Färdtjänsten finns i dag som ett komplement till
kollektivtrafiken. Den är samhällets försök att lösa de
resproblem som den handikappade alltid har.
Färdtjänsten är utbyggd i landets samtliga kommuner
och verksamheten ses som en kommunal uppgift.
Statsbidrag utgår härför med omkring 35 procent.
Såväl den statliga som den kommunala utvecklingen
visar att färdtjänsten är en reform som vunnit många
anhängare. Närmare en halv miljon människor har i dag
tillstånd för färdtjänst. Den kommunala färdtjänsten är
emellertid ytterst olika utformad i kommunerna. Här finns
bestämmelser som rör antalet färdtjänstresor som den
handikappade får utnyttja, och det finns olika
avgiftssystem. Olikheter i fråga om avgifter är särskilt
framträdande. Enligt vårt sätt att se saken, skall
färdtjänstavgiften vara lika med kostnaden för utnyttjande
av kollektivtrafiken, vilket bara förekommer undantagsvis.
I stället har kommunerna oftast bestämmelser som säger
att färdtjänstavgiften skall vara en viss procentandel av
taxameterbeloppet. Denna procentandel har under 80-talet
ökat och ligger nu på närmare 25 procent eller ännu högre.
Dessa skillnader i avgiftsuttag finner främst de
färdtjänstberättigade ytterst orättvisa.
Handikapporganisationerna har också upprepade
gånger krävt en likhet i fråga om avgiftsuttaget och då pekat
på att normen skall vara lika med kollektivtrafiktaxan.
Självfallet har ordnandet av s.k. servicelinjer inneburit
en stor fördel för de handikappade. Det är många av dessa
människor som inte kan åka med vanliga bussar, men som
nu har en möjlighet att utnyttja servicebussarna.
Det har ofta uttryckts den meningen att de specialfordon
som färdtjänsten utnyttjar för resenärerna inte har den
säkerhet som är nödvändig. Det här är naturligtvis en helt
orimlig situation, och säkerheten beträffande fordonen
måste ses över.
Beträffande statsbidraget till kommunerna önskar vi att
detta skulle vara förbundet med vissa kvalitetskrav.
Handikapputredningen har uppmärksammat dessa
frågor i sitt utredningsarbete, men vi har erfarit att förslag
på grundval av utredningens betänkande skjutits på
framtiden. Med hänsyn till att färdtjänsten är helt
avgörande för många handikappades möjligheter att leva
fritt i samhället bör riksdagen redan nu ta ställning i frågan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om färdtjänsten.
Stockholm den 22 januari 1992
Ingvar Björk (s)
Börje Nilsson (s)