Riksdagens beslut (1989/90:SkU31) innebär en ökning
av energiskatten. Bl.a. ökar energiskatten för olja,
miljöklass 3, med 192 kr per kubikmeter till totalt 1260 kr
per kubikmeter.
I denna motion behandlas energibeskattningens
inverkan på prissättningen av råtallolja.
Råtallolja framkommer som biprodukt inom massa- och
pappersindustrin. Denna olja kan emellertid också
användas som bränsle och kan då ersätta eldningsolja. De
massafabriker som producerar råtalloljan behöver stora
mängder bränsle. Om tallolja används som bränsle kan
massaindustrin till viss del minska inköpen av eldningsolja
som är belagd med energiskatt. För att massaindustrin skall
sälja talloljan krävs därför att köparen betalar ett pris som
motsvarar priset för den eldningsolja som går åt för att
ersätta den försålda råtalloljan. Det nu refererade
förhållandet innebär därför att även råtalloljan -- indirekt
och oavsiktligt -- kommit att träffas av energiskatten.
Effekten av vad nu anförts påverkar i betydande grad
möjligheten för t.ex. Bergvik Kemi i Hälsingland att
bedriva sin verksamhet. Företaget säljer en övervägande
del av sina produkter på världsmarknaden. Den indirekta
effekten av energiskatten för råtallolja innebär att företaget
får betala väsentligt högre kostnader för råvaran råtallolja
än sina konkurrenter på världsmarknaden.
Riksdagen och skatteutskottet behandlade våren 1990
(SkU31) med anledning av två motioner frågan om
prissättningen på råtallolja. I ett yttrande från
näringsutskottet (1989/90:NU10y) till skatteutskottet
anfördes bl.a. att det från sysselsättningssynpunkt och
beredskapssynpunkt är angeläget att den förädlingsindustri
som baserar sin tillverkning på tallolja kan fortsätta sin
verksamhet och att det hinder för konkurrens på lika villkor
som de angivna förhållandena utgör kan undanröjas.
Möjligheterna att finna en lösning på problemet borde
därför, enligt näringsutskottet, prövas. Utskottet anförde
också att frågan om den berörda industrins situation med
avseende bl.a. på försörjningen med råtallolja kommer att
utredas i regeringskansliet och att därvid de synpunkter i
frågan som utskottet redovisat borde beaktas.
Näringsutskottet föreslog att riksdagen med anledning av
de i yttrandet behandlade motionerna om prissättningen på
råtallolja skulle ansluta sig till vad utskottet anfört i frågan.
Skatteutskottet delade näringsutskottets uppfattning om
att det från sysselsättningssynpunkt och
beredskapssynpunkt är angeläget att den industri som
baserar sin tillverkning på tallolja kan fortsätta sin
verksamhet och att det hinder för konkurrens på likvärdiga
villkor som de angivna förhållandena utgör kan undanröjas.
Emellertid ansåg skatteutskottet att de i betänkandet och i
näringsutskottets yttrande redovisade förhållandena skulle
komma att beaktas i den utredning av frågan som skulle
göras i regeringskansliet.
Något förslag i avsikt att undanröja problemet avseende
prissättningen på råtallolja i linje med vad i
näringsutskottets yttrande och i skatteutskottets
betänkande anförts har emellertid inte underställts
riksdagen.
Riksdagen har, som framgått ovan, ända sedan våren
1990 ansett det nödvändigt att frågan löses.
Näringsutskottet har vid två tillfällen och skatteutskottet
vid sin behandling av motion Sk630 av Olle Östrand (s)
våren 1991 krävt att regeringen vidtager åtgärder i avsikt att
skapa konkurrens på lika villkor för den industri som
använder råtallolja som råvara. Trots att både
näringsutskottet och skatteutskottet krävt detta har än
ingenting hänt. Detta är ytterst otillfredsställande. Nu
måste åtgärder vidtagas omgående.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åtgärder omgående bör vidtas
för att skapa konkurrens på lika villkor för den industri som
använder råtallolja som råvara.
Stockholm den 22 januari 1992
Sigrid Bolkéus (s)
Axel Andersson (s)
Sinikka Bohlin (s)
Widar Andersson (s)
Karl Hagström (s)
Ulrica Messing (s)