Enligt de nya skattebestämmelser som införts i och med skattereformen, skall bankerna fr.o.m. i år göra preliminärskatteavdrag på sparkapitalräntor. Detta gäller allt sparande i bank -- även barns sparade slantar. Grundavdrag medges inte längre mot inkomst av kapital.
Trots protester bl.a. från bankerna under remissbehandlingen av skattereformen ansåg den socialdemokratiska regeringen att barnens sparkapital måste beskattas för att rättvisa skall råda i landet. En liten eftergift gjorde man dock i och med att man satte en nedre gräns på 100 kr. Alla räntor över detta belopp skall preliminärbeskattas med 30 %.
Under det glada 80-talet har det ju rått en köpfest utan like i vårt land. Människor har lånat för att köpa och man har köpt på kredit med kontokort. Bankerna och finansbolagen har, som man ibland skämtsamt brukar säga, ''kastat'' pengar efter folk.
Många människor -- inte minst ungdomar -- har fått sin framtid förstörd på grund av stora skulder som man i många fall inte klarar av att återbetala under sin livstid. Alla är nog överens om att detta inte kan fortsätta, och denna insikt är ju också en del i den nya regeringens strategi för att få Sverige på fötter igen.
Nu gäller det att åter lära ut fördelarna med att spara. Speciellt viktigt är det att barn och ungdomar får insikten om att det är bättre att spara och ha ett sparmål än att låna och skaffa sig det man önskar på ett lättvindligt sätt. Det må gälla cykel eller moped eller CD-spelare eller annat som kan hägra för barn och tonåringar. Föräldrar och skola m.fl. kan påvisa fördelarna med att spara innan man köper -- peka på hur kapitalet växer genom ränta och ränta på ränta på sparade medel.
Det gäller alltså att skapa förståelse för sparandet, att återskapa den gamla ''Lyckoslanten-filosofin''. Alla som minns Spara och Slösa förstår vad jag menar.
Mot denna bakgrund är de ovan beskrivna beskattningsreglerna olyckliga. Många barn och ungdomar har i dagarna blivit besvikna över att staten har ''tagit'' delar av deras sparpengar. Det är ett svårt pedagogiskt problem att för barnen förklara den nya bekantskapen skattemyndigheten.
Jag talar här om normala sparanden av barn och ungdom, dvs. konton som består av mindre gåvor från föräldrar, far- och morföräldrar, intjänade slantar på feriejobb, skolsparande -- i den mån det förekommer numera -- och liknande. Det blir naturligtvis en helt annan sak med de kapitalplaceringar som i mindre skala förekommer. Ett skäl till de införda reglerna var att förhindra att föräldrar av rena skatteskäl skulle kunna föra över kapital till sina barn.
Det bör dock enligt mitt förmenande vara möjligt att hitta en lösning som ger en rimligare beskattning av barn och ungdomars sparande men som ändock ger ett tillfredsställande skydd mot skatteundandragande transaktioner. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att se över skattereglerna ifråga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för beskattning av minderårigas ränteinkomster i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 27 januari 1992 Tage Påhlsson (c)