Den intensiva satsning som gjorts för att komma tillrätta
med såväl narkotika- som alkoholmissbruk har lett till ett
ökat behov av behandlingsplatser. Det finns i dag över 5000
platser av olika slag på institutioner, i familjehem och
behandlingskollektiv m.m. Ett differentierat vårdinnehåll
är väsentligt och en förutsättning för att nå resultat.
Trots utbudet av olika vårdalternativ finns det
missbrukare som inte passar in i bilden. Såväl den offentliga
som den privata vården tar inte emot ''vem som helst'',
vårdtagarna ska kunna acklimatisera sig i gruppen, d.v.s.
vara motiverade för just denna form. Ofta är det en hel rad
kriterier som ska uppfyllas för att en placering ska kunna
ske. Tillgången till platser överensstämmer inte alltid med
behovet. Utbyggnaden har skett utan ordentlig analys av
detta behov.
Efterfrågan på platser har också medfört att kommuner,
landsting, den offentliga vården har överlåtit alltför mycket
till privata vårdgivare. Det kan konstateras att under 80-
talet har en privatisering, utan jämförelse i vårt land, skett
av hem för vård och boende. Satsningar på platser inom den
offentliga vården och på ett varierat utbud har varit alltför
svaga. Brist på samordning och styrning har gjort att
utvecklingen inte stämmer överens med behoven.
Missbruksvården drar stora kostnader.
Dygnskostnaderna varierar och ofta står de betalande
myndigheterna inför det faktum att då de erhållit en plats är
det bara att betala. Några reella möjligheter att styra
kostnadsutvecklingen inom missbruksvården för
vårdköparen finns inte. Det föreligger också svårigheter att
att utvärdera och bedöma vårdens kvalité.
Länsstyrelsernas möjligheter att följa upp
socialtjänstens intentioner när det gäller missbruksvården
har fått stå tillbaka för andra uppgifter på grund av
bristande resurser. Dessutom är de regler som styr
tillståndsverksamheten alltför vaga.
Samhället måste ha ett övergripande ansvar och
överblick över såväl den privata som den offentliga vården.
Tillsyns- och tillståndsorganisationen måste bli
effektivare. För detta krävs utökade resurser och en vidgad
befogenhet att granska och utvärdera vården.
Tillståndsreglerna bör skärpas och möjligheten till att
ingripa mot och stänga institutioner som inte fungerar
tillfredsställande bör förstärkas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpta
regler och förstärkt organisation för tillsyn av enskild och
offentlig missbrukarvård.
Stockholm den 15 januari 1992
Birthe Sörestedt (s)
Bengt Silfverstrand (s)