Många människor i vårt land, framför allt på
landsbygden, ägnar sig åt att i liten skala framställa
konsthantverk. I stor utsträckning handlar det om
produkter som tidigare, i många generationer, tillverkats
som bruksföremål i hemmen.
I vårt moderna samhälle har den ''naturliga''
tillverkningen upphört. Därmed finns det risk för att våra
hantverkstraditioner och många gamla kulturföremål
försvinner. Det är framför allt mot den bakgrunden som
våra konsthantverkare har en viktig uppgift, dvs. att
tillvarata och föra vidare en betydelsefull kulturtradition.
Som motiv för sin verksamhet anger hantverkarna olika
faktorer: Inkomstmöjlighet, sysselsättning lokalt, ofta i
hemmet, naturmaterial tas tillvara, kulturarv förs vidare.
Under framför allt det senaste året har hantverkarna fått
svårighet med att få avsättning för sina produkter. Trots att
priserna, relativt sett, är låga rör det sig om en marknad som
är känslig för kostnadsökningar. Det extra påslag som
momsen innebär har gjort det svårt för hantverkarna att ens
ta ut täckning för materialkostnaden.
Enligt vår uppfattning är det synnerligen viktigt att vår
hantverkstradition kan bevaras. När skattereformens
effekter ses över bör det därför prövas om konsthantverk
kan befrias från momsplikt.
Det bör tilläggas att de arbetstillfällen och den låt vara
blyga inkomst som hantverket ger många kvinnor och män,
framför allt på landsbygden, inte bör underskattas. Det är
faktorer som kan utgöra alternativ till bidrag till
försörjningen eller flyttning till annan ort.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder som underlättar
konsthantverkarnas verksamhet.
Stockholm den 27 januari 1992
Rosa Östh (c)
Birgitta Hambraeus (c)