med ekonomisk hjälp från stat och kommun.
Det har sagts att detta skulle vara en både dyr och dålig lösning. Detta tror vi inte riktigt på. Man bör kunna hålla kostnaden på samma nivå som förut. En handikappad har däremot svårare att göra enklare underhåll eller rätta till smärre fel än en frisk person, varför fullserviceleasing är ett utmärkt alternativ för den handikappade och gör hanteringen för den handikappade mycket lättare. Man kan också låta en annan handikappad överta en leasad bil när föregående användare inte längre kan utnyttja den. Man skulle då inte behöva återställa den i ursprungligt skick.
Men för att kunna medge leasing av handikapputrustad bil måste statsbidragsbestämmelserna ändras så att även bilföretag, och inte endast privatpersoner, kan erhålla bidrag till specialutrustning. Dessutom finns redan i dag svensktillverkade bilar som erbjuder viss speciell utrustning, som gör det lättare för handikappade att köra.
Därtill måste kommunen få rätt att av statsbidragsmedel till färdtjänsten bidra till leasingkostnaden motsvarande kostnaden för bilresor till och från arbetet. Regeringen har aviserat att den kommer att återkomma till riksdagen med en omfattande handikapp-proposition. I detta sammanhang bör regeringen föreslå lösningar på de frågor vi här har behandlat.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidragsbestämmelserna för färdtjänst.
Stockholm den 24 januari 1992 Charlotte Branting (fp) Kenth Skårvik (fp)