Då barn och ungdom bereds vård med stöd av Lag om
vård av unga i vissa fall (LVU) framgår av 14
§ samma lag, att nämnden får besluta hur den unges
umgänge med föräldrar eller annan som har vårdnaden om
honom skall tillgodoses.
Detta innebär, att nämnden lagligen inte kan besluta att
inskränka umgänget med en annan person, som kan vara
destruktiv för barnet eller ungdomen.
Ett annat problem är att en enligt allmän domstols dom
umgängesberättigad förälder inte har rätt att mot
vårdnadshavares vilja umgås med det omhändertagna
barnet utöver vad som anges i domen, om vårdnadshavaren
motsätter sig detta. Det kan tyckas vara en onödig omgång
att föra en ny process om utvidgat umgänge i tingsrätten, då
i här aktuella fall socialnämnden går in i en del av
vårdnadshavarens befogenheter och bör kunna få
bestämma umgängesfrekvensen. Det kan vara av värde ur
behandlingssynpunkt att en umgängesberättigad förälder
får ett större umgänge med barnet än vårdnadshavaren
medger. Lagen synes inte medge detta. Socialnämnden bör
kunna få befogenhet att besluta om allt umgänge med
barnet under den tid barnet bereds vård genom nämndens
försorg (med stöd av LVU).
Också i de fall en frivillig placering sker, bör nämnden
kunna ta in i den vårdplan, som vårdnadshavaren samtycker
till, att ett utökat umgänge under vårdtiden skall ske med
den umgängesberättigade föräldern.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om beslut i vissa umgängesärenden.