Riksdagen fattade hösten 1986 ett principbeslut om
utformningen av det framtida taxeringsförfarandet och
skatteprocessen.
Genom de detaljförslag som återfinns i taxeringslagens
2 kap. 7
§ framgår att en skattenämnd är beslutsför när
ordföranden eller vice ordföranden och fyra övriga
ledamöter är närvarande. Fler än fem övriga ledamöter
får inte delta i behandlingen av ett ärende.
I prop. 1989/90:74 som låg till grund för den nya
taxeringslagen framfördes farhågor för att en skattenämnds
sammanträde inte kunde genomföras om en ledamot
plötsligt får förhinder och inte lyckas skaffa ersättare. En
beslutsordning som kan medföra att ett sammanträde inte
kan genomföras är olyckligt med tanke på de knappa
ramar -- både tidsmässiga och ekonomiska -- som gäller. Av
den anledningen ansågs nämnden beslutsför med fyra
övriga ledamöter. Däremot sade man ingenting om behovet
av att utöka antalet ledamöter som kan kallas och får
delta i sammanträdet.
Vid 1991 års taxering har den nya taxeringslagen
tillämpats för första gången. Vad gäller skattenämnderna
har det framkommit att i flera fall färre än fyra ledamöter
infunnit sig till sammanträdet och att nämnden därför inte
varit beslutsför. Vi anser därför att 2 kap. 7
§ taxeringslagen ändras så att antalet ledamöter som
får delta i behandlingen av ett ärende ändras från fem
till sex.
Valet av ledamöter till skattenämnderna förrättas av
landstinget men eftersom ledamöterna som kallas till ett
sammanträde tas ur en pool på 10--20 personer innebär
förslaget inte någon ändring av landstingens redan
företagna val.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring i taxeringslagens 2 kap.
7
§.
Stockholm den 21 januari 1992
Inger Hestvik (s)
Inga-Britt Johansson (s)