Skattereglerna för tjänstebilar och tjänsteresor är ett känt problem i miljöarbetet. De nuvarande reglerna minskar genomslaget av det höjda bensinpriset, för en stor del av hushållen. Detta kan förklara en stor del av bilismens ökning.
Tjänstebilar beläggs med ett förmånsvärde, baserat på bilens pris och ålder. Detta leder till beskattning av bilföraren och arbetsgivaravgift för arbetsgivaren, som fasta kostnader per år, oberoende av körsträcka.
De faktiska kostnaderna för bränsle, service och värdeminskning betalas av arbetsgivaren som rörelsekostnad. Individen får således ingen rörlig kostnad för sitt bilåkande, vilket dels leder till ökat resande, dels till att kollektiva transportmedel förlorar i konkurrenskraft.
I många fall bärs kostnaden de facto av den anställde med ''obeskattade pengar'', dvs man har ett bilkonto som regleras mot lön före arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. I dessa fall, liksom för egenföretagare, står individen för ca 1/3 av kostnaden och staten för ca 2/3. Den rörliga kostnaden blir så låg att den knappt påverkar beteendet.
Tjänstebilsystemet har flera funktioner. För samhället är funktionen fiskal, den ger stora skatteinkomster, särskilt som många tycker att det är värt att betala lite extra skatt för den totala frihet från bekymmer, som en tjänstebil innebär.
En annan funktion är att stimulera bilindustrin.
Förslag vid tjänstebil
Sänk förmånsvärdena (eller skatten på förmånsvärdet). Låt å andra sidan föraren själv betala bensin, däck och service. Tillåt, då tjänstebilen används för tjänsteresa, att arbetsgivaren skattefritt betalar en låg fixerad summa per mil (baserat på den rörliga kostnaden för en liten bränslesnål bil, t ex 7:-/mil). All övrig ersättning hanteras som lön. Detta skulle leda till minskat åkande, uppskattningsvis ca 500 mil/tjänstebil och år. Denna besparing skulle kunna fördelas så att såväl staten som individen och företaget skulle tjäna på omläggningen. Bilindustrin skulle samtidigt inte missgynnas eftersom den är beroende av antalet bilar som säljs, inte av hur mycket de körs.
Förslag vid egen bil i tjänsten
Vad som erfordras är ett system som medger en fast skattefri bilersättning för dem som måste använda egen bil i tjänsten. Detta skulle kombineras med en låg milersättning (ca 7:-/mil enligt ovan).
Storleken på den fasta ersättningen skulle betingas av befattningens typiska behov av resor, och formaliseras i ett kontrakt där den anställde förbinder sig att ställa bil till förfogande, upp till fastställd gräns per år. All rörlig ersättning utöver 7:-/mil skall beskattas som lön, inkl arbetsgivaravgift.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för tjänstebilar och tjänsteresor för en bättre miljö.
Stockholm den 27 januari 1992 Kenneth Lantz (kds)