Vi föreslår att ett system med legitimering av socionomer
i socialt arbete införs.
De människor (i fortsättningen kallade klienter) socialt
verksamma socionomer möter i sin yrkesvardag är ofta
sköra och känner sig utlämnade och i underläge. De
situationer som klienterna befinner sig i kan höra till de
svåraste människor i vårt samhälle upplever. Ofta har man
svårt att själv tillvarata sina rättigheter. Man måste då
kunna lita på att den myndighetsperson man möter har
kompetens att behandla ens ärende på ett respektfullt och
kunnigt sätt. Det är i hög grad en fråga om att respektera
klienternas rätt och status som fullvärdiga medborgare.
Det övergripande syftet för att införa en legitimation för
socionomer är att tillförsäkra klienterna en god,
professionell handläggning. Legitimationen är avsedd som
en garanti för en kvalitativ miniminivå för professionellt
socialt arbete.
Många kommuner har brist på utbildade socionomer.
Arbetsbelastningen blir därmed hög och risken för s.k.
utbrändhet ökar. En följd av detta, som i sig bidrar till att
ytterligare förvärra situationen, är det faktum att
nyutbildade socionomer överutnyttjas. Det är inte
självklart att socionomutbildningen, trots studiepraktiken,
ger en tillräcklig förberedelse för ett självständigt ansvar för
de allra svåraste arbetsuppgifterna. En tid av allmän
tjänstgöring som obligatorium inför legitimeringen ger
socionomerna möjlighet att skaffa den erfarenhet som
behövs. Samtidigt får de därmed ett incitament att stanna
längre på samma arbetsplats och där förkovras och visa sin
kompetens.
Självklart bör ärenden där socionomens insatser kan få
stora och långvariga konsekvenser inte utföras av
olegitimerad personal.
Socionomer bedriver i viss omfattning rådgivning och
terapeutisk verksamhet även på privat basis. En
legitimering kan då fungera som en viktig upplysning till
allmänhet och/eller arbetsgivare.
Socionomyrket bygger på såväl vetenskap och beprövad
erfarenhet som demokratiska och humanistiska
värderingar. Idag bedrivs kontinuerlig forskning i social
arbete, och ämnet har fått sina första professorer. En
vetenskaplig bas kombinerad med praktisk tillämpning är
numera lika självklar för socionomer som för t.ex.
sjukvårdspersonal. Enligt lag (1984:542) om behörighet att
utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. krävs
legitimation för utövande av följande yrken: barnmorska,
glasögonoptiker, logoped, läkare, psykolog, psykoterapeut,
sjukgymnast, sjuksköterska och tandläkare.
Socionomyrkets karaktär uppvisar många likheter med de
ovan uppräknade varför det är motiverat att kräva
legitimation även för socionomer.
Enligt direktiven skall den statliga socialtjänstkommittén
bl.a. studera ansvars- och kompetensfrågor för
socialsekreterare. Det är olyckligt om frågan om
legitimering av socionomer skjuts upp i avvaktan på denna
utredning då den dels inte uttryckligen skall behandla
legitimeringsproblemet, dels endast inriktas på det sociala
arbete som utförs av anställda inom kommunal socialtjänst.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om socionomer i socialt arbete.
Stockholm den 15 januari 1992
Ulla Pettersson (s)
Karin Wegestål (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Birthe Sörestedt (s)
Ulla-Britt Åbark (s)