Frågan om barns talerätt i sociala mål har kontinuerligt
utretts sedan år 1977. Min första motion i ärendet skrev jag
i anslutning till socialtjänstpropositionen hösten 1979.
Socialutskottet uttalade då att ett offentligt biträde till följd
av sina begränsade handlingsmöjligheter inte helt kunde
fylla funktionen att tillvarata barnets intressen. Utskottet
uttalade också, att det på sikt måste övervägas att införa en
ordning som ger barnet en starkare ställning enligt Lagen
om vård av unga (LVU) och att frågorna var föremål för
behandling av utredningen om barnets rätt.
Utredningen om barnets rätt föreslog i betänkandet
(SOU 1987:7) bl.a. att det offentliga biträdet också skulle
vara barnets ställföreträdare i processen, i de fall barnet
saknade egen processbehörighet. Vidare föreslogs att
barnet självt skulle få rätt att föra sin talan från och med tolv
års ålder.
Regeringen borde enligt min uppfattning ha löst frågan
genom förslag i prop. 1989/90:28 Vård i vissa fall av barn
och ungdomar. Förslag saknades dock. Socialutskottet
tyckte också nu med anledning av en motion från mig att det
kan finnas skäl att överväga hur barnets ställning i mål och
ärenden enligt LVU skall kunna stärkas. Utskottet ansåg
dock att man borde avvakta regeringens ställningstagande
med anledning av betänkandet från utredningen om barnets
rätt!
I prop. 1990/91:8 Vårdnad och umgänge berördes heller
inte frågan, varför lagutskottet med anledning av ett flertal
motioner föreslog riksdagen att ge regeringen till känna att
barn borde få en starkare ställning i vårdnads- och
umgängesärenden.
Riksdagen bör nu uttala att frågan om barns talerätt i
sociala mål löses utan dröjsmål. Det finns ingen garanti för
att man i ovan nämnda översyn beträffande vårdnads- och
umgängesärenden också tittar på de sociala målen.
Dessutom är det kanske inte mer utredning som behövs
eftersom sådan pågått i 15 år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snara åtgärder för att lösa frågan
om barns talerätt i sociala mål.