Målet med svensk alkoholpolitik är att begränsa den totala alkoholkonsumtionen och därmed skadorna. Erfarenheterna visar att minskad konsumtion av alkohol leder till positiva effekter både för samhället och för den enskilde. Sverige har därför anslutit sig till WHO-målet om minskad konsumtion med minst 25 % fram till år 2000.
För att nå detta mål krävs en rad insatser. De måste vara långsiktiga och konsekventa. Förutom upplysning, attitydbildning och forskning krävs att alkoholen görs svårtillgänglig genom en restriktiv alkoholhandel och en hög prisnivå. Erfarenheter visar att alkoholprishöjningar med tio procent minskar handeln med ca sju procent under en sexmånadersperiod. Möjligen är detta ett uttryck för att vi ligger på en relativt hög prisnivå och att prisinstrumentet blir särskilt effektivt under sådana förhållanden. Detta innebär en möjlighet att genom prishöjning nå konsumtionsförändringar som både av sociala och samhällsekonomiska orsaker bör utnyttjas.
Det är också angeläget att alkoholpriserna regleras med automatik och att detta kan ske vid flera tillfällen under året. Effekten av prisföljsamheten blir då större och hamstring kan undvikas.
Socialstyrelsen har i sitt ''Handlingsprogram för att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % till år 2000'' uppmärksammat dessa förhållanden och föreslår:att regeringen till riksdagen under en treårsperiod framlägger förslag om att realpriserna på alkohol höjs med tio procent och att den kraftiga ökningen av starkölskonsumtionen härvid särskilt beaktas,att regeringen med anledning av 25-procentsmålet inleder överläggningar med arbetsmarknadens parter om att skapa ett nytt prisindexsystem där inte alkoholpriserna ingår, att regeringen till riksdagen framlägger förslag om en automatisk och mera frekvent justering av alkoholpriserna som bättre motsvarar reallöneutvecklingen och prisförändringar.
Enligt vår mening är det angeläget att prisinstrumentet används så att totalkonsumtionen kontinuerligt minskar, vilket förutsätter större genomsnittliga prishöjningar per år än på andra konsumtionsvaror.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skattehöjningar på alkohol.
Stockholm den 24 januari 1992 Georg Andersson (s) Maj-Lis Lööw (s) Maj-Inger Klingvall (s) Göran Magnusson (s)