Svenska djurparker är idag företag med sviktande lönsamhet. En klar försämring av djurparkernas konkurrenssituation inträffade när tillämpningsreglerna för den utvidgade mervärdesskatten trädde i kraft, inte minst då gentemot skolor och andra institutionella besökargrupper.
Inom området kultur och nöjen har vissa avgifter undantagits från mervärdesskatt, bl a konserter, cirkus, biograf, teater, opera, balett och därmed jämförliga föreställningar. Likaså är bibliotek, arkiv- och museiverksamhet samt utställningar undantagna.
Den nyligen genomförda momssänkningen för turism berör framförallt serveringstjänster, rumsuthyrning, campingverksamhet och transport i skidliftar. Detta innebär att mer renodlade nöjesparker typ sommarland och folketsparks-verksamhet liksom djurparker också fortsättningsvis har den högre momssatsen. Detta anser jag är en orimlighet.
Djurparker håller huvudsakligen vilda djur för offentlig förevisning men fungerar också som genbank för hotade djurarter och husdjursraser. Den folkbildande funktionen vad avser kännedom och kunskaper om djur skall inte underskattas. Vissa djurparker bedriver också zoologisk, etnologisk och veterinärmedicinsk forskning. Mot bakgrund av detta är det uppenbart att djurparkerna har en funktion som kan jämställas med t ex biblioteks-, arkiv- och museiverksamhet. Djurparkerna är aktiv och levande kultur i ordets rätta bemärkelse.
För att exemplifiera vad det handlar om följer här en kort och mycket summarisk beskrivning av vad som sker på Kolmårdens djurpark. Där bedrivs avel på utrotningshotade djurarter och också på tamdjur, som ex vis koraser som i annat fall riskerar att försvinna eftersom dessa raser ej efterfrågas inom animalieproduktionen. På lantgården som finns inom djurparken finns den gamla typen av stallar, man försöker ha både gammalt och nytt för att besökarna ska få ökad kunskap om förr och nu. Man har en mangårdsbyggnad där man bedriver utbildning och man har undervisning i zoologi och en heltidsanställd zoolog som nyligen doktorerat i ämnet Hur delfiner alstrar sitt ljud. Som enda djurpark i Sverige har man också egen heltidsanställd veterinär. Veterinären ansvarar för veterinärkliniken som också används som räddningsstation för skadade, utrotningshotade djur och fåglar.
Naturbruksskolan har huvuddelen av sin praktik förlagd till djurparken så själva existensen av parken är en förutsättning för den utbildningsformen. Samarbetet med universitet, högskolor och museer är stort och har ökat de senaste åren.
Barnens Gård och Djurkul är ett par attraktioner som skall ge barnen möjlighet att komma nära djuren och på ett pedagogiskt sätt kunna jämföra sina egna sinnen med de olika djurarternas.
Unikt för Kolmården är de stora ytorna och att man hyser utställningsverksamhet som ex vis den som nu finns om skogen. En annan unik företeelse i Kolmården är att man har flera djurarter i samma hägn. Safariparken med dess många djurarter är en kulturupplevelse för den som färdas där. Delfinariets föreställningar är världsberömda. Vari skillnaden ligger mellan en delfinarieföreställning och en föreställning på cirkus med ex vis sjölejon, elefanter eller hästar är något svårt att förstå. Dessa verksamheter värderas idag ur mervärdesskattesynpunkt helt olika.
Sedan momsen infördes för besök på Kolmårdens djurpark har det inneburit en kostnadsökning på inträdesavgiften på mellan 10 och 15 procent. Motsvarande procentsiffra finns när det gäller besöksfrekvensen men den går åt andra hållet. D v s antalet besökare har minskat lika mycket som momsen slagit igenom och medfört ökade kostnader. På detta förlorar alla.
Det finns mot bakgrund av ovanstående anledning för regeringen att pröva frågan om djurparker skall betraktas som kulturverksamhet. Enligt min uppfattning är så fallet och en konsekvens av det är att djurparker mervärdesskattebefrias.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mervärdesskatten för djurparker,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i lagen om mervärdesskatt i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1992 Dan Ericsson (kds) i Kolmården