med anledning av prop. 1991/92:105 Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård

Försöksverksamheten med finansiell samordning mellan
sjukvård och socialförsäkring är viktig. Kostnadsökningen
för försäkringskassan har varit snabb.
Sjukvårdshuvudmännen har inte haft alla resurser för att
snabbt kunna ge vård, vilket haft effekter för
sjukförsäkringen m.m.

Intresset för finansiell samordning kan därför ha olika
utgångspunkter; minskade försäkringskostnader, mer
resurser till sjukvården, bättre resursanpassning för att
främja befolkningens hälsa. Tidigare ställningstaganden i
riksdagen om försöksverksamhet har innehållit att olika
modeller skall prövas.

Regeringens förslag begränsar försöksverksamheten till
en modell, där sjukvårdshuvudmannen utöver sitt ansvar
för hälso- och sjukvården även ges ett delansvar för
utgifterna för sjukpenning, rehabiliteringsersättning och
arbetsskadepenning. Regeringen ställer också i utsikt att en
modell, där också kommunernas socialtjänst ingår, kan
komma att aktualiseras. Den avvisar försök där
försäkringskassan ges ett vidgat ansvar.

Värdet av försöksverksamheten begränsas därmed
avsevärt. Den kan ge svar på frågan om finansiell
samordning i praktiken kan ha effekter. Den kan inte ge
svar på frågan hur den finansiella samordningen bör
utformas.

I propositionen anförs att resultatet från
försöksverksamheten skall tillföras arbetet med översyn av
hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation. I
regeringens direktiv till denna ingår att tre modeller skall
utredas, varav en skall vara en försäkringslösning. I
samtliga modeller skall belysas hur samordningen med
sjukförsäkringen skall utformas.

Vi menar att försöksverksamheten bör vidgas till att
också omfatta en modell där man prövar om
försäkringskassan också kan ha uppgiften att svara för
finansieringen av befolkningens hälso- och sjukvård. Att en
sådan modell prövas har starkt intresse inför kommande
överväganden om hälso- och sjukvårdens organisation. Att
olika modeller prövas ökar värdet av försöksverksamheten.

I propositionen anges som ett motiv för att ej föreslå
försäkringskassemodell att det skulle leda till en delning av
ansvaret för hälso- och sjukvården. Försäkringskassan
skulle ansvara för personer i yrkesverksam ålder och
sjukvårdshuvudmannen för övriga befolkningen.

En sådan uppdelning är inte självklar. Tvärtom vill vi
hävda att ett sammanhållet ansvar för hela befolkningens
hälso- och sjukvård liksom hittills bör gälla. Att detta
ansvar läggs hos försäkringskassan ger ett reellt prov på hur
en försäkringsorganisation samlat förmår hantera de olika
uppgifterna att svara för finansieringen av sjukvård och
ersättning för inkomstbortfall till följd av sjukdom eller
skada.

Om i en försäkringsmodell sjukvårdshuvudmannen till
kassan överför medel motsvarande de kostnader som den
skulle ha haft för hälso- och sjukvård för invånarna i
försöksområdet kommer kassans omslutning att nära
fördubblas. Det blir inom den ramen som försäkringskassan
har att hantera kostnaderna för sjukersättning och
sjukvård. Försäkringskassan får då ett mycket tydligt
incitament att genom sitt arbete att ordna sjukvården för de
sjukpenningberättigade också skapa det ekonomiska
utrymmet för att klara hela befolkningens hälso- och
sjukvård.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att försöksverksamheten också
skall omfatta försök där försäkringskassan ges det samlade
ansvaret.

Stockholm den 9 april 1992

Marianne Carlström (s)

Sinikka Bohlin (s)

Anita Jönsson (s)

Alf Egnerfors (s)

Lennart Nilsson (s)

Johnny Ahlqvist (s)

Roland Sundgren (s)