Debatten om var människorna har störst behov av bilen
har, sedan förslaget om nytt skattesystem presenterats,
fortsatt med oförminskad styrka i glesbygdsområdena. I
debatten har det hela tiden hävdats att det är de boende i
glesbygd, med långa pendlingsavstånd och avsaknad av
kollektivtrafik som har det jämfört största behovet av bilen.
Att då låta beskatta bensin lika över hela landet måste vara
en orättvisa mot dem som inte har några andra alternativ i
resandet än den egna bilen.
Tidigare diskussioner om differentiering av
bensinskatten har i regel stoppats på grund av svårigheten
att överflytta skatteredovisningen från grossist till detaljist.
Med dagens tillgång till dataredovisning, måste detta
synsätt vara föråldrat. Varje grossist i bensinbranschen bör
i dag kunna avgöra var bensin sålts och utifrån det
administrera bensinskattens inbetalning.
Tidigare har beslut tagits om differentiering av sänkt
fordonsskatt inom stödområdena. Detta har varit vällovliga
försök att differentiera kostnaderna för bilåkandet, men är
inte tillräckligt för att erhålla regional balans inom
kommunikationssektorn.
Kostnaderna för människor att delta i samhällets
verksamhet bör vara likvärdiga över hela landet. Av den
anledningen bör ett system med differentiering av
bensinskatten snarast införas.
Detta system bör vara kostnadstäckande på det sättet att
en sänkning av bensinskatten inom stödområdena täcks av
bensinskattehöjning i storstadsområdena Stockholm,
Göteborg och Malmö. En skattesänkning inom
stödområdena måste vara i storleksordningen 75 öre till en
krona per liter bensin, om den skall ge avsedd effekt.
Inom storstadsområdena skulle det med all sannolikhet
räcka med en mindre höjning av bensinskatten för att täcka
skattebortfallet i glesbygd. Detta skulle då också ge effekter
av lägre bensinförbrukning, mindre bilåkande i
ovanstående områden som i dag har stora problem med
biltrafiken.
En omläggning av bensinskatten enligt detta system
skulle få en positiv regionalpolitisk inverkan. Det skulle
också upplevas som mera rättvist, och bensinpriset skulle bli
högst där bilen behövs minst och lägst där
bensinförbrukningen är nödvändigast.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om differentiering av bensinskatten.
Stockholm den 22 januari 1992
Jarl Lander (s)
Sten-Ove Sundström (s)