De senaste årens händelser och debatt om
socialtjänsten, bl.a. om ungdomsproblem men kanske
framför allt om misshandel av barn, har tydliggjort behovet
av legitimation för socionomer.
Ett av de allvarligare problemen idag för socialtjänsten i
landets kommuner är den ökande bristen på utbildade
socionomer. Den årliga personalomsättningen för dessa är
idag mellan 15 och 20 %.
Det främsta skälet till detta är den ökande
arbetsbelastningen för dem som arbetar kvar.
En annan avgörande faktor som bidrar till det s.k.
utbrändhetssyndromet, och därmed följande
personalomsättning, är det faktum att nyanställda
socionomer överutnyttjas. Socionomutbildningen är inte,
trots studiepraktiken, tillräcklig förberedelse för
socionomen. En nyutbildad socionom kan inte direkt efter
examen ta ett fullständigt och självständigt ansvar för de
allra svåraste ärendena. Bristen på socionomer tvingar i dag
arbetsgivare att sätta in nyanställda och nyexaminerade
socionomer även på de svåraste arbetsuppgifterna.
Den pågående översynen av socialtjänstlagen är inte
tillräcklig för att angripa dessa problem. Det krävs en total
förändring av förutsättningarna och formerna för
socionomers arbete. Det måste också ges möjlighet att
skaffa sig yrkeserfarenhet utan att tvingas arbeta och ta
ansvar utöver sin förmåga. Med en allmän tjänstgöring som
obligatorium inför en legitimering kan socionomerna få
möjlighet att skaffa denna erfarenhet utan risk för
utbrändhet.
Socionomer bedriver i ökande utsträckning rådgivning
och terapeutisk verksamhet på privat basis, utan
anknytning till offentlig verksamhet. I takt med denna
ökning växer behovet av att på ett övergripande sätt kunna
kontrollera att vård och behandling bedrivs på ett
professionellt och icke-skadligt sätt.
Det övergripande syftet för att införa en legitimation för
socionomer är att tillförsäkra klienterna/brukarna en god,
professionell behandling och ett gott bemötande.
Legitimationen är tänkt som en garanti för en kvalitativ
miniminivå för professionellt socialt arbete.
Enligt Lag om behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården m.m. (1984:542) krävs legitimation för
utövande av följande yrken: barnmorska, glasögonoptiker,
logoped, läkare, psykolog, psykoterapeut, sjukgymnast,
sjuksköterska och tandläkare.
I jämförelse med ett flertal av dessa yrkesgrupper, som
har legitimationskrav förenat med yrkesutövningen,
framstår socionomyrket i flera avseenden som minst lika
ansvarsfullt. Effekten för den enskilde klienten av felaktig
eller oprofessionell utövning av socionomyrket kan vara
minst lika förödande som inom andra legitimerade yrken.
För att få en framgångsrik socialtjänst krävs att det finns
utrymme för professionalitet och ansvarstagande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.
att också socionomer omfattas av lagen,
2. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen
får i uppdrag att utforma behörighetsregler för
socionomyrket.
Stockholm den 21 januari 1992
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)
Annika Åhnberg (v)