Enligt lagen (1977:293) om handel med drycker 41 § får tillstånd till servering av alkoholhaltiga drycker meddelas endast om det kan antas att tillhandahållande av mat kommer att utgöra en betydande del av rörelsen. Detta innebär att servering på en teater endast kan äga rum i särskilda restauranglokaler och att denna rörelse skall uppfylla alla de krav som i övrigt gäller för servering av alkoholhaltiga drycker. Då dessa förutsättningar praktiskt taget aldrig kan uppfyllas i en teaterfoajé, kan man säga att någon servering av alkoholhaltiga drycker inte kan beviljas i en teaterfoajé med nu gällande lagstiftning.
Alkoholpolitiska utredningen bedrev för ca 15 år sedan försöksverksamhet med utskänkning i de fasta teatrarnas foajéer i pauserna under föreställningarna. Verksamheten bedrevs efter beslut av riksdagen. Efterföljande utvärdering visade att varken ordningsmässiga eller alkoholpolitiska problem uppstod. Den logiska slutsatsen blev att regeringen i proposition 1976/77:108 föreslog att avsteg från kraven på mathållning borde kunna göras så att servering av alkoholdrycker kunde ske i fasta teatrar och liknande under pauser i föreställningarna. Förslaget avvisades av riksdagen med motivering ''att alkoholpolitiken bör syfta till att främja alkoholfria miljöer och att det strider mot denna målsättning att nu införa alkoholservering i miljöer som tidigare varit alkoholfria'' (SkU 1976/77:40 sidan 88).
Med i stort sett samma motivering har förnyade förslag om möjlighet till vinservering i teaterfoajéer avvisats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
Motiveringen är inte hållbar eftersom lokaler med vinoch/eller spritservering årligen tillkommer i samband med förändringar inom restaurangbranschen och i samband med tillkomsten av nya arbets- och bostadsområden i långt större utsträckning än som skulle kunna bli möjligt om servering tilläts i samtliga teaterfoajéer i Sverige.
Åtskilliga teaterbesökare, inte minst invandrare och tillfälliga besökare i vårt land, har svårt att förstå att man i Sverige kan få ett glas vin på de flesta restauranger medan man är hänvisad till kaffe och sockerdricka när man vill ha något att dricka under en paus i en teaterföreställning.
Ingen människa med anspråk på att bli tagen på allvar torde kunna hävda att möjlighet till vinservering på teatrar skulle leda till ens en mätbar förändring i konsumtionsstatistiken.
Ett glas vin i pausen på en teaterföreställning är en självklarhet runt om i världen. Även vi svenskar borde nu också ha nått en sådan mognad att riksdagen utan risk för folknykterheten torde kunna överlåta till teaterpubliken att själv avgöra om man under en paus vill dricka vin eller sockerdricka, öl eller kaffe.
Lagen om handel med drycker bör därför ändras så att fasta teatrar får möjlighet att servera öl och vin vid paus i föreställningen. Det torde ankomma på utskottet att utarbeta erforderliga författningsändringar.
Ovanstående förslag har jag många gånger tidigare framfört i riksdagen. En riksdagsmajoritet har beklagligtvis avslagit motionen. Motiveringen har alltid varit att nya miljöer för alkoholservering inte bör tillkomma.
Detta argument saknar helt förankring i den verklighet som människorna i vårt land lever i. Under den tid som gått sedan jag först väckte motionen har hundratals restauranger tillkommit i vårt land. En del av dem har dessutom försvunnit från marknaden. Vår värld är föränderlig. Att då hävda ett gammalt riksdagsuttalande om att nya miljöer för alkoholservering inte bör tillkomma framstår som minst sagt verklighetsfrämmande. Dessutom vet alla insiktsfulla personer att ingen människa skulle gå på teatern för att berusa sig på vin eller öl. Däremot vill man gärna få en kulturell ''berusning''.
När jag nu upprepar min tidigare motion är det med förhoppningen att riksdagens ledamöter ''nyktrat till'' och har förmåga att förstå vad frågan handlar om.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att ändra lagen om handel med rusdrycker så att de fasta teatrarna kan ges tillstånd att servera öl och vin under paus i pågående föreställning.
Stockholm den 14 januari 1992 Knut Billing (m)