Sjukvårdens huvudmän står inför stora ekonomiska
prövningar i framtiden. Forskning och medicinsk-teknisk
utveckling ökar möjligheterna till framgångsrik behandling
av sjukdom, men leder också till krav på ökade ekonomiska
resurser.
Hos allmänheten finns stora förväntningar på
förebyggande hälsovårdande insatser, som i många fall inte
ger positiv ekonomisk effekt förrän efter flera år.
Personalen inom sjukvården har ett mycket ansvarsfullt
och krävande arbete. Anspråken på bättre arbetsvillkor,
mer personal och högre löner är därför högst berättigade.
Samtidigt har den kommunala sektorn under senare år
drabbats av regeringens indragningar i sådan omfattning att
de reserver som tidigare funnits nu tömts.
För närvarande råder kommunalt skattestopp. Men
även på längre sikt bör höjningar av de kommunala
skatterna undvikas av fördelningspolitiska skäl. Det finns
därför anledning att söka andra vägar att tillföra hälso- och
sjukvården ökade intäkter. En sådan möjlighet är, enligt
min mening, att införa en särskild hälso- och sjukvårdsavgift
på sprit och tobak.
Trots att Sverige ställt sig bakom WHO-målet att minska
alkoholkonsumtionen med 25 % under perioden 1980--2000
har konsumtionen det senaste året ökat med mer än 3 %.
Samhällets kostnader för alkoholbruket har beräknats
till mellan 70 och 100 miljarder kr/år. Man uppskattar att
av akutsjukvårdens platser utnyttjas ca 20--25% för vård av
alkoholberoende. Ca 40 % som skrivs ut från psykiatriska
sjukhusen har diagnosen alkoholism eller alkoholpsykos.
Mellan 300.000 och 500.000 människor i Sverige missbrukar
alkohol. Ca 80 % av all misshandel utföres av
alkoholberusade personer.
Vid en svensk anpassning till EG:s låga skatter på
alkohol skulle dessa problem allvarligt förstärkas. Enligt
alkoholforskaren Sven Andreasson skulle sjukvårdens
kostnader öka med ytterligare fem miljarder kronor. Om
priset minskar med 64 % som skulle bli fallet med t.ex.
vodkan Explorer, kommer konsumtionen att öka med minst
50 %.
Även tobaksbruket förorsakar sjukvården höga
''onödiga'' kostnader.
Jag anser det vara logiskt och konsekvent att den
konsumtion som förorsakar stora kostnader för sjukvården
belastas med en särskild konsumtionsavgift som tillfaller
hälso- och sjukvården.
Genom en omvandling av en del av skatten som tas ut på
alkohol och tobak till en hälso- och sjukvårdsavgift och en
samtidig uppjustering med ca 5 % skulle, även efter den
önskvärda minskning av konsumtionen som följer av en
prishöjning, sjukvården tillföras ökade resurser med gott
och väl en miljard kronor per år. Om detta sedan i sin tur
skulle leda till en nedgång av alkohol- och
tobakskonsumtionen, vilket är avsikten, kommer
sjukvårdens kostnader proportionellt sett att sjunka ännu
mer och skapa utrymme för de förbättringar som
eftersträvas.
För att staten inte skall förlora på att en del av
skatteinkomsterna omvandlas till sjukvårdsavgifter, eller
om man så vill, en särskild sjukvårdsskatt, som fördelas
direkt till sjukvårdshuvudmännen, bör statsbidragen till
sjukvården reduceras med motsvarande intäktsminskning.
Det är att observera att det således är fråga om dels en
omvandling av redan befintliga inkomster, dels en
prishöjning på alkohol och tobak för att förstärka
inkomsterna till hälso- och sjukvården.
Vid förra årets riksmöte bifölls ett motionsyrkande från
bl.a. undertecknad att Sverige vid förhandlingar med EG
skall aktualisera frågan om alkoholkonsumtionens
kostnader för sjukvården som en faktor vid beskattningen.
Att alkoholen vid prissättningen skall bära de faktiska
kostnader den förorsakar samhället borde rimligen ligga i
linje med EG:s syn på en fri marknad. Principiellt skiljer sig
inte detta nämnvärt från miljöavgifter.
Inriktningen på förhandlingen med EG bör därför vara
att alkoholens och tobakens samhällskostnader skall kunna
tas ut som en särskild avgift eller skatt som går direkt till
hälso- och sjukvårdshuvudmännen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild hälso- och
sjukvårdsavgift/skatt på alkohol och tobak som tillfaller
sjukvårdshuvudmännen.