Den svenska missbruksvården har förändrats mycket
under senare år. Den offentliga vårdens andel har minskat
samtidigt som allt fler privata alternativ dykt upp utan att
någon egentligen haft grepp om utvecklingen. Detta har
visserligen inneburit att utbudet och variationen inom
missbruksvården ökat men också att de socialt utslagna
missbrukarna har fått en minskad andel av samhällets
resurser på bekostnad av mer väletablerade grupper.
I San Patrignano i Italien finns ett helt självförsörjande
behandlingskooperativ. Kooperativets drygt 1500 invånare
har ett 50-tal olika yrken att välja mellan för missbrukarna
och en årlig omsättning på hundratals miljoner kronor. San
Patrignano lyckas med åtta av tio missbrukare och har låtit
tala om sig runt om i Europa.
Till San Patrignano kommer man frivilligt. Kön för att
bli kooperatör är lång. Varje år får kooperativet ta emot
flera tusen ansökningar. En viss procent av invånarna
kommer direkt från fängelserna och har av domstol fått
tillstånd att leva under husarrest på San Patrignano. De som
är allra mest ivriga att få komma in ligger utanför och väntar
i veckor. Det skall vara missbrukaren själv som uttalar
önskemålet om att få komma.
San Patrignano är en livsstil. Man äter, tillbringar sin
fritid och sover tillsammans. Under ett, två eller kanske tre
år lämnar man inte området. Några egna pengar
förekommer inte. Här gäller till var och en efter var och ens
behov. Ingen lön betalas ut. Alla förtjänster återinvesteras
i kooperativet.
I dag finns över femtio olika yrken representerade på
kooperativet. Bredden är stor. Vissa principer gäller. För
det första skall det finnas ett stort antal yrken så att det går
att tillfredsställa olika läggningar, begåvningar och
intressen. För det andra skall man satsa på yrken som i
största möjliga mån gör San Patrignano självförsörjande.
Och för det tredje skall det finnas yrken som är ekonomiskt
lönsamma. Alla yrken och verksamheter måste också hålla
kvalitetskraven. Kraven innebär att allt måste göras med
högsta kvalitet och att det skall finnas en ekologisk aspekt
på produktionen.
I Sverige pågår i dag försök att starta missbruksvård i
kooperativ form. För att det skall bli möjligt fordras att ett
antal förutsättningar uppfylls, om man skall dra nytta av
erfarenheterna från San Patrignano.
Den första är att de rehabiliterande krafterna snabbt
utvecklas på kooperativet. På San Patrignano identifieras
dessa som arbetet och dess innehåll, oberoendets stolthet,
den solidariska och ekologiska tanken och kvalitet i livets
alla aspekter.
Den andra förutsättningen är att kooperativet blir ett
ekonomiskt framgångsrikt företag. Det är ett av de synliga
bevisen på att varje enskild person, varje f.d. missbrukare
har förmågan att forma sitt eget liv. Detta ger självkänsla
och det är förutsättningen för att
kooperativet/kooperatören verkligen är oberoende.
Den tredje förutsättningen bygger på att förutsättning
ett och två är uppfyllda, nämligen att kooperativet är
attraktivt för de människor det är till för.
San Patrignano med sina 1 500
kooperatörer är en enorm anläggning, och storleken
kan sägas vara svar mot Italiens katastrofala
narkotikasituation. Arbetskooperativ i Sverige måste också
vara av en viss storlek för att kunna erbjuda yrken och
utbildningar som passar olika individer. En utveckling
måste ske efter hand för att möjliggöra en långsiktig
expansion.
För att kooperativ skall komma i gång i Sverige krävs
politiskt, moraliskt och ekonomiskt stöd. Kommunerna,
som har ansvaret för missbrukspolitiken, får teckna avtal
med kooperativet, som genom dessa avtal får möjlighet att
utveckla sin verksamhet. Kommunerna och allra ytterst den
enskilde individen får utdelning genom den rehabilitering
som bedrivs på kooperativet.
I svensk missbruksvård finns många olika alternativ.
Trots detta brottas i dag missbruksvården med problem.
Erfarenheterna från San Patrignano i Italien talar för att
arbetskooperativ kan vara ett alternativ också för
missbruksvården i Sverige. Därför behövs stöd till de
projekt som börjar planeras och ett utvecklingsarbete kring
missbruksvård i kooperativ form.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett utvecklingsarbete
med missbruksvård i kooperativ form.
Stockholm den 23 januari 1992
Jan Andersson (s)
Inga-Britt Johansson (s)
Ingrid Andersson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Marianne Carlström (s)
Alf Egnerfors (s)
Anita Johansson (s)