För många medborgare i vårt land framstår
alkoholproblemet som ett av de största. Organisationer och
enskilda kritiserar kraftigt både bruk och missbruk av
alkohol. Samma källor hävdar med bestämdhet att
samhällets kostnader för just alkoholförbrukningen är
oerhört höga.
Självfallet finns det ingen anledning hävda att vi inte har
några alkoholproblem. Däremot kan det konstateras att
Sveriges alkoholkonsumtion per invånare vid jämförelse
med andra länder inte på denna grund kan anses vara direkt
allvarlig. I de flesta andra västliga länder konsumeras
betydligt mer alkohol per invånare än vad som är fallet i vårt
land. Med tanke på den alkoholdebatt som bedrives i
Sverige kan det ibland finnas skäl att ställa följande fråga:
Hur kan ekonomisk, social, industriell och kulturell
verksamhet överhuvudtaget bedrivas i länder som
Storbritannien, Danmark, Frankrike, Västtyskland, USA
m.fl.? I dessa länder konsumeras betydligt mer alkohol per
invånare än vad som är fallet i Sverige. Skulle man ta allt
på allvar som förs fram som argument av organisationer och
enskilda så skulle vårt land överhuvudtaget inte på något
område fungera om vi uppnådde samma
alkoholkonsumtion som i de tidigare uppräknade länderna.
Ändå verkar det som om dessa länder i stort sett fungerar
ganska bra.
Med tanke på de problem vi trots allt har i Sverige kring
alkoholkonsumtionen kan det vara skäl fråga om inte våra
metoder att angripa problemen är felaktiga. Är vi verkligen
på rätt väg vad det gäller att möta alkoholproblematiken?
Löser man människors eventuella alkoholproblem genom
att skapa en ''snårskog'' av lagar och regler? Är det inte så
att ett resultat av det samhälle vi i dag har just är en felaktig
alkoholkonsumtion? Även om det saknas skäl att återgå till
gamla tider fanns då ändå en omtanke om sina släktingar,
vänner och grannar som i dag tyvärr alltför ofta lyser med
sin frånvaro. Förr kände man sina grannar. Nu sitter många
människor isolerade ute i städernas höghusområden där
man, trots många års bosättning, inte har någon som helst
kontakt med sina grannar. Många medborgare, vilka efter
t.ex. en skilsmässa med därpå följande underhållsplikt och
ensamhet, drivs till en överdriven alkoholkonsumtion.
En direkt diskriminerande, men knappast effektfull
bestämmelse, är den som förbjuder medborgare under 20
år att köpa alkohol i systembutikerna! När man fyllt 18 år
har man rättighet att rösta till riksdags-, landstings- och
kommunalval. Man är också valbar till dessa församlingar.
En 18-åring kan alltså bli ledamot av Sveriges riksdag. Det
är denna församling som utformar vårt lands alkoholpolitik.
En 18-åring kan bli invald i en socialnämnd i sin kommun
och där besluta om en restaurangägare skall erhålla
utskänkningstillstånd av alkoholdrycker eller ej. Dock får
han eller hon inte handla alkoholdrycker i våra
systembutiker.
18-åringar får gifta sig, skaffa barn och ta ansvar för
deras uppfostran. 18-åringar får också ta körkort för bil. För
mig och säkert många andra är det inkonsekvent att ge 18-
åringar dessa rättigheter samtidigt som samhället på samma
gång omyndigförklarar dem genom att förbjuda dem att
göra inköp av alkohol i Systembolagets butiker innan de
fyllt 20 år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar anpassa minimiåldern för inköp på
Systembolaget till myndighetsåldern.
Stockholm den 22 januari 1992
Sten Andersson (m)
i Malmö