Anslagen till skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
Trots snäva ekonomiska ramar har skatteförvaltningen
under en följd av år lyckats att samtidigt höja sin
produktivitet och ge bättre service till de skattskyldiga.
Beräkningar visar att verksamheterna under
Riksskatteverket under senare år har höjt sin produktivitet
med ca 4 procent.
Skatteförvaltningens arbete är en förutsättning för att
samhället skall få in sina skatteintäkter. Myndighetens
kontrollverksamhet leder varje år till att mycket avsevärda
belopp tillförs statskassan. Likaså är förvaltningens arbete
en förutsättning för att de skattskyldiga som betalt in för
höga skatter får dessa snabbt återbetalda. Skattekontrollen
är vidare ett näringspolitiskt instrument som skall garantera
att ingen verksamhet utsätts för en konkurrens som bygger
på skattefusk och skatteundandragande.
Allas rätt till likformig och rättvis behandling bygger på
att skatteförvaltningen kan upprätthålla en hög kvalitet i sitt
arbete, och att skatteförvaltningens resurser är fördelade i
förhållande till olika regionala behov.
Skattemyndigheterna har trots den höjda
produktiviteten och trots att de svarar för inkasserandet av
huvuddelen av samhällets intäktssida, varit utsatta för krav
på löpande besparingar. Det finns olika metoder att
beräkna sparbetingen med hänsyn till anslag eller
arbetsvolymer, men under en följd av år har reduceringarna
legat runt 2 %.
Skattemyndigheterna har också brottats med svåra
personalproblem. Verkets kvalificerade personal är
attraktiv på arbetsmarknaden, och avgångarna har varit
mycket höga till antal. Detta kan mötas med en aktiv
personalpolitik, interna karriärmöjligheter, mer
kvalificerade uppgifter, etc. Till syvende och sist måste dock
verket ha resurser så att sådana satsningar kan finansieras.
Arbetsbelastningen på personalen måste hållas på en rimlig
nivå, och lönerna ligga på en marknadsmässig nivå.
Enligt regeringens direktiv skall förvaltningens anslag
minska med 300 mkr till mitten av 1990 talet. Till 1993/94
skall anslagen minska med 70 mkr. För att uppnå en
besparing på ca 100 mkr redan under 1992/93 krävs en
personalminskning på ca 400--500 årsarbetskrafter redan
under 1991/92.
I sin anslagsframställan skriver Riksskatteverket att en
sådan besparing kan få betydande statsfinansiella
konsekvenser. Under 1990 resulterade exempelvis
skrivbordskontroll inkomst-, uppbörds- och
mervärdesdeklarationer i nettohöjningar som motsvarar ca
8 miljarder i ökade skatteintäkter, och ungefär lika stora
skattehöjningar föreslogs på grund av revisioner. En
procentuellt sett begränsad minskning av
kontrollverksamheten kan således få påagliga
statsfinansiella konsekvenser.
Ett snabbt förverkligande av neddragningarna inom
skatteförvaltningen är bl.a. av dessa skäl inte tillrådligt.
Med hänvisning till vad som ovan anförts föreslås därför att
anslaget B2. Skattemyndigheterna i proposition
1991/92:100 bilaga 8, räknas upp med 25 miljoner kronor
gentemot regeringens förslag, och att anslaget B3.
Kronofogdemyndigheterna i proposition 1991/92:100
räknas upp med 5 miljoner kronor gentemot regeringens
förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen för budgetåret 1992/93 till anslaget
skattemyndigheterna B2 anvisar 25 000 000 kr. utöver vad
regeringen föreslagit eller således 3 533 878 000 kr.,
2. att riksdagen för budgetåret 1992/93 till anslaget
kronofogdemyndigheterna B3 anvisar 5 000 000 kr. utöver
vad regeringen föreslagit eller således 618 021 000
kr.yjf331
Stockholm den 27 januari 1992
Lars Bäckström (v)
1 Yrkande 2 hänvisat till LU