För många kulturskapare upplevs och är reglerna för
beskattning mycket krångliga och illa anpassade till den
speciella verksamhet som de bedriver.
Konstnärliga och litterära yrkesutövares
samarbetsnämnd, KLYS, som företräder kulturskaparnas
organisationer, tog i maj 1975 i en skrivelse till regeringen
bl a upp och belyste den speciella situation som gäller för
kulturskapare i skattehänseende. I januari 1987 såg sig
KLYS föranledd att i en ny omfattande skrivelse återigen
aktualisera frågan.
Det stora problemet är enligt KLYS att
skattelagstiftningen och förvaltningspraxis utformats efter
två medborgarprototyper: löntagare och företagare. KLYS
menar att kulturskaparna varken är att hänföra till den ena
eller andra kategorin.
KLYS efterlyser förenklingar genom att ett nytt
inkomstslag införs vid beskattning. På detta vis skulle
kulturskaparna komma bort från den komplicerade
beskattningen av näringsverksamhet. I stället skulle ett nytt
inkomstslag för inkomster från konstnärlig och litterär
verksamhet, definitionsmässigt anknutet till
upphovsrättslagen, tillskapas. Enligt KLYS rör det sig om
ca 20 000 kulturskapare som skulle kunna komma ifråga för
deklaration enligt ett sådant inkomstslag.
Skatteutskottet har vid tidigare tillfällen behandlat
frågan om att införa ett nytt inkomstslag i enlighet med
ovanstående, men avvisat förslaget. Kritiken av förslaget
går ut på att ett särskilt inkomstslag i fråga om konstnärlig
verksamhet skulle medföra betydande administrativa
nackdelar.
I detta fall handlar det om en bedömning av var de
administrativa problemen skall placeras. Kulturpolitiska
skäl talar för att kulturskaparna bör avlastas administrativa
nackdelar. Administrativa hänsyn till myndigheterna är inte
skäl nog för att överlåta desamma till gruppen
kulturskapare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att förenkla
kulturskaparnas skattevillkor.
Stockholm den 27 januari 1992
Rose-Marie Frebran (kds)