Många människor i vårt land, framför allt på landsbygden, ägnar sig åt att i liten skala framställa konsthantverk. I stor utsträckning handlar det om produkter som tidigare, i många generationer, tillverkats som bruksföremål i hemmen.
I vårt moderna samhälle har den ''naturliga'' tillverkningen upphört. Därmed finns det risk för att våra hantverkstraditioner och många gamla kulturföremål försvinner. Det är framför allt mot den bakgrunden som våra konsthantverkare har en viktig uppgift, dvs. att tillvarata och föra vidare en betydelsefull kulturtradition.
Som motiv för sin verksamhet anger hantverkarna olika faktorer: Inkomstmöjlighet, sysselsättning lokalt, ofta i hemmet, naturmaterial tas tillvara, kulturarv förs vidare.
Under framför allt det senaste året har hantverkarna fått svårighet med att få avsättning för sina produkter. Trots att priserna, relativt sett, är låga rör det sig om en marknad som är känslig för kostnadsökningar. Det extra påslag som momsen innebär har gjort det svårt för hantverkarna att ens ta ut täckning för materialkostnaden.
Enligt vår uppfattning är det synnerligen viktigt att vår hantverkstradition kan bevaras. När skattereformens effekter ses över bör det därför prövas om konsthantverk kan befrias från momsplikt.
Det bör tilläggas att de arbetstillfällen och den låt vara blyga inkomst som hantverket ger många kvinnor och män, framför allt på landsbygden, inte bör underskattas. Det är faktorer som kan utgöra alternativ till bidrag till försörjningen eller flyttning till annan ort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder som underlättar konsthantverkarnas verksamhet.
Stockholm den 27 januari 1992 Rosa Östh (c) Birgitta Hambraeus (c)