I en dom i Regeringsrätten den 23 april 1991 slås fast att
värmeproduktionen vid dieselkraftvärmeverket i Visby
skall vara helt befriad från beskattning. Regeringsrättens
dom är ytterligare ett bevis för hur orimlig och ologisk
nuvarande beskattning av elproduktionen är.
När olja användes för värmeproduktion är den totala
beskattningen ca 1.300 kr per kubikmeter, vilket är en
rimlig belastning med hänsyn till oljans negativa
miljöpåverkan. Det ger också biobränslena en rimlig
konkurrenskraft grundad på biobränslenas miljöfördelar.
Användes olja för elproduktion i kondenskraftverk så är
den helt skattefri, trots att verkningsgraden bara är 30--40
%. Dvs att när den negativa miljöpåverkan räknat per kWh
nyttig energi fördubblas så slopas alla miljömotiverade
skatter. Ur miljösynpunkt är detta helt oacceptabelt och det
erkänns av de flesta men ändå har det aldrig funnits någon
majoritet i riksdagen för att göra något åt det.
Förvirringen har senaste året blivit än värre sedan
riksdagen beslutat att befria värmeproduktionen i
kraftvärmeverk från energiskatt. Detta ger framför allt
oljan som har hög energiskatt konkurrensfördelar gentemot
biobränslen. Resultatet har blivit en ökad användning av
olja för kraftvärmeproduktion på grund av den
lågbeskattade värmen. Denna utveckling går stick i stäv mot
riksdags- och regeringsbeslut om att ökad användning av
biobränslen skall främjas. Regeringsrättens dom avseende
dieselkraftvärmeverket i Visby innebär ytterligare en
konkurrensfördel för oljan. Det finns risk för att
nyinvesteringar kommer att göras i denna typ av
elproduktion på grund av ''att man får förorena utan att
betala''.
I Finansplanen finns ett miljöavsnitt där principen ''att
den som förorenar skall betala'' slås fast som en grundtes för
miljöpolitiken. Samma inriktning markeras i
Regeringsförklaringen 4 oktober 1991. Detta förpliktigar
till att snabbt försöka hitta en väg ur det miljöförstörande
skattesystem som tillämpas vid fossilbränslebaserad
elproduktion och delar av värmeproduktionen.
Den av riksdagen beslutade NOx-avgiften för utsläpp
från större eldningsanläggningar kommer att återbetalas till
de avgiftsbetalande anläggningarna på ett sådant sätt att
den som har små NOx-utsläpp tjänar pengar och den som
har stora utsläpp belastas. Totalt sett ökar inte kostnaden
för de berörda företagen genom uttag av NOx-avgiften men
det finns ändå ett starkt ekonomiskt intresse för varje
företag att minimera NOx-utsläppen. Detta har redan satt
sin prägel på de berörda företagens investeringar och redan
innan avgifter börja tas ut så har NOx-utsläppen reducerats
väsentligt.
Ett liknande system borde införas för elproduktionen.
En koldioxidavgift efter samma principer som NOx-
avgiften skulle ge en önskvärd miljöstyrning utan att
totalkostnaden för elproduktionen ökar. Den kommer inte
att märkbart påverka elpriset i Sverige, men kan förhindra
felinvesteringar i miljökrävande elproduktion.
Energieffektiv elproduktion gynnas liksom användningen
av förnybar energi. Det bör ankomma på regeringen att ta
fram förslag enligt de riktlinjer som ovan redovisats.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om miljöavgifter på
elproduktionen.