Stämpelskatt för landstingskommunala fastighetsbolag
Örebro läns landsting genomgår för närvarande en
omfattande organisationsförändring. Denna förändring är
betingad av dels de ändrade krav på landstingets
verksamhet som ställs, dels en ambition att optimera det
ekonomiska utrymmet av landstingets ekonomiska
resurser.
Av landstingets skatteintäkter beräknas cirka en
tredjedel tas i anspråk för kostnader av landstingets lokaler
och fastigheter. Alla lokaler och fastigheter som landstinget
äger eller förhyr har samband med den verksamhet som
bedrivs och som landstinget enligt lag är ålagt att bedriva.
Riksdagen har beslutat att landstingets verksamhet
delvis skall överflyttas på kommunerna, den s.k. ÄDEL-
reformen. Denna integrering mellan landstingskommunal
och primärkommunal verksamhet har till syfte att
effektivisera de olika verksamheterna.
Ett av riksdagen taget beslut, om att huvudmannaskapet
för äldreomsorgen överförs till primärkommunerna, bör
inte medföra merkostnader när fastigheter överförs från
landsting till kommun. Enligt stämpelskattelagen 42 § kan
regeringen medge befrielse när synnerliga skäl föreligger.
En sådan omfattande reform som Ädelreformen bör
medföra att undantagsregeln är tillämplig och det bör av
förenklingsskäl särskilt lagstiftas om att stämpelskatt inte
ska utgå på grund av huvudmannaskapsförändringar mellan
kommun/landsting eller staten. Det är inte rimligt att
landets 286 kommuner ska anhålla om befrielse från
stämpelskatt i varje enskilt fall.
I syfte att få till stånd en effektivare fastighetsförvaltning
och att underlätta ÄDEL-reformen vad gäller lokalfrågorna
mellan landstinget och kommunerna, har landstinget bildat
ett fastighetsbolag, Landstingsfastigheter i Örebro län AB
(LIFAB). Fastighetsbolaget drivs helt utan vinstsyfte och
har av länsbostadsnämnden ''klassats'' som allmännyttigt
bostadsföretag.
När landstinget och fastighetsbolaget ansökte om
befrielse från stämpelskatt vid överföring av
bostadsfastigheter från landstinget till fastighetsbolaget,
gavs underhandsbesked från Kammarkollegiet, att någon
befrielse lika den hantering som enligt praxis nu ofta
tilämpas mellan primärkommuner och dess bolag, ej är
lämplig för landsting. Landstingsverksamhet betraktas
enligt juridisk syn i detta sammanhang ej som allmännyttig
verksamhet.
Primärkommunala fastighetsbolag blir enligt praxis
befriade från stämpelskatt vid överlåtelse av
bostadsfastigheter medan landstingskommunala inte blir
befriade.
Detta är logiskt sett orimligt och måste med
nödvändighet bero på att landstingen inte haft samma
behov som primärkommunerna att bolagisera sitt
fastighetsinnehav. I nuläget råder en delvis ny situation.
Förändringarna inom landstingen sker i hög takt. Det gäller
att ta vara på varje möjlighet att vara rationell och effektiv.
I vissa situationer, särskilt med beaktande av ÄDEL-
reformens konsekvenser, är bolagisering av
fastighetsinnehavet en åtgärd som tjänar medborgarnas
intressen. Samordning av primärkommunala och
landstingskommunala lokalbehov kan ske på ett
affärsmässigt och rationellt sätt.
Fastighetsbolag, oavsett om ägarna är
landstingskommuner eller primärkommuner, måste
behandlas lika. Det gäller naturligtvis också frågan om
stämpelskatt vid överförande av fastigheter från en
landstingskommun till ett av landstingskommunen helägt
fastighetsbolag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lika behandling av
landstingskommunala fastighetsbolag och
primärkommunala i fråga om stämpelskatt vid överförande
av fastigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en särskild lagstiftning för
huvudmannaskapsförändringar vad gäller stämpelskatt.