Elbilen har goda förutsättningar att spela en viktig roll i
ett framtida mer miljövänligt kommunikationssystem.
Elbilen ger en avgasfri närmiljö och är väsentligt tystare än
vanliga motorfordon.
Om elbilarna drivs med el genererad i vattenkraft-,
vindkraft- eller kraftvärmeverk så blir energivinsterna
betydande jämfört med bränsledrivna bilar.
Batteriernas kapacitet är en begränsande faktor för
elbilen. Körsträckan per laddning är i dag ca 10 mil.
Detta skall ses i perspektivet att medelreslängden
för en normalbilist är ca 4 mil
per dag. Trots detta är elbilen i första hand en
distributionsbil för de större städerna och en bra ''andrabil''
för de kortare tätortsresorna. Det är också i denna funktion
som elbilens miljöfördelar är mest värda.
Genom riksdagsbeslut har såväl nya personbilar som
dieselfordon indelats i miljöklasser 1--3. När det gäller
personbilar så erhåller klass 1-bilar en reducering av
försäljningsskatten med 4.000 kr
medan den höjs med 2.000 kr
för klass 3-bilar. En skatteskillnad totalt på 6.000 kr.
För att främja introduktionen av elbilen och andra
framtidsbilar som uppfyller speciellt höga krav på
miljövänlighet och bränsleeffektivitet bör en ''elitklass''
införas.
Exempel på krav som bör ställas på en sådan framtidsbil
är:Bränsleförbrukningen vid blandad körning skall ej
överstiga 0,55 l
per mil (beräknat efter energiinnehållet i bensin) för en
bil i storleksklass Volvo 740.Utsläppen
av koloxid, kolväten, kväveoxider
högst hälften av kraven för 1991 års katalysatorbilar.
Bilen skall utan omställning (frånsett elbilen) kunna köras
på ett oljebränsle (bensin eller diesel) och minst ett
biobränsle (alkohol, växtolja, biogas).
Dessa krav bör vara möjliga att uppfylla under 90-talet.
För att stimulera bilindustrin till att satsa på framtidsbilen
krävs en rejäl kostnadsfördel. Den bör sannolikt ligga i
storleksordningen 30.000--40.000 per fordon genom ett
reducerat uttag av försäljningsskatt och moms.
Finansieringen bör ske genom en höjning av
försäljningsskatten på övriga fordon. Under de första fem
åren blir denna höjning sannolikt obetydlig därför att
antalet fordon som uppfyller ''Elitklasskraven'' är få.
Det är viktigt att kostnadsfördelen upplevs som stabil
om industrin skall vara beredd att göra långsiktiga
satsningar. Därför bör det fastställas att den skall gälla
under tio år. Därefter bör en omprövning ske av såväl
miljökrav som finansiering. Även under tioårsperioden kan
förändringar av finansieringen behöva göras, men garanti
måste finnas för att det inte skall innebära en totalt ökad
beskattning på nya bilar utan endast en omfördelning till
fördel för miljövänliga bilar och belastning av de mer
miljökrävande. Principen skall vara att ''den som förorenar
skall betala''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en elitklass för
elbilar och andra speciellt miljövänliga bilar.
Stockholm den 24 januari 1992
Ivar Franzén (c)
Rune Thorén (c)