En stor och värdefull handikappolitisk satsning gjordes
när det nya bilstödet infördes i oktober 1988. Bidragsnivån
förstärktes väsentligt och fler grupper av handikappade
kom att omfattas av systemet.
Riksförsäkringsverket har nyligen gjort en uppföljning
av reformen och man anger i anslutning härtill, att resurser
kommer att avsättas för en mer djupgående utvärdering av
regelsystemet.
Härefter har riksdagen med anledning av
motionsyrkanden uttalat att regeringen i lämpligt
sammanhang bör överväga möjligheterna till en utvidgning
av personkretsen.
Enligt vår uppfattning bör man vid den fortsatta
utvärderingen särskilt belysa om det är möjligt att utforma
anpassningsbidraget som ett eget stöd med särskilda
kriterier. Det har från många håll påpekats att man kan vara
i stort behov av anpassning av en bil utan att uppfylla kravet
på väsentliga förflyttningssvårigheter. Här kunde man
kanske också väga in arbetsmarknadsskäl m.m.
En fråga som också borde övervägas särskilt är hur
andra ekonomiska stöd skall få påverka rätten till och
storleken av bilstödet. Idag dras t.ex. ett kommunalt bidrag
av från bilstödsbeloppet.
Vid tillämpningen av nuvarande regler har vi också
funnit vissa brister när det gäller möjligheten till
helhetsbedömning av ett stödbehov. Ett exempel är en
familj med två rullstolsburna ungdomar. Denna familj kan
endast erhålla ett halvt grundbelopp, vilket inte räcker till
en bil av sådan storlek och kvalitet som krävs för rätt till
anpassningsbidrag. Ett annat exempel är två makar, vilka
båda är på gränsen till att kunna få stöd. En helhetssyn på
deras behov skulle vara värdefull. I samband med detta bör
man också se till vissa begränsande bedömningar. Vad
händer t.ex. i en familj där flera personer samtidigt har rätt
till stöd? Idag måste samtliga beviljas detta stöd. Inom
vårdbidragets ram görs ju en sammanvägning av behoven.
Liknande regler skulle kunna införas i bilstödssystemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om frågor som bör tas med i den
utredning som pågår i riksförsäkringsverket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att eventuella förslag till förbättringar i anledning av
motionen föreläggs snarast.
Stockholm den 15 januari 1992
Bo Nilsson (s)
Lena Öhrsvik (s)