Inom vissa delar av Dalarna råder en extrem
ägosplittring, som utgör ett allvarligt hinder för ett rationellt
skogsbruk. Den besvärliga situationen har historiska rötter
och kan sägas vara produkten av en under lång tid av
samhället godkänd utveckling.
I Dalarna pågår f.n. flera större omarronderingsprojekt
i vilka länsstyrelsens lantmäterienhet är engagerad.
Jordpolitiskt syftar projekten till att skapa utvecklade eller
utvecklingsbara fastigheter för enskilt bruk och att stödja
enskilda företagare som avser att yrkesmässigt bruka
fastigheten och vara bosatta på orten. Projekten är en
rationalisering som återställer fastigheternas
driftsmöjligheter och som i ett längre perspektiv på flera
sätt gagnar samhället.
Omarronderingsprojekt pågår för närvarande bl.a. i
Bonäs-Våmhus och i Kråkberg. Dessa är nu inne i slutfasen
då bl.a. beslut om skogslikvider meddelas. Enligt planerna
skall besluten lämnas under 1992. Enligt preliminära
värderingar kommer många av sakägarna att få så stora
ekonomiska problem i samband med likvidutväxlingen att
syftet med förrättningarna kan ifrågasättas. Väsentliga
orsaker till problemen är:Ca 40 % eller ca 190 av de 480
nya ägolotterna tvingas utöka sitt markinnehav för att
uppnå den för projekten fastställda minimistorleken. Priset
för utökning bestäms till den relativt höga bytesprisnivån
som tillämpas i strukturprojekt av denna typ.
Skogstillståndet vid projektets start karaktäriseras av
mycket ojämn åldersfördelning vilket i vissa fall medför
osedvanligt höga likvider.De nya skiftesplanerna har
utarbetats före skogsvärderingen dvs. utan tillförlitliga
uppgifter om värdet på skogen och volymen drivningsbar
skog.Virkespriserna i dessa projekt är satta utan hänsyn
tagen till att virkesuttaget skall beskattas.
Ovannämnda förhållanden medför att mycket stora
likvidskulder kommer att bli vanliga på grund av dels många
påtvingade storleksökningar, dels genom de svårigheter
som förelegat för att göra en god värdeavstämning före och
efter utläggningen av de nya ägolotterna. Situationen
förvärras ytterligare av att gällande skatteregler endast
medför rätt till 50 %
skogsavdrag.
För att möjliggöra en rimlig finansiering av
likvidskulden behöver rätten till skogsavdrag förändras så
att upp till 100 %
avdrag tillåtes. En sådan förändring är en nödvändig
åtgärd för att lösa den uppkomna situationen för de
sakägare som åläggs att betala stora likvidskulder.
Om den föreslagna åtgärden ej kommer till stånd
föreligger en överhängande risk att berörda fastigheter
antingen måste totalavverkas eller i sämsta fall säljas
exekutivt. En utveckling som ej överensstämmer med det
grundläggande jordpolitiska syftet med
arronderingsprojektet, dvs. att skapa utvecklade eller
utvecklingsbara fastigheter och stödja enskilda företagare
som yrkesmässigt avser att bruka fastigheten.
Trots att samhället stöder arronderingsprojekten genom
att ställa administrativa och personella resurser till
förfogande drabbas sakägarna av betungande
förrättningskostnader. Dessa kostnader är enligt gällande
skatteregler ej avdragsgilla.
I skogs- och jordbruksföretaget utgör marken den
grundläggande produktionsresursen.
Förrättningskostnaden för den rationaliseringsåtgärd som
omarronderingen utgör bör därför skattemässigt kunna
jämställas med andra för företagets verksamhet nödvändiga
kostnader och vara avdragsgill.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bestämmelser som ger rätt till
100
% skogsavdrag för finansiering av likvider vid
omarrondering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdragsrätt för
förrättningskostnader vid omarrondering.