De på senare år alltmer ökade driftskostnaderna för
egen bil -- inte minst bensinkostnaderna inkluderande den
ökade beskattningen -- slår orimligt hårt mot dem som
behöver bilen för sitt levebröds skull.
Skattereformen har ytterligare försämrat situationen, då
man genom denna har begränsat den skattefria ersättningen
från arbetsgivare m.fl. till 12 kr per mil för resor i tjänst eller
uppdrag. Nuvarande skatteregler gör också alternativet
med tjänstebil genom arbetsgivarens försorg av ekonomiska
skäl mindre intressant, även om företaget skulle kunna bära
investeringen.
Genom olika former av avtal har det efter hand uppstått
en flora av ersättningsmodeller för bilresor i tjänsten, men
genomgående gäller att allt över 12 kr per mil blir
beskattningsbart. Detta i sin tur medför att högst inofficiella
avtal uppstår på sina håll, där företag som anser sig ha råd
därtill kompenserar tjänsteresor på andra sätt.
Det råder följaktligen något av ''djungelns lag'' på
reseersättningsområdet, där ingen egentligen blir vinnare --
sannolikt inte ens samhället -- trots de snålt tilltagna
beloppen. De verkligt kännbara förlusterna gör de som inte
får ersättning för sina bilresor till och från arbetet eller i
egen rörelse eller liknande verksamhet. Speciellt hårt
drabbas här -- liksom i andra sammanhang -- de som bor
långt från arbetsplatsen och i glesbygd.
I andra sammanhang värnar vi om rättigheten och
möjligheten för människor att kunna bo och leva där man
trivs. De som föredrar att bo utanför tätorterna skall
beredas möjlighet därtill. Regeringsförklaringen talar ju
också om att hela Sverige skall leva.
Arbetsmarknaden blir alltmer sådan, att det krävs långa
resor för att ta sig till och från arbetsplatserna.
Kollektivtrafiken är ju i endast mycket begränsad
omfattning utbyggd så att den utgör ett realistiskt alternativ
till bilen. Detta i kombination med de ökande
drivmedelskostnaderna och det begränsade bilreseavdraget
gör, att arbetstagarna åsamkas orimligt höga kostnader för
att kunna ta sig till och från arbetet.
Bilen är i praktiken den enda möjligheten för många
människor i vårt land att över huvud taget kunna åta sig ett
arbete. Detta gäller i hög utsträckning kvinnor på
landsbygden, som dessutom ofta inte har annat val än ett
deltidsarbete i närmaste tätort med långa arbetsresor.
De skattefria ersättningsbeloppen för bilresor i tjänsten
och för avdrag gällande resor till och från arbetet har på
senare år varit identiskt lika. Det finns enligt vår mening
uppenbara fördelar med att de bägge beloppen samordnas
även i fortsättningen.
En höjning av beloppet för skattefri ersättning liksom
för avdrag i självdeklarationen är således motiverad av såväl
arbetsmarknadsskäl som av regionala rättviseskäl.
Därutöver bör i rimlighetens namn beloppet efter hand
justeras uppåt med hänsyn till inflation -- lämpligen
följande konsumentprisindex. Denna justering bör göras
genom Riksskatteverkets försorg, varvid beloppen bör
utjämnas med matematisk avrundning till närmaste krontal.
Den föreslagna justeringen bör kunna träda i kraft
fr.o.m. taxeringsåret 1993. Med hänsyn till
kostnadsutvecklingen och allmän inflatorisk påverkan bör
beloppet för det första året -- dvs. innevarande år som
beskattningsår -- höjas till förslagsvis 18 kr per mil. Enligt
vår uppfattning bör övervägas en återgång till tidigare
modell med en sänkning av beloppet fr.o.m. 1 000 mil,
lämpligen till 15 kr per mil.
Som finansiering av reformen vill vi föreslå en sänkning
av schablonavdraget i den allmänna självdeklarationen från
nuvarande 4 000 kr till 3 000 kr, vilket grovt beräknat skulle
ökade skatteintäkterna med ca 1,5 till 1,8 miljarder kronor.
Vi är medvetna om att det finns vissa nackdelar i form
av ökade kontrollinsatser i taxeringen med den åtgärd vi
föreslår. Uppenbart är dock, att fördelarna för ett mycket
stort antal skattskyldiga i hela vårt land överväger. Likaså
ökar rättvisan i skattesystemet, då avdragen kommer att
kunna nyttjas av dem som verkligen har kostnader för att
sköta arbetet. Vi föreslår därför att regeringen positivt
prövar möjligheten att besluta om ändringar i gällande
bestämmelser i den riktning vi har angivit i vår motion.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställer vi
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppjustering av beloppen för
skattefri bilersättning för resor i tjänsten liksom för
bilkostnadsavdrag i självdeklarationen.
Stockholm den 24 januari 1992
Tage Påhlsson (c)
Stina Eliasson (c)