I 71 § socialtjänstlagen finns bestämmelser om anmälan
om misshandel m.m. mot underåriga. I paragrafens andra
stycke sägs att de myndigheter vars verksamhet berör barn
och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och
sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till
socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får
kännedom om något som kan innebära att socialnämnden
behöver ingripa till en underårigs skydd; detta gäller även
dem som är anställda hos sådana myndigheter samt läkare,
lärare, sjuksköterskor och barnmorskor som inte har sådan
anställning. I tredje stycket sägs att för dem som är
verksamma inom kommunal familjerådgivning gäller
anmälningsplikten endast om de i sin verksamhet får
kännedom om att en underårig misshandlats i hemmet.
En konsekvens av 71 § socialtjänstlagen är att
socialnämnden disponerar över frågan om ett brott som
nämnden fått kännedom om skall anmälas till polisen. Att
så är fallet kan, i vart fall såvitt avser t.ex. vålds- och
sexualbrott, framstå som mindre lämpligt. En översyn av
socialnämndens anmälningsskyldighet av brott bör göras.
Översynen vars utgångspunkt bör vara att en sådan
skyldighet skall finnas, bör givetvis väga de fördelar ett
sådant system kan ha mot de nackdelar en
anmälningsskyldighet kan innebära.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av socialnämndens
skyldighet att till polis anmäla brott mot underåriga som
kommit till nämndens kännedom.