Regeringsförklaringen visade regeringens vilja att med ekonomiska styrmedel göra miljöförstöring ''olönsam''. Ett område som är känsligt för prishöjningar är bilismen. Det vore tveklöst en stor miljövinst om alla bilar på de svenska vägarna var katalysatorrenade. Det är av många olika skäl inte önskvärt att förbjuda äldre, icke-katalysatorrenade bilar, men man kan med enkla medel styra bilisterna till att inte välja att köra långa sträckor med dessa äldre bilar.
En omedelbar effekt skulle kilometerskatt på icke- katalysatorrenade bilar få: t ex upp till 1000 mil/år ingen skatt, upp till 1 500 mil 2 öre/km, och däröver 5 öre/km. Antal körda km kunde lämpligen avläsas vid den årliga bilprovningen. Redan nu bestäms ju storleken på bilförsäkringens premie utifån antal körda km.
En annan åtgärd är att öka skatten på blyad bensin med 10 öre/l.
Vinsten av denna kilometerskatt samt skatten på blyad bensin skulle gå till stimulansbidrag på eftermontering av katalysatorrening.
Dessa två åtgärder skulle dels innebära att de äldre bilar som kan eftermontera rening i stor utsträckning skulle göra det, och att de gamla bilar som inte klarar att köra oblyad bensin bara skulle ''hobbyköras'' och inte ligga i brukskörning, som t ex taxibilar. Ändå skulle ett rimligt utrymme ges för den måttlige bilbrukaren med en halvgammal bil, samt för veteranbilsbruk som har en försumbar miljöpåverkan, men stort hobbyvärde för många.
Nyare bilar är förutom att de är katalysatorrenade dessutom mer trafiksäkra och krocksäkra. Ovanstående förslag skulle alltså dessutom minska trafikskadorna, med de kostnader och det lidande de medför.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kilometerskatt för icke- katalysatorrenade bilar, samt höjd skatt för blyad bensin.
Stockholm den 24 januari 1992 Tuve Skånberg (kds)