Motion till riksdagen
1991/92:Sk356
av Kenneth Lantz (kds)

Skattereglerna för tjänstebil m.m.


Skattereglerna för tjänstebilar och tjänsteresor är ett
känt problem i miljöarbetet. De nuvarande reglerna
minskar genomslaget av det höjda bensinpriset, för en stor
del av hushållen. Detta kan förklara en stor del av bilismens
ökning.
Tjänstebilar beläggs med ett förmånsvärde, baserat på
bilens pris och ålder. Detta leder till beskattning av
bilföraren och arbetsgivaravgift för arbetsgivaren, som fasta
kostnader per år, oberoende av körsträcka.
De faktiska kostnaderna för bränsle, service och
värdeminskning betalas av arbetsgivaren som
rörelsekostnad. Individen får således ingen rörlig kostnad
för sitt bilåkande, vilket dels leder till ökat resande, dels till
att kollektiva transportmedel förlorar i konkurrenskraft.
I många fall bärs kostnaden de facto av den anställde
med ''obeskattade pengar'', dvs man har ett bilkonto som
regleras mot lön före arbetsgivaravgifter och inkomstskatt.
I dessa fall, liksom för egenföretagare, står individen för ca
1/3 av kostnaden och staten för ca 2/3. Den rörliga
kostnaden blir så låg att den knappt påverkar beteendet.
Tjänstebilsystemet har flera funktioner. För samhället är
funktionen fiskal, den ger stora skatteinkomster, särskilt
som många tycker att det är värt att betala lite extra skatt för
den totala frihet från bekymmer, som en tjänstebil innebär.
En annan funktion är att stimulera bilindustrin.
Förslag vid tjänstebil
Sänk förmånsvärdena (eller skatten på förmånsvärdet).
Låt å andra sidan föraren själv betala bensin, däck och
service. Tillåt, då tjänstebilen används för tjänsteresa, att
arbetsgivaren skattefritt betalar en låg fixerad summa per
mil (baserat på den rörliga kostnaden för en liten
bränslesnål bil, t ex 7:-/mil). All övrig ersättning hanteras
som lön. Detta skulle leda till minskat åkande,
uppskattningsvis ca 500 mil/tjänstebil och år. Denna
besparing skulle kunna fördelas så att såväl staten som
individen och företaget skulle tjäna på omläggningen.
Bilindustrin skulle samtidigt inte missgynnas eftersom den
är beroende av antalet bilar som säljs, inte av hur mycket de
körs.
Förslag vid egen bil i tjänsten
Vad som erfordras är ett system som medger en fast
skattefri bilersättning för dem som måste använda egen bil
i tjänsten. Detta skulle kombineras med en låg
milersättning (ca 7:-/mil enligt ovan).
Storleken på den fasta ersättningen skulle betingas av
befattningens typiska behov av resor, och formaliseras i ett
kontrakt där den anställde förbinder sig att ställa bil till
förfogande, upp till fastställd gräns per år. All rörlig
ersättning utöver 7:-/mil skall beskattas som lön, inkl
arbetsgivaravgift.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regler för tjänstebilar och
tjänsteresor för en bättre miljö.

Stockholm den 27 januari 1992

Kenneth Lantz (kds)