Den deklaration om rättigheter för psykiskt
utvecklingsstörda som FN antog 1972 slår fast att
utvecklingsstörda ska ha adekvat medicinsk behandling,
träning och utbildning för att kunna uppnå optimal
utveckling och funktion. Deklarationen poängterar därmed
rättigheten till bra medicinsk vård liksom till bra personlig
social omvårdnad.
1989 antogs i Riksdagen en lag som säger att vårdhem
med fler än 4 intagna ska stängas. Någon djupgående
diskussion om lagens innebörd kom inte till stånd.
Beslutet var i hög grad i linje med den ideologi som
dominerat all officiell beskrivning av såväl handikappades
som äldres situation ända sedan 60-talet. Lagen kan nu
också tyvärr tas som skäl till ekonomisk åtstramning.
Normalitet och integration har varit de dominerande
principerna under de senaste årtiondenas vårdplanering.
Det har sagts att psykiskt handikappade ska kunna leva ett
helt normalt liv som alla andra och integreras i samhället.
Till följd av detta har många psykiskt handikappade
patienter slussats ut från sin invanda och trygga miljö -- ofta
från lantligt belägna vårdhem till små stadslägenheter med
få mänskliga kontakter.
För de minst störda patienterna har detta utan tvekan
lett till en bättre livskvalitet, eftersom deras egen kapacitet
kommit mera till sin rätt.
För inte så få av de övriga betyder emellertid föränd
ringen ensamhet, otrygghet, avsaknad av sysselsättning och
brist på sociala kontakter. Vräkningar av denna
patientkategori har också blivit ett problem.
Även redan planerad behandling och träning kan vara
svårare att genomföra.
Man kan konstatera att även om patienter i detta läge till
synes lever ett mer ''normalt'' liv än tidigare på
institution/vårdhem, betyder förändringen för en del en
klart sänkt livskvalitet.
Det är en nödvändighet att omsorgslagen ändras så att
vårdhemmen kan finnas kvar.
Det integrerade gruppboendet syftar också till att
''normalisera'' läkarvården, dvs att patienterna hänvisas till
vårdcentral. Vårdcentral och hemtjänst saknar adekvat
utbildning och erfarenhet när det gäller denna
patientgrupp. Patienterna är ofta sjukare än normalt, både
psykiskt och somatiskt -- de är svåra att diagnostisera pga
annorlunda eller bristande sjukdomssymptom. Denna
grupp har rätt till specialvård, dvs läkare och sjuksköterskor
med speciella kunskaper i oligofreni (läran om
utvecklingsstörning).
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av omsorgslagen så att
vårdhemmen för psykiskt handikappade patienter kan
finnas kvar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de psykiskt handikappade
patienterna ges valfrihet i fråga om boende,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de psykiskt handikappade
patienterna ges adekvat medicinsk vård och behandling.
Stockholm den 23 januari 1992
Alwa Wennerlund (kds)
Lars Svensk (kds)
Pontus Wiklund (kds)